Varför denna "bevarande-iver"?

Under hela jordens historia, så har utvecklingen gått via att svagare arter dör ut och starkare tar över.
En art eller ett beteènde som är framgångsrikt gynnas, medan de andra försvinner om de inte tillräckligt snabbt kan anpassa sig och göra sig överlevnadsdugliga.

Människan vägrar däremot att acceptera detta naturliga förfarande. Främst genom att anse sig själv stå över naturen. Det människan gör är inte naturligt och därför ska människans konsekvenser motarbetas.

Djur och växter som inte klarar av att anpassa sig, placeras i onaturliga miljöer för att bevaras. Kulturer och språk som håller på att dö ut ska bevaras. Områden som förändrar försätts i sitt "ursprungliga" tillstånd och återförändrar till det gamla, vilket oftast innebär till hur det var för hundra år sedan, och i geologisk mening inte är gammalt alls.

Det enda som inte ska bevaras, är sjukdomar och vissa folkslag.

Varför är människan så böjd att hålla fast vid och bevara det levnadsodugliga medan det är så svårt att acceptera naturens lagar om de starkastes överlevnad?
Varför är det så svårt att se jorden i ett vidare perspektiv, utifrån de årmiljoner den existerat, där massor av arter dött ut med jämna mellanrum för att ge plats till andra, mer levnadsdugliga?

Efter överläggande med trådskaparen flyttas tråden från Övrigt till Filosofi.

/Moderator

Jag tror inte att människan som sådan vägrar acceptera att i naturen är det den starkaste som överlever. Jag menar, vi har ju överlevt...

Man kan väl se det som att människan står över naturen på ett sätt, men inte i det långa loppet. Evolutionens starkaste trumfkort är tiden.
Vi kan manipulera vår omgivning på ett sätt som ingen annan art kan.
Vi är den starkaste arten, och kan utplåna alla andra arter ifall vi skulle anse dom som ett hot mot vår överlevnad.
Och kan man inte se det faktum att vi är starkast (just nu) att vi kan göra som vi vill? Naturen, evoulutionen har ju frambringat oss. Måhända vi är en återvändsgränd, men vi finns ju faktiskt här nu. Så ur den synvinkeln kan man väl se det som att allt vi gör är naturligt. Om inte, så måste man anse att naturen har en medveten tanke eller plan att följa. Denna plan skulle då tala om för oss vad som är naturligt eller inte. Att vi skulle vara ett hinder för evolutionen att nå sitt mål. Då är ju frågan vilket mål evoulutionen eller naturen har.

Om naturen i det långa loppet inte anser (om nu naturen kan anse nånting) att vi tillför dess plan nånting så lär vi ju försvinna förr eller senare.
När vi gjort tillräckligt mycket dumt så kommer naturen/evolutonen att se till att vi försvinner och nånting nytt tar vid. Naturens gång helt enkelt.

Om man anser att evolutionsteorin är riktig så förstår man ju att allt är en slump. Människan som art är en slump. Kanske en slump gör att vi försvinner imorgon, men evolutionen går vidare med sin eventuella plan, med eller utan oss.
Vi är inte så viktiga egentligen, bara en liten byggsten i evolutionen. Hade inte människan utvecklats så hade nånting annat gjort det.

Ptja, vi är extremt nyfikna, och extremt egoistiska.

Tänk efter själv - vill du leva i en värld utan skogar, blommor och fåglar? Vill du att dina barn ska växa upp i en värld utan någon natur?

"Nej sörru, när jag var liten så hade vi både skogar och björnar - men sen så kom vi fram till att vi inte var naturliga om vi försökte bevara naturen; så vi sabbade den!"

Att vilja bevara den är lika naturligt som att inte vilja göra det - enligt ditt resonemang, således hoppas jag att du inser den uppenbara paradoxen i framställandet. Dessutom så framgår det om och om igen att vi far illa av att manipulera för mycket med naturen.

Och att önska att vi ska se på Jorden/människan utifrån ett vidare perspektiv - och sedan få någon slags fatalistisk syn på det hela är omöjligt, fullständigt omöjligt. Vi tycker att 50 år fram i tiden är en evighet, p.g.a var livslängd. Vi har inte kapaciteten att tänka i de banorna.

Nu gör du en höna av en fjäder och debatterar dessutom ohederligt: du vet mycket väl att trådskaparen har en mer nyanserad syn på saken än så!

Det är märkligt hur värdekonservatism är fint i vissa sammanhang men fult i andra. Ett övertydligt exempel som tangerar det här beskrivna är stadsplanering. Man får absolut inte bygga skyskrapor. Att låta allt ha sin naturliga gång (!) och släppa fram modern arkitektur i stället för att ständigt återfalla i jugend och funktionalism är otänkbart för alla dessa konstiga människor som förefaller skräckslagna inför all eventuell förändring.

De eller det som inte klarar sig för egen maskin hör till evolutionens förlorare och bör enligt all logik gå under. Om det sedan handlar om vissa djur, språk, ideologier eller vad faen som helst är irrelevant.

En smula kritik av trådskaparen dock, om än med brasklappen att du kanske uttryckte dig slarvigt: du skriver om 'den starkastes överlevnad' vilket är ett klassiskt missförstånd av Darwins lära. Darwins teori är baserat på tesen 'survival of the fittest' som inte bara ordagrant utan även med avseende på vad Darwin menade ska översättas till 'den bäst anpassades överlevnad'.

Och vilka är bäst anpassade till dagens samhälle?

