Citat:
Ursprungligen postat av
mma
Vart var det dom större OFTA var så utmattade och förlorade? Lite exmpel? Och hur menade du större? Menade du svinstora sumobrottare som knappt kunde röra sig?
Det är iofs inget jättekonstigt att en lättare kan vinna mot en tyngre pga teknik, ofta skilje det ju kanske inte 130kg mot 70kg som i exemplet ovan, men ligger man 1-2 viktklasser ifrån är inget självklart.
Men i övrigt är TS tråd strunt, ibladn är det skoj med ett GP utan viktklass, men i längden är självklart viktklasser nödvändiga, och jämförelsen med hockey osv är ju galen.
Den fighter jag följde mest på 90talet var Marco Ruas, han ställde upp i ett antal turneringar utan viktklasser. UFC7 är ett sådant exempel där han dessutom vann.
https://en.wikipedia.org/wiki/UFC_7
Har vissa av de där turneringarna på VHS, riktigt bra (vale tudo, shootfighting, Pancrase m.m.).
De gick ju ofta i tre eller fler olika cupmatcher. Där det det slutade med en segrare. Ibland var matcherna i bur o ibland i boxningsringar beroende på arrangör. Man tog med sig skadorna från föregående matcher. De stora killarna på över 100kg hade oftast lätt i första matchen men med så lite vila mellan matcherna var de både trötta o skadade i andra matchen o framåt.
Något som var vanligt, som man även såg i Pride, var bensparkar för att plocka isär tunga motståndare. "Fälla trädet" med andra ord.
Marco Ruas var väl perfekt för dessa tävlingar då han vägde 95kg.
Kanske dessa turneringar inte är så vanliga idag då man får så mycket skador. Kan ju inte vara bra att gå in i en match redan skadad o mörbultad.
Visst i vissa japanska turneringar var det värdelösa sumobrottare m.m. Men sedan fanns det ju grymma ryssar som vägde tungt. Vissa "olagliga" turneringar hölls i Sydamerika minns jag.
Det här var ju på gränsen mellan "bloodsport" o dagens lagliga turneringar...lite fightclub typ. Med varierande kvalitet.