Är vi svenskar oartiga eller är det bara något vi själva tror?

Att svenskar ofta är dåliga på att bekräfta människor omkring sig håller jag med om, dock tror jag det beror på ängslighet och rädsla att göra bort sig. Kanske för att dom själva inte blivit så värst bekräftade, vem vet

Försynta är nog en bättre beskrivning. Jag avskyr tillfällen som när man står i kön på Ica och någon som uppenbarligen inte kommer igenom men som ska förbi bara tränger sig igenom utan att säga ursäkta mig. Detta har jag aldrig förstått, för att säga det i vänlig ton och le lite samtidigt kostar ingenting. Det känns bra mycket bättre att göra så än att bara knuffas liksom, då får man faktiskt onda ögat av mig, och i vissa fall en kommentar. Alltså är man så försynt av sig att man blir otrevlig eller upplevs som ohyffsad. Annars kan jag tycka att svenskar generellt sett är trevliga. Själv uppskattar jag inte allt för mycket skitsnack utan jag har hellre kortare och mer konkreta samtal med främlingar eftersom jag egentligen inte har något att säga en människa som jag inte känner eller som jag har någon som helst relation till.

Det brukar svenskar vara bra på att vara artiga ytligt på det sättet.

Svenskar känns ofta som väldigt tysta, stela och konflikträdda (mig inkluderat) men svenskar är samtidigt ofta hjälpsamma och snälla.

Jag tycker både Svenskar och Amerikaner har det gemensamt att de säger att saker är bättre än de egentligen är. Säger man att något är ok så frågar svensken stött: jasså var det SÅ illa? Amerikanen reagerar lite på samma sätt i motsvarande fall. Det finns mer likheter mellan er rikssvenskar och Amerikaner än ni tror. Jämför t.ex med raka, okomplicerade Östeuropéer.

Svenskar uppfattar inte sig själva som oartiga, p.g.a. att de flesta svenskar är en samling daghems"uppfostrade" personer utan självinsikt.

Sett ur en mer världsvan persons synvinkel, ä r svenskar oartiga och socialt inkompetenta. Jag är själv utlandssvensk, och det är ytterst sällan jag sett en svensk i utlandet, som uppfört sig väl. Däremot är det ett problem, att de flesta nationaliteter har degenererat de senaste decennierna. Till och med inom den tidigare sa hövliga tyska kultursfären, ser man tydliga tendenser till alltmer utbredda pöbelfasoner.

Jag tycker svenskar är oartiga. Relativt sett till folk i andra länder vet jag dock inte hur vi står, har för lite erfarenhet av att bo i andra länder för att veta hur trevliga vi är i jämförelse. Dock är vi mycket trevligare än MENA och afroamerikaner.

Fredrik Lindström sa en gång att ju längre norrut man kommer i Europa, ju mer osociala verkar folket vara. Jag tror han har en poäng där och det kan vara därför exempelvis många i Frankrike tycker Svenskar är otrevliga. Jag känner igen mig i ett av inläggen tidigare i tråden att man kan vara på platser och känna att man inte syns, på krogen är det oftast så tycker jag.

Svenskarna överlag är väldigt artiga!
Och jag upplever det som ärligt menat!
Finnarna är blygt artiga.
Ryssarna svulstigt välklomnande, du blir trollbunden
Italjenarna smörar
Amerikanerna översvallande artiga, men kan du lita på dom

Jag, en finlansvensk, litar på svenskar oc finnar.

Islänningarna ska vara ett väldigt varmt och välkomnande folk och landet ligger i absolut norraste Europa så undrar om ditt antagande stämmer.

Jag tycker att vi har blivit det under senaste kanske 10-15 åren. Några exempel på den framväxande oartighet, är t.ex. att folk nästa aldrig ber om ursäkt längre om de råkar stöta till, eller t.o.m. trampa, på en person i kollektivtrafiken. Att annat exempel är om någon råkar stå i vägen i en matvaruaffär och en person som vill komma förbi försöker trycka sig förbi bakom ryggen på den som står i vägen, istället för att bara säga "ursäkta mig, skulle jag kunna få komma förbi dig".

Det är möjligt att denna typ av beteende grundar sig i svenskens blyghet, men samtidigt så köper jag inte riktigt den teorin heller eftersom jag tycker att detta är något som har uppstått på senare tid. Det känns snarare som att folk bara har blivit mer egocentriska och mindre hyfsade.

Håller med till fullo.

Är inte utomlands supermycket, men 1-2ggr per år och känner av samma sak vartän jag än kommer, om det så är Edinburgh, Bologna eller Toronto.

Jämfört med hemma verkar folk bara så jäkla allmänt avslappnade, och nu senast i Toronto blev det så galet tydligt att man bara fick ett stort löjligt leende på läpparna. Folk gick verkligen klädda PRECIS hur laid-back som helst, men så fort nån gick i vägen för en eller dylikt fick man direkt en trevlig och artig ursäkt oavsett hur "slafsigt" klädd personen var. Folk har samtidigt pli på sina ungar, osv osv.

Min fru jobbar i en prylbutik där en kollega nyligen berättade om en kvinna vars barn välte ner nåt i golvet varpå det gick sönder. Istället för att be om ursäkt säger kvinnan: "Är det normalt att de går sönder så här lätt?" Jag vet inte, känns inte som det hade hänt något annansstans än här.

Jag hävdar att vår trendängslighet och vår besatthet av att ha det senaste går ut över sånt som verkligen gagnar vår omgivning, dvs artighet/hövlighet/hänsyn. Det är så sjukt bakvänt hur vi fokuserar på fel saker. Vi lägger sån energi på att imponera på främlingar med att vara så "rätt" ner till minsta lilla modedetalj, att när vi sen lämnar vår kundvagn på tvären i gången eller vårt barn har ner nåt i en butik, så har vi ingen ork kvar att be om ursäkt.