Varför samarbetar inte SD och S?

SD är ett socialkonservativt parti, S ett vänsterliberalt. Vänsterliberaler och konservativa hatar varandra. För vänsterliberaler handlar allt om ideologi, de tilltalar dig knappt om du inte är renlärig. Och gör dom det så låter dom dig veta att du är en rasist, sexist, nazist och numera även en putin-agent. Pragmatism och sakpolitik existerar ej hos vänsterliberaler. Vänsterliberaler förespråkar värdegrundsdemokrati och kan därför inte samarbeta med SD då de inte uppfyller värdegrundskraven, b.l.a den om "alla människors lika värde".

Socialdemokraterna har tidigare varit ett pragmatiskt o sakpolitiskt parti. Det var det som fick partiet att kunna sitta i regeringsställning så länge. Dvs det gick att lita på att de levererade o var öppna för kompromisser. Detta började försvnna med Palmes intåg då ideologin blev allt viktigare i förhållande till bra och långsiktiga lösningar. Mångkulturen skrevs in i svensk lag.

Ingvar Carlsson återinförde pragmatismen i den svenska politiken. Persson fortsatte delvis den inslagna linjen. Vår nya regering saknar allt vad pragmatism o sakpolitik heter. Här är plakatpolitik o symbolfrågor som gäller. O inte har de lyckats åstadkomma någonting under två års regerande.

Sd står för mycket av de som de gamla sossarna stod för dvs en resultatinriktad politik o då menar jag inte i symbolfrågor utan det som har betydelse för landet. Partierna ligger helt enkelt inte i fas. Sossarna måste släppa v o mp o fundera på vad de vill åstadkomma. Skaffa en kompass. Göra sig av med Löfven o Andersson. Om rörelsen orkar det så ligger ett samarbete kanske inte så långt bort. Även LO behöver göra en del rockader.

Jämför med m som snart helt gjort upp med Reinfeldts politik. Reinfeldts enda vän numera verkar vara Maud Olofsson o allt hon tar i brukar gå i putten.

Håller med TS.

Således går SD tyvärr inte att lita på i de för socialdemokratin så viktiga välfärdsfrågorna. De har själva tvingats backa. 80% av svenska folket är emot vinster i välfärden (92% av socialdemokrater). Ändå finns denna åsikt inte representerad någonstans i VU. Kapitalet styr i princip allt, vi lever i post-demokrati.

Konsekvensen av den pågående koloniseringen är successiv undanträngning av den vita ursprungsbefolkningen tills endast liten utblandad spillra finns kvar av det folk som en gång var, om ens det.

Vi har blivit hjärntvättade att begå kollektivt självmord!

Ju mer jag tänker på det, desto mer obegripligt blir det för mig att S och SD inte samarbetar. Tillsammans skulle de kunna styra svensk politik utan problem och främja sina egna intressen. Låt mig förklara min syn:

Alla allianspartier har som mål att skapa ett samhälle med höga klyftor. De vill att Sverige ska bli mer som USA. Varför tycker de om klyftor? Därför att de representerar den delen av befolkningen som har mer pengar och har lättare att klara sig på arbetsmarknaden. Därav uppgörelsen med migrationspolitiken med miljöpartiet. De är medvetna om att det inte går att upprätthålla välfärdsstaten med stor invandring. Så genom att argumentera för hög invandring kan de framstå som de goda, och samtidigt nå sitt egentliga syfte, som är att minska arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring och andra bidrag, samt att försvaga LOs inflytande över politiken. Detta är tydligast inom L och C, som utryckligen prioriterar invandring framför välfärd. M och KD är mer splittrade, där finns också en del konservatism som inte tycker om den snabba förändringen av svensk kultur som invandring medför.

Socialdemokraterna är ett arbetarparti. Deras viktigaste väljargrupper är arbetare inom låglöneyrken. Många kvinnor som jobbar inom offentlig sektor. Men med 30% av rösterna är de såklart stora inom andra grupper. LO har starkt inflytande över S, och LO vet att stor invandring och konkurrens från billig arbetskraft från fattigare EU-länder bara kan betyda en sak - lägre löner för deras medlemmar jämfört med höginkomsttagare som ingenjörer, jurister, ekonomer, etc. Många invandrare röstar väl på S, detta är ju också naturligt eftersom de ofta jobbar inom traditionella arbetar-yrken. De kör buss och taxi, jobbar inom vården och industrin i hög utsträckning.

