Är människor djur med illusion att vi har ett syfte?

Jag förstod ärligt talat inte hur du landade i slutsatsen att det är just bögar och barnlösa som "kommit någonstans". Du menar att dessa två grupper inte är djur, och att de därför har ett syfte? Eller?

Skulle du vilja utveckla?

Vill bögar inte ha bra jobb? Vill bögar inte skaffa barn? Går bögar inte på dagis? Vill barnlösa inte ha bra jobb?

Jag funderade lite mer på saken och vill köpslå mig fri från tidigare inläggs överdrivna fokus på avhållsamhet. Min tanke är att man kommer vidare i sådana här frågor genom sokratisk dialog, men då krävs det ju en motpart, i vilkens avsaknad jag nu utvecklar mina tankar vidare på egen hand.

Jag tror att det enda svaret i frågan alltid är en kliché. Sanningen kan bara vara en kliché. För den kommer sig från ett sökande sinne som helt plötsligt finner sig i sitt rätta element. Efter att ha plöjt igenom alla filosofier och alla spirituella läror, efter att ha sökt invändigt och utvändigt, efter att ha rört sig genom land och rike, så finner man plötsligt sitt rätta element och hittar hem. Och detta är så pass personligt att den som själv söker livets mening enbart kan bli förargad över alla svar på frågan som ges!

Alla djur och människor strävar väl efter att förverkliga sig själva. Det som eventuellt skiljer människor från djuren är kanske vår förmåga att älska. Så syftet för människor är kanske just detta.

I så fall tror jag att detta syfte utsträcks till djurvärlden.

När jag ser en hund som gillar sin matte ser jag kärlek. Så frågan om att älska kan inte vara någon skillnad, som jag ser det. Nu kan förvisso den skeptiska säga att hunden inte alls uttrycker kärlek utan kanske tillgivenhet. Men varför skulle tillgivenhet inte vara kärlek?

Jag fick med åren veta att den jakthund vi hade hemma när jag var liten accepterade att jag behandlade den hårdhänt, vilket kanske är vanligt att vissa hundar gör med barn – men om någon vuxen gjorde samma sak så försvarade den sig aggressivt. Visade hunden mig kärlek, älskade den mig? Kanske visade den mig sympati eller så förstod den att jag var en liten valp som borde ges omtanke och tolerans? I så fall, är inte alla dessa egenskaper en form av kärlek?

Jag använder ordet kanske för jag utesluter inte att djur kan älska, men oberoende av om djur kan älska så utesluter inte detta att älska är människans syfte. Om djur kan älska men människor har så svårt att göra det så visar det bara på hur evolutionärt underutvecklade vi är.

En tanke jag fått är att människor har samma primitiva mål som djur har.

När man kollar planet earth eller liknande tänker man hur sjukt det är att alla djur lever sitt liv utan nåt syfte. Om och om igen gör och strävar de efter samma sak, att få tillräckligt med föda, undvika rovdjur samt hitta nån att fortplanta sig med. De strävar efter att skapa så bra förutsättningar för sin avkomma de kan, det är deras mål.

Tidigare har jag tänkt hur sjukt jävla trist ett sånt liv vore men det är ju exakt samma liv som människor har. Enda skillnaden är att vi tror på en illusionen att vi har ett syfte och mål som sträcker sig förbi de primitiva mål djur har.

Vi börjar livet med att leka och lära oss det essentiella sakerna som att gå/prata. Efter ett tag börjar vi på dagis (detta är ju egentligen ingen skillnad från när djur lekar och lär sig kommunicera). Efter ett tag börjar vår utbildning. Syftet med att utbilda oss är att få möjligheten att skaffa så bra jobb som möjligt.

Varför ska vi ha så bra jobb som möjligt? Den enda anledningen är för att vi i fråga om boende, mat, utbildning etc ska skapa så bra förutsättningar för våra barn som möjligt. Men vår hjärna lurar oss och får oss att tro att vi är speciella.

Så de enda som egentligen har kommit nånstans på vägen är homosexuella och de som inte vill ha barn.

Vi söker efter lycka, glädje och kärlek men alla dom känslorna är illusioner som bygger på att vår hjärna utsöndrar dopamin, seratonin eller liknande för att lura oss och få oss att må bra.


Nån som tänkt samma?

Underutvecklade är ett skämt.
Vad ska vi annars tro?

Andligt underutvecklade.

När man kollar planet earth eller liknande tänker man hur sjukt det är att alla djur lever sitt liv utan nåt syfte. Om och om igen gör och strävar de efter samma sak, att få tillräckligt med föda, undvika rovdjur samt hitta nån att fortplanta sig med. De strävar efter att skapa så bra förutsättningar för sin avkomma de kan, det är deras mål.

Tidigare har jag tänkt hur sjukt jävla trist ett sånt liv vore men det är ju exakt samma liv som människor har. Enda skillnaden är att vi tror på en illusionen att vi har ett syfte och mål som sträcker sig förbi de primitiva mål djur har.

Jag använder ordet kanske för jag utesluter inte att djur kan älska, men oberoende av om djur kan älska så utesluter inte detta att älska är människans syfte. Om djur kan älska men människor har så svårt att göra det så visar det bara på hur evolutionärt underutvecklade vi är.

Nån som tänkt samma?

Att vi skulle ha ett syfte med vår existens implicerar att det finns en skapare som tillverkat oss för att utföra ett uppdrag.

Evolutionsbiologen Richard Dawkins hävdar att varje gen är en evolutionär individ som strävar efter att sprida sig själv. Genen samarbetar med andra gener för att tillsammans skapa sammansatta varelser som människor, då människor är bra verktyg för gener som vill sprida sig.

Svaret är givet. Vårt syfte är att sprida våra gener.

Fast begreppet syfte existerar inte objektivt, utan enbart i människans intellekt/tankevärld. Även om det förloppet som du/Dawkins beskriver är hur det fungerar, så måste det definieras som ett ''syfte'' av det mänskliga intellektet. Faktum är att det mänskliga intellektet är besatt av att se sammanhängande förlopp i sin omvärld, beskriva dem och ingjuta dessa med en känsla av mening. Den objektiva synvinkeln existerar, som jag talar om det, endast bortom ramarna för de tanke/ordbaserade begrepp som det mänskliga intellektet använder sig av och då faller begreppet ''syfte'' bort - det handlar snarare om att betrakta naturliga skeenden, som sker bortom vår kontroll, vilja och uppfattning om för oss viktiga begrepp som ''syfte'' och ''mening.''