Tiden är som alla vet ett tredelat ting. Den består av dåtiden, nutiden och framtiden, och kan utefter denna sanning illustreras som ett kors utan under balk eller som de stödjande stolparna för en tvådimensionell och triangulär byggnad. Som boende i en tredimensionell värld kan vi människor bara uppleva två av tidens delar, nämligen dåtiden och nuet. Vi når för visso det som tidigare var framtid genom nuet, men då är den före detta framtiden ett nu och inte en framtid.
Vissa säger att tiden bara är en böjning av rummet, och låtsas därmed som om bara materia existerar. Vissa materialister går så långt som att säga att rörelsen kan förklaras som en del av materien, men betänker här inte att döda ting existerar. Dessas tid är slut och rör sig inte längre, och i sin mest döda form ligger de sammanpackade utan någon rörelse i huvud taget. Därmed kan rörelsen inte vara någonting annat än en egen kraft skild från materien.
Rörelsen heter i vetenskapliga sammanhang ”energi”. Dess sanna namn är dock Anden. Anden är tidens drivkraft och finns i dåtiden och nuet och skapar framtiden. Den är dock inte i sig självt framtiden, utan likt oss människor lever Anden i en tredje dimensionen. Helheten av tiden består istället av ytterligare en beståndsdel utöver dåtidens materia och nutidens Ande. Dess namn är Ödet, och den som har alla dessa beståndsdelar i sina ögon har nått utanför tidens universum som vi människor lever i. Han som ser ödet blir istället ett med det som både är upphovet till dåtiden och ger framtiden ett slut. Namnet på denna helhet är för vissa människor Gud, och ett lika bra namn är det Ena som Plotinos kallade helheten. Gud det Enda existerar för evigt och kommer alltid existera, och lever därmed i ett fyrdimensionellt universum där all tid är samma tid.
Detta är den grundläggande sanningen bakom världens existens och mening, och den kan aldrig brytas inom sig självt. Men en dåraktig skara människor försöker ändå bryta dessa ramar utan att inse hur tiden är uppbyggd. Följande inlägg ska avslöja dessas identitet.
Vissa säger att tiden bara är en böjning av rummet, och låtsas därmed som om bara materia existerar. Vissa materialister går så långt som att säga att rörelsen kan förklaras som en del av materien, men betänker här inte att döda ting existerar. Dessas tid är slut och rör sig inte längre, och i sin mest döda form ligger de sammanpackade utan någon rörelse i huvud taget. Därmed kan rörelsen inte vara någonting annat än en egen kraft skild från materien.
Rörelsen heter i vetenskapliga sammanhang ”energi”. Dess sanna namn är dock Anden. Anden är tidens drivkraft och finns i dåtiden och nuet och skapar framtiden. Den är dock inte i sig självt framtiden, utan likt oss människor lever Anden i en tredje dimensionen. Helheten av tiden består istället av ytterligare en beståndsdel utöver dåtidens materia och nutidens Ande. Dess namn är Ödet, och den som har alla dessa beståndsdelar i sina ögon har nått utanför tidens universum som vi människor lever i. Han som ser ödet blir istället ett med det som både är upphovet till dåtiden och ger framtiden ett slut. Namnet på denna helhet är för vissa människor Gud, och ett lika bra namn är det Ena som Plotinos kallade helheten. Gud det Enda existerar för evigt och kommer alltid existera, och lever därmed i ett fyrdimensionellt universum där all tid är samma tid.
Detta är den grundläggande sanningen bakom världens existens och mening, och den kan aldrig brytas inom sig självt. Men en dåraktig skara människor försöker ändå bryta dessa ramar utan att inse hur tiden är uppbyggd. Följande inlägg ska avslöja dessas identitet.