Bonusfamiljen

Visst kan det vara knepigt att leva i en bonusfamilj, inget snack om den saken. Men att växa upp i en kärnfamilj innebär inte att det automatiskt är bättre, det finns problem där också. Det är så lätt att tro att bonusfamiljer är något dåligt men så behöver det inte alls vara.

Äsch, vad snackar du om egentligen? Du tycker alltså att Emma är roligare som person? Ja, det förvånar mig inte att du träffat många sådana typer.

Detta tror jag är något som bonusfamiljer intensivt försvarar sig med.

Jag försvarar mig inte, jag bara pratar utifrån mina egna erfarenheter. Tycker att bonusfamiljer ger en ganska negativ bild och då är det lätt att tro att det är kärnfamiljen som alltid är bäst.

Men sängförsäljarens plötsliga och oöverlagda ligg med Emma skildrades bra tycker jag. Dvs att en sådan händelse inte har någon betydelse (om den inte resulterar i ett barn!). Samt att han misstolkade Lisas vänlighet, inte konstigt alls. Lärdom: Var försiktiga med vinet!

Kärnfamiljer är inte alltid bra, långt därifrån. Men man måste ändå ge sitt förhållande en chans, för barnens skull, inte slarvigt tro att gräset nog är grönare på andra sidan. Läraren tycker att Lisa är "jättesnygg, och så sexig". Ett omoget, barnsligt skäl till att byta fru.

Ja, det låter ganska barnsligt faktiskt. Ibland kanske det är så att gräset än grönare på andra sidan och varför fortsätta med något som inte fungerar, det mår ju inte heller barnen bra av. Man kan ge sitt förhållande en massa chanser men om det inte blir någon förändring, ja då är det nog bättre att bryta upp och gå vidare i livet.

Det pratas väldigt mycket nu om det växande problemet med barns psykiska ohälsa. Ett av skälen till detta tror jag är att så många mist sin ursprungliga familj. De släpar sin ryggsäck mellan olika hem, en vecka här, en vecka där. Pappa har en ny familj, med en jättesöt bebis som han tycks älska mer än mig... Mamma har inte riktigt tid med mig, hon har en främmande man i sitt sovrum, konstiga knakande ljud hörs därifrån varje kväll.

Men frågar man barnet om hur det har det svarar det att allt är ok. Barn är obrottsligt lojala med sina föräldrar och lämnar inte ut dem.
Istället flyr de in i skärmens tröstande fantasivärld.

Problemet är nog ofta att man inte tänkte efter före. Man bör inte bli överraskad av att drömprinsen inte var den man trodde.
Jag skulle önska en obligatorisk betänketid (som man själv bestämmer, därför att man är klok). Den skulle handla om ett par veckor med ett absolut alkoholförbud, bland annat. Nästan viken idiot som helst kan framstå som Drömmannen i en förälskad kvinnas ögon efter några shots eller tre glas rött, i skenet av levande ljus.

Sen bör man träffa honom i sällskap med andra, hans vänner, gärna hans familj. Och helst åka på en veckas husvagnssemester tillsammans, allra helst på en segeltur - utan alkohol alltså.
Då är chansen stor att man lär känna den andres verkliga jag.

Ja, det där slipper man ju bekymmra sig över om man avstår från alkohol. Förstår inte riktigt varför man ska hålla ihop till varje pris, vem mår bra av det? Nej, om man inte trivs tillsammans så tycker jag att det är bättre att gå åt skilda håll, både för sin egen och för barnens skull.

Ja, man kan ju hoppas att barnen slipper ha det sådär och att föräldrar kan lägga sina egna behov åt sidan. Såklart är det jobbigt för alla inblandade men så är ju livet, man får göra det bästa man kan.

Om du vill får du kalla mig Pappa!

Förresten, var skrev jag att Emma är roligare? Tycker samtliga brudar i serien är svintråkiga, och inte ens vatten värda!
Men Bianca har åtminstone en tajt rumpa att vila ögonen på!