Citat:
Ursprungligen postat av Brunsås
Jag har för mig att en gammal fysiklärare hävdade att det hade nånting med de gamla inspelningsapparaternas oförmåga att fånga upp en del frekvenser (eller vad det nu är, hyfsat obildad när det kommer till ljud) som gav det där speciella "I den kungliga hufvudstaden"-ljudet.
Det har rätt liten betydelse faktiskt. Spela in ditt tal med en enkel diktafon eller en billig mono-kassettspelare, så får du ett resultat där frekvenserna är snäva. Du mäker förstås att du saknar röstens fyllighet, men uttalsmässigt är det ingen skillnad.
Det hade varit intressant att läsa eventuella artiklar från 30-50-talen där berättar- och skådespelarrösterna behandlas. Folk måste ju ha tänkt på det redan då.
Talet i moderna filmer är förstås av bättre teknisk kvalitet, men det känns ändå onaturligt. Skådespelarna säger i stort sett bara det som behövs sägas, och de talar tydligt. Man lägger till svordomar, för att det ska låta som folk talar, men även det låter onaturligt.
Amerikanerna har under de senaste femton åren börjat släppa på sin språkmoral i filmerna, och nu överkonsumerar de ordet "fuck" istället. Fuck this fucking shit fuck.