Varför är svenskar så asociala ?

Rätt så omtalat inom mina vänskapskretsar.
Varför är svenskar så asociala egentligen ? Åker man utomlands så är det rena rama natt och dag jämfört med Sverige.

Märkte detta lite idag när jag var och köpte julklappar till nära och kära.
Om man t.ex råkar stöta till någon så säger dom inte ens ursäkta. Håller man upp dörren till någon så säger dom inte tack. :thumbsdow

Det är såna här små saker som jag stör mig på, någon som har en någorlunda bra förklaring till detta fenomen ?

Folk är idioter?

Jag är alltid artig och tackar om någon håller upp dörren. Ber även om ursäkt om jag stöter till någon.
Många är väl så upptagna med sig själva att de missar världen.

det är en del av vår identitet. Det hårda klimatet har stramat upp människorna, vi är inte lika lösa som i söder utan mer tillknäppta och fåordiga.
Sen tror jag att du har lite fel, vi är inte så osociala, däremot håller vi oss helst till den lilla grupp människor vi känner.
Kanske till och med finns en rasbiologisk förklaring.

I storstaden får du alltid räkna med ohövligheter, oavsett var i världen du befinner dig.

Övrigt--> Antropologi, genetik & rasforskning

/moderator
memorexonece

Bor du i Stockholm?....................

Ja, det är dom och det gäller att behandla dom därefter. Jag håller exempelvis aldrig upp en dörr eller hjälper någon med en barnvagn uppför en trappa. Det är helt enkelt inte mitt problem. Jag ser till så att jag kommer fram och får det jag ska ha, det räcker för mig.

// Roger P.

Jag tycker inte folk är så jävla mycket socialare utomlands. Sen kan man ju ha otur och stöta på folk som är idioter. Exempelvis folk som inte tackar för att man håller upp dörren.

Däremot är det väl inte brukligt att påbörja samtal med främlingar.

Inte numera, flyttade därifrån för ett par år sedan.

Olika i hela stockholm också



Beror ju på vart man är, men där jag har varit (Inte turisttätaste områdena) är dom betydligt mer sociala. Okända människor går fram och börjar prata med en om vad som helst. Slår vad om att ingen stött på något sånt i Sverige !

Ingen empatikänsla?

Det är Roger P vi talar om

Det är skillnad på empati och empati. Att känna empati för ett djur är fullt normalt, t.o.m. lovvärt. Att känna empati för främmande människor är en svaghet. Djuren spelar inte i samma division och vi konkurrerar sällan om samma saker, därför har vi råd att vara generösa mot djur. När det gäller andra människor, däremot...

Se om Dig själv och de Dina. Det är allt Du behöver bekymra Dig om...

// Roger P.

Tro mig, jag har varit utomlands massor av gånger. Ett par år sammanlagt, från Australiska bondhålor till New York City, och jag håller inte riktigt med. Jag tror att en svensk som ser på Sverige inte är objektiv i sin bedömning. Visst, människor är kanske mer benägna att börja tala med dig utomlands, men de är knappast vänligare eller mer öppna när man väl lärt känna dom. Jag tror att svenskar i allmänhet är lite osäkra i sociala situationer med okända människor, därför kanske vi drar oss för att starta ett samtal med snubben på bussen/grillbiträdet/whatever. Det är 'osvenskt' helt enkelt. Och som svensk är det populärt (citerat från välkänd författare) "att framhäva saker som är 'osvenska och kontinetala' som något bra och fint."