Till sist SD. Min tolkning har varit att SD är emot invandring av två huvudskäl. Dels tycker de inte om den kultur som en del invandrare, t.ex. araber och muslimer, för med sig. En del är rädda för att Europa på sikt ska få en allt större del av befolkningen som är muslimer, med allt vad det innebär. Sedan handlar det också om oro för att ökad invandring ska öka klyftorna i samhället, dvs. de har också förstått det som högern har gjort, men väljer minskad invandring och högre välfärd.

S behöver endast gå SD tillmötes i invandringspolitiken, sedan skulle de kunna styra Sverige i stort sett på egen hand. De borde dessutom vilja föra en ganska restriktiv invandringspolitik för att försvara lönerna och välfärden för sina LO-väljare. Ändå ägnar Löven en massa energi åt att smutskasta SD i debatter, kallar dem för fascister och nazister. Jimmi Åkesson ser alltid ledsen ut när detta händer. Och nu verkar SD ha närmat sig Alliansen istället i och med att de svängt i denhär frågan om kollektivavtal eller vad det var. Jag tror att om Alliansien och SD börjar samarbeta mer, så kanske S:s totalvägran att samarbeta med SD kommer ses som ett historiskt misstag.

Nog är väl den nuvarande regeringen hyffsat pragmatisk? Bortsett från MP-aktivister på utbildningsdepartementet och miljödepartementet alltså. Enligt mig borde ju Lövén som gammal metallarbetare vara den perfekta mannen att samarbeta med SD. Tror inte han ger så mycket för identitetspolitik om jag ska vara ärlig. Hade aldrig gått med Mona Sahlin t.ex. som är hatar sd.
SD

S och SD kommer aldrig att regera, det är bara att glömma att S skulle svärta ner sig på det sättet.

Däremot är den stora frågan varför inte S och M tar ansvar och regerar ihop. De är de enda som har tillräckligt kompetenta politiker för att styra landet.

Idag är det istället ytterlighetspartierna som får orimligt mycket inflytande och det är till stor nackdel för landets utveckling för tillfället.

Nog är väl den nuvarande regeringen hyffsat pragmatisk? Bortsett från MP-aktivister på utbildningsdepartementet och miljödepartementet alltså. Enligt mig borde ju Lövén som gammal metallarbetare vara den perfekta mannen att samarbeta med SD. Tror inte han ger så mycket för identitetspolitik om jag ska vara ärlig. Hade aldrig gått med Mona Sahlin t.ex. som är hatad av SD:are. Men till alla som lägger skulden för invandringspolitiken på S kan ni förklara varför?

Låt oss rangordna partierna efter de som vill ha mest/minst invandring. Skulle bli typ såhär enligt mig:

V (notera att V väl som enda parti tillsammans med SD står utanför migrationsuppgörelsen?)
MP
C
L
KD
M/S
SD

som sosseperson kan jag här förklara hur jag känner.

Det går inte att lita på SD, alls. De är inte lojala mot överenskommelser, sin politik, mot sina partikamrater eller något. De visar också tydligt att de gilllar borgarna mer, de ser sig själva som finare än andra (sds ledning) och det är väl en typisk borglig utgångspunkt (och kanske ibland för vänstern konstigt nog. Att bilda regering med SD känns som ett upplägg för att misslyckas. Det är nog lättare för moderaterna att göra det då Sd antagligen skulle säga "tack och amen" till allt dom föreslog ungefär. Bara dom kan känna att dom håller ihop med överklassen kommer dom vara nöjda.

Det är inte det sverige jag vill ha, men antagligen det vi kommer få efter 2018. Jag känner just nu det blir M + SD + KD + L som bildar regering i praktiken även om inte formellt, om alla är kvar i riksdagen så klart.