Citat:
Håller med till fullo.
Är inte utomlands supermycket, men 1-2ggr per år och känner av samma sak vartän jag än kommer, om det så är Edinburgh, Bologna eller Toronto.
Jämfört med hemma verkar folk bara så jäkla allmänt avslappnade, och nu senast i Toronto blev det så galet tydligt att man bara fick ett stort löjligt leende på läpparna. Folk gick verkligen klädda PRECIS hur laid-back som helst, men så fort nån gick i vägen för en eller dylikt fick man direkt en trevlig och artig ursäkt oavsett hur "slafsigt" klädd personen var. Folk har samtidigt pli på sina ungar, osv osv.
Min fru jobbar i en prylbutik där en kollega nyligen berättade om en kvinna vars barn välte ner nåt i golvet varpå det gick sönder. Istället för att be om ursäkt säger kvinnan: "Är det normalt att de går sönder så här lätt?" Jag vet inte, känns inte som det hade hänt något annansstans än här.
Jag hävdar att vår trendängslighet och vår besatthet av att ha det senaste går ut över sånt som verkligen gagnar vår omgivning, dvs artighet/hövlighet/hänsyn. Det är så sjukt bakvänt hur vi fokuserar på fel saker. Vi lägger sån energi på att imponera på främlingar med att vara så "rätt" ner till minsta lilla modedetalj, att när vi sen lämnar vår kundvagn på tvären i gången eller vårt barn har ner nåt i en butik, så har vi ingen ork kvar att be om ursäkt.
Är inte utomlands supermycket, men 1-2ggr per år och känner av samma sak vartän jag än kommer, om det så är Edinburgh, Bologna eller Toronto.
Jämfört med hemma verkar folk bara så jäkla allmänt avslappnade, och nu senast i Toronto blev det så galet tydligt att man bara fick ett stort löjligt leende på läpparna. Folk gick verkligen klädda PRECIS hur laid-back som helst, men så fort nån gick i vägen för en eller dylikt fick man direkt en trevlig och artig ursäkt oavsett hur "slafsigt" klädd personen var. Folk har samtidigt pli på sina ungar, osv osv.
Min fru jobbar i en prylbutik där en kollega nyligen berättade om en kvinna vars barn välte ner nåt i golvet varpå det gick sönder. Istället för att be om ursäkt säger kvinnan: "Är det normalt att de går sönder så här lätt?" Jag vet inte, känns inte som det hade hänt något annansstans än här.
Jag hävdar att vår trendängslighet och vår besatthet av att ha det senaste går ut över sånt som verkligen gagnar vår omgivning, dvs artighet/hövlighet/hänsyn. Det är så sjukt bakvänt hur vi fokuserar på fel saker. Vi lägger sån energi på att imponera på främlingar med att vara så "rätt" ner till minsta lilla modedetalj, att när vi sen lämnar vår kundvagn på tvären i gången eller vårt barn har ner nåt i en butik, så har vi ingen ork kvar att be om ursäkt.
Ni skyller ifran er pa "blyghet" och "trendängslighet"(!) et cetera, et cetra - när sanningen är, att de flesta svenska saknar vett och etikett.