#jagärhär är verkligen the gift that keeps on giving. Erik Helmerson slår till igen. Nu argumenterar han mot anonymiteten på nätet.
Helmerson borde begrunda det faktum att de politiskt korrektas tyranni säkerligen har tystat och skrämt bort betydligt fler människor än näthatet, inte minst kvinnor. Hur många har inte kallats islamofober eller kulturrasister när de kritiserat kulturellt och religiöst kvinnoförtryck till exempel? "Man drar sig innan man skriver något, man funderar på vilka man kommer att reta upp, man håller inne med något som borde ha blivit sagt" - är inte det en väldigt bra beskrivning av åsiktskorridoren och värdegrundskommissarierna?
En stor del av "näthatarna" består förmodligen av människor som blivit av med jobbet efter att ha ifrågasatt mångkulturen/invandringspolitiken eller hoppat av outhärdligt politiserade utbildningar och nu vill ge igen.
Inte så konstigt att de politiskt korrekta vill ha bort anonymiteten. Den gör det ju svårare att disciplinera dissidenterna.
Citat:
https://www.dn.se/ledare/signerat/erik-helmerson-din-nathatare-kan-vara-katrin-katt-eller-martin-marsvin/
Naturligtvis är det fullt möjligt att hata på nätet under eget namn. Men då får man också stå till svars för det man sagt och ta konsekvenserna. Det slipper den som använder anonymitet för att kalla motståndare för till exempel feta orangutanger. Eller som bakom ett fejkat namn hotar och försöker skrämma andra till tystnad.
Många, inte minst kvinnor, har de senaste åren vittnat om att de inte orkar vara kvar i offentligheten på grund av att de utsätts för så mycket vidrighet på nätet. Hotet om massangrepp blir ett mer eller mindre uttalat vapen. Man drar sig innan man skriver något, man funderar på vilka man kommer att reta upp, man håller inne med något som borde ha blivit sagt.
Då kan det vara bra att minnas att bakom många av tangentborden sitter inga riktiga människor utan kanske sådana som Annie Schäfer, som i sin tur kanske hyllar ett inlägg av Katrin Katt som just gav en upptumme åt Martin Marsvin. ”Ta bort hans låtsassoldater”, som någon skrev, ”så ser motståndarens armé plötsligt mycket mindre ut”.
Många, inte minst kvinnor, har de senaste åren vittnat om att de inte orkar vara kvar i offentligheten på grund av att de utsätts för så mycket vidrighet på nätet. Hotet om massangrepp blir ett mer eller mindre uttalat vapen. Man drar sig innan man skriver något, man funderar på vilka man kommer att reta upp, man håller inne med något som borde ha blivit sagt.
Då kan det vara bra att minnas att bakom många av tangentborden sitter inga riktiga människor utan kanske sådana som Annie Schäfer, som i sin tur kanske hyllar ett inlägg av Katrin Katt som just gav en upptumme åt Martin Marsvin. ”Ta bort hans låtsassoldater”, som någon skrev, ”så ser motståndarens armé plötsligt mycket mindre ut”.
Helmerson borde begrunda det faktum att de politiskt korrektas tyranni säkerligen har tystat och skrämt bort betydligt fler människor än näthatet, inte minst kvinnor. Hur många har inte kallats islamofober eller kulturrasister när de kritiserat kulturellt och religiöst kvinnoförtryck till exempel? "Man drar sig innan man skriver något, man funderar på vilka man kommer att reta upp, man håller inne med något som borde ha blivit sagt" - är inte det en väldigt bra beskrivning av åsiktskorridoren och värdegrundskommissarierna?
En stor del av "näthatarna" består förmodligen av människor som blivit av med jobbet efter att ha ifrågasatt mångkulturen/invandringspolitiken eller hoppat av outhärdligt politiserade utbildningar och nu vill ge igen.
Inte så konstigt att de politiskt korrekta vill ha bort anonymiteten. Den gör det ju svårare att disciplinera dissidenterna.
Om han nu ägnade sig åt sådant är det väl ganska oskyldigt i sammanhanget.