Svar: Medelsvensson. Det samlade resultatet av alla 'vanliga människors' ansträngningar utgör alltså basen för vår evolution och naturliga förändring.

Nej, det vet jag inte (?).


Vad? Absolut inte bygga skyskrapor? Mig veterligen är det en mycket populär byggnad i väldigt många städer i världen.


Nej, människan är ett flockdjur - vi har alltid varit beroende av varandra för att överleva.

Annars är det bara ännu ett tröttsamt argument mot bevarandet av den ekologiska mångfalden.

Jag förstår inte denna destruktiva längtan efter att förinta samtliga andra arter på jorden eftersom de inte har hållit jämna steg med oss i evolutionen.

När vi köper grejor i någon butik, medföljer också bruksanvisningar, vilka vi borde ingående studera för att grejen skall fungera på bästa sätt.
När det gäller oss människor och den natur, som vi lever i, borde vi beakta Skaparens instruktioner. Ta som exempel dessa två enkla (?) råd åt oss:

- Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem.

- Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning.

Skulle dessa goda råd följas i vår omgivning, skulle mycket vara helt annorlunda.
Se mera i länken nedan.

Jo det gör du visst, om du läser hans inlägg förutsättningslöst.

Har du aldrig hört talas om 'skönhetsrådet' i Stockholm, som ur sitt värdekonservativa von-oben-perspektiv dömer ut och alltid ska stoppa allt som inte faller dem i smaken?

Jag uppskattar blinkningen i smileyn... Men vill ändå uppmana dig att sluta se allting i svart och vitt. Att jag inte anser det vara mödan värt för någon myndighet e.d. att lägga två strån i kors för att bevara ett språk som talas av femtio pers i djungeln i Amazonas betyder ju knappast att jag tycker att alla språk bör utrotas...

Det viktigaste skälet till varför många vill "bevara" vissa djurarter tror jag är att därigenom så ger vi oss illusionen att vi har makt att göra detta. Vi framhäver vår egen betydelse och detta gör att tillvaron känns lite bättre.

Nu älskar jag djur, t ex tigrar, valar och de stora (andra) aporna - och skulle bli väldigt ledsen över att höra att någon av dessa djurarter hade dött ut.

Och självklart skall vi väl göra vad vi kan för att i alla fall inte aktivt försöka ta död på de.

Men, jag hyser tyvärr inte heller någon illusion om att människan kan göra något åt detta.

I så fall får vi nog inte bara dra ner rejält på vår egen levnadsstandard, utan också acceptera en världsregering med omfattande kontrollmöjligheter - och lustigt nog är detta något som de som är mest engagerade i djurskyddet har väldigt svårt att tänka sej.

Så, i grund och botten är det samma fenomen som de olika galorna och insamlingarna, man känner att man i alla fall har gjort något, även om man egentligen vet att man är ganska maktlös.

Nu är ju naturen sådan att vakum fylls, och om en djurart dör ut, och därigenom lämnar en nisch öppen, så kommer en annan djurart att ta över denna.

Nja... - då jag är pro-bevaring så har jag vissa svårigheter att läsa det förutsättningslöst. Alla har vi mer eller mindre dolda agendor.

Ruskigbuss: Vi har diskuterat det här förut vill jag minnas, men diskussionen avslutades inte ordentligt - då du plötsligt slutade skriva i tråden.

Hursomhelst - även jag är medveten om att människan inte har den kontroll som hon i sin hybris ibland inbillar sig - men vi har ändå lite kontroll; främst förkroppsligad genom vår manipulering och skapande av habitat. Det är via denna manipulering som den huvudsakliga utrotningen av djur/växt arter sker - så om vi kan kontrollera den så är mycket vunnet. Uppofringar krävs måhända, men vad kräver inte uppoffringar?

Lindell: Dina inlägg är i princip spam inlägg. Blä blä blä.

Det är p g a medvetenheten att allt fungerar i ett system, och att vi lyckats ställa oss utanför systemet genom att kunna överrida
alla dess funktioner. Då blir det viktigt att lägga in spärrar för sig själv.

F ö så påminner tankesättet om att vi är en del av systemet vår intelligens till trots,
om forna århundrandens rovdrift och exploatering av människor och resurser. Då var det viktigt att kunna
legitimera det man gjorde med att gud hade gett oss möjlighet till det. Nu är det evolutionen som gett oss möjlighet till det,
men tankesättet är precis likadant.

Jasså? Det minns jag inte. Men, i så fall var det inte för att du övertygat mej.

Jodå, visst kan vi göra uppoffringar, men märkligt nog så är det så att de som kräver dessa uppoffringar inte särskilt ofta är de samma som behöver göra dessa.

Kan vi med gott samvete sitta här i vår ombonade och trivsamma miljö och kräva att de fattiga på andra platser på jorden skall sluta med att odla sitt spannmål eller avverka skog?

Människan är av naturen en ganska egoistisk varelse, och så länge det är bättre rent ekonomiskt så kommer livsmiljöerna för andra arter att försämras.

Kunde något snille komma på sätt som gör det ekonomiskt försvarbart att värna om djurarter så skulle detta ha så oändligt mycket större chans att lyckas, än alla möjliga kampanjer och krav på restriktioner av andra.

Ekoturism är ett sätt som kan fungera för vissa djurarter, t ex apor och tigrar.
Men, tveksamt om några mer än de närmast intresserade skulle besöka naturparker där någon visuellt motbjudande varelse fanns. Skall i så fall bara de vackra djuren bevaras?