Varför är svenskar så asociala ?

Jag håller med dem flesta här, jag försöker alltid vara snäll och trevlig. Säger alltid nåt i trappuppgången till mina grannar och så vidare.

Det finns alltid en gammal sur gumma i varje hus men hon som bor i mitt är ganska sjuk i huvet. En gång sa: -Ska jag hålla upp hissdörren för dig?
Hon tittade kanske nån sekund på mig sen gick hon upp för trappan, utan att ens säga "nej, tack ändå" eller bara "nej". Jävla kärring.

En gång när jag var i Kurdistan så ville en gumma ge mig en slant för att jag höll hissdörren öppen. Överdrivet inte här, hon var en främling som inte kännde mig.

Råder er alla, var social!! Bra för dig och dem andra.

/Umut

Hehe, du är så liten och svag så en äldre dam på 90 bast skrämmer dig i konkurrensen???

Nä tävla och hävda dig där det gäller något, att vara ohövlig mot allt och alla är en svaghet som du borde akta dig för, bara små människor beter sig dylikt.

/Nocke

Vad sjutton pratar Du om?


Jaha, då är jag väl liten då... Det känns inte som att jag bryr mig nämnvärt om vad Du anser om mig.

// Roger P.

Som jag ser det har det sin grund i det pragmatiska lugna fredliga svenska temperamentet, vi behöver inte småtjafsa och fjäska för folk är så säkra i sig själva och det svenska samhällets lugna gång.

I andra kulturer med större klasskillnader och så kallat heders- och klantänkande behövs mer av ritualer för att balansera små livets törnar som där lätt kan övergå i släktfejd.

Mycket tillspetsat men med en kärna av sanning....

Jag ser det inte som nåt problem att man är tillknäppt och inte tilltalar folk hur som helst. Tvärtom så blir jag bara misstänksam och smått illa till mods om någon jag inte känner plötsligt tilltalar mig utan anledning. Har man inget att säga så skall man inget säga, så tycker jag iallafall.

Faktiskt en intressant diskussion. Jag har många engelsmän i bekantskapkretsen och vi satt i somras och snackade om det här. Dom tyckte i allmänhet att svenskar var ohövliga i affärer och att hålla upp dörrar och ha respekt för äldre helt enkelt. Jag försökte att inflika med att det kanske inte var så jävla vänligt i London heller alla gånger. Dom höll med och vi konstaterade att det var mera vanligt med puckade människor i större städer helt enkelt. Men att svenskar skulle vara det mer än andra, det motsäger jag mig bestämt. Så är det inte.
Det mest osociala folket jag mött är fransmän. Jävla pack

Ja, du fick svaret på första inlägget.

Jag håller med omatt svenskar är osociala. Fast jag vet inte om det beror på att vi verkligen är osociala, eller om vi bara är blyga. Jag vet själv jämfört med kompisar från hela världen och med undantaget av danskar och finnar är jag blygare än alla de andra. Vilket jag känner ligger mig till last. Försöker arbeta in lite sydlänsk oblyghet i mig, men det är inte det lättaste när man vuxit upp i Sverige med våra värderingar.

Själv blir jag bara lätt förbannad om folk håller upp dörrar för mig!

Här kommer en slyngel till människa och gör mig en obedd tjänst och förväntar sig att jag skall vara tacksam. Jag har fan inte bett om någon djävla tjänst och jag har inte heller bett om att vara tacksam!. Dessa patetiska människor vill bara höja sitt egenvärde och bekräfta inför sig själva vilka fina exemplariska moraliskt högtstående människor de är och hur fantastikst hjälpsamma de är!.

Falska slynglar äkta patrask är va de är! :shoot2:

Jag är osocial för att merparten av alla människor äcklar mig. De som inte äcklar mig vågar jag inte ta kontakt med, för då kanske de avvisar mig. Huruvida min svenskhet spelar in i det här eller inte är jag däremot osäker på.

Över 20 inlägg i tråden och ingen lyckas stava ordet rätt...(http://susning.nu/Asocial)

Efter att ha bott många år i utlandet reagerar jag starkt på detta. Svenskar är inte sällan direkt otrevliga och jag har svårt för det. Kan bara konstatera att de asociala förlorar mest på det själva.

Susning är helt klart en oantastlig källa till visdom. Det är så festligt när viktigpettrar trampar i klaveret.