Varför är matematik så undervärderat?

Ett problem är att det är rent abstrakt.

Ett annat problem uppstår när man skall lösa problem i verkligheten. Då ska man klara av att ställa upp en matematisk modell för problemet och lösa den.
Och det skall vara en modell med vilken man löser problemet. Att lösa fel modell ger ju inte rätt svar.

Detta kräver mer och mer förmåga till rationellt tänkande och skarpare hjärna desto besvärligare problemen blir. Och just det med rationellt tänkande tar emot för många, då de mest är vana att känna fram lösningar.
Men i matematik fungerar det inte att känna fram lösningarna. Men tänka rationella tankar. Och vid svårare problem dessutom resonera i flera steg. Och då är de flesta helt lost.

Det går att träna upp. Men är ju förenat med viss ansträngning.

Mycket av ovanstående gäller fysik också. Då man just tänker ut matematiska modeller för att lösa problemen.

Det är ett antagande. Ett slags fundamentalt antagande som man utgår ifrån i matematisk/logisk bevisföring. En definition skulle man också kunna säga.

Dvs det man bevisat gäller då så länge axiomen gäller.

Ett av de mer kända axiomen är parallellaxiomet som säger att parallell linjer inte konvergerar eller divergerar från varandra. Skippar man det kan man bygga andra geometrisk system. T ex riemanngeometri.

Förutom att matte är svårt och för många rätt tråkigt, så handlar det om att man inte behöver vara så bra på matte för att nå samhällets topp. Mattesnillen är numera ofta rätt underbetalda och saknar karriärmöjligheter inom såna jobb/sysslor som ger berömmelse. i mycket medias fel egentligen. Fokus ligger på Slatan och andra sportprofiler, samt kulturpersoner/artister av olika slag. Rätt grymt egentligen, då väldigt många vill bli Slatan eller Justine Bieber eller Madonna eller nåt sånt, men ytterst få lyckas, chansen är nog större att vinna storvinst på triss.... God utbildning med inslag av matte tar längre tid och upplevs av många som tråkigare då det sällan ger nån berömmelse utom inom en tämligen liten krets av människor. Men chansen att få hyggliga inkomster - om dock ej plötslig rikedom - är långt högre än inom sport- och artistbranschen....

Jag tycker att det största problemet idag, inte bara med matematik utan i många andra ämnen också, är att lärarledning är en bristvara. Detta bidrar bland annat till att man inte kan visa olika barns behov tillräcklig hänsyn. Stora klasser med många som pockar på uppmärksamhet, stökig arbetsmiljö samt lärare som lägger mer och mer tid på administrativa uppgifter är exempel på sådant som tar tid från undervisningen. Följden blir att barnen – via läxor – måste lära sig en hel del själva utan lärarledning, något som kan skapa problem. Jag säger inte att skolan har allt ansvar och föräldrarna inget, men den hjälp ett barn kan få i hemmet varierar kraftigt från familj till familj. Det är en väldigt stor skillnad på att ha välskolade akademiker som föräldrar mot att ha t ex föräldrar som kanske inte ens kan det svenska språket (även om barnet själv mycket väl kan ha åldersadekvata språkkunskaper). Resultatet riskerar att bli väldiga skillnader i vad barnen presterar och många hamnar på efterkälken. Som någon annan så riktigt påpekade, för att avancera inom matematik krävs att man fattade det som man lärde sig innan.

Jag har själv läst en hel del matte på universitetsnivå (även om det var ett tag sedan) men när mitt ena barn kom hem för några år sedan och frågade mig hur man räknade med division kunde jag inte riktigt svara. Tydligen hade inte läraren nått alla med dagens undervisning, vilket förstås inte hindrade honom från att ge dem läxa i ämnet. Jag gick och googlade på den 'liggande stolen' (ett minne från den egna skoltiden som låg i ett 35 år gammalt dammigt fack i huvudet) och visade honom sedan någonting som för honom inte alls var bekant. Nu för tiden använder man tydligen inte den metoden längre. Jag tycker skolan kunde vara bättre på att säkerställa att så många som möjligt är på banan; mitt barn vill lära sig, det är inte problemet. Skolan av idag är helt enkelt inte ett särskilt bra ställe för lärande.

För att byta spår något; olika individer förhåller sig till matematik på olika sätt. Vissa tycker att det är roligt i sig medan andra måste kämpa för att hitta motivation. Symptomatiskt för den senare gruppen är att de gärna vill förstå vad man skall ha matematiken till. Detta tycker jag inte borde vara så svårt för en pedagog att förklara. Det går ju att hitta ganska lättfattliga praktiska tillämpningar på det mesta som lärs ut i detta ämne, åtminstone till och med gymnasiematematiken. Även mycket av den matematik som lärs ut på universitet kan ju omsättas i praktik. Man behöver ju inte bara sitta och tillsynes självändamålsenligt traggla tal. För många är motivation kanske den viktigast komponenten för ett lyckat inlärande och jag ser förmågan att förmedla sådan som en av lärarens främsta uppgifter. Därav inte sagt att allt ligger på läraren; skolan som institution har som uppgift att skapa förutsättningar för detta; något den inte varit framgångsrik med på senare år.

Aldrig hört det där. Tycker man tjatade om hur viktig matematik var under hela skoltiden och politiker lyfter hela tiden fram naturvetenskap/teknik där matematik är viktigt.

Att elever skryter om hur dumma de är tyckte jag var mer tydligt inom andra ämnen. t ex att man ifrågasätter varför man ska kunna historia eller religion.

Väldigt många, inklusive mig själv tycker att matematik är ett väldigt svårt ämne att lära sig, därav att vi inte läser kurser på skoj eller på högskolsn efteråt. Det hade bara varit dumt att satsa hela sin framtid på något som man inte alls har talang för.

Hade dock varit roligt om jag haft lätt för matte, då hade jag säkert läst mer matematikinspirerade kurser.

Jag tror det är helt sant. Jag har jobbat mycket med programmering och sedan började jag läsa om abstrakt algebra. Då förstod jag att "Wow! Det är exakt det här jag jobbat med hela livet!" fast inte lika rigoröst strukturerat som matematiker bemöter ämnet. Hade jag först stött på abstrakt algebra med sina ringar och kommutativa grupper utan att först ha sett dem i verkligheten hade jag nog blivit less på det.

Hoppas starkt på att det börjas med kurser i programmering i grundskolan. Då tränas logik och matte på ett tillämpbart sätt.

Till exempel genom Skratch som är ett programmeringverktyg för barn. Jag hade älskat detta i grundskolan! https://scratch.mit.edu/

Funderar du mycket på sådant som gruppverkan på mängd, burnsides formel och vilka undergrupper som är enkla i ditt dagliga liv som programmerare? Du måste isåfall vara den första jag har stött på som gör det.

Tror du att scratch för barn underlättar för senare programmering med tex cpp, java osv?
Spontant tycker jag nog att programmering ställer stora krav på abstrakt tänkande. Jag ser inte riktigt samma behov för vanlig matematik typ att omkretsen= pi*diametern. Detta var det stora problemet i PISA. Vinklarna var betydligt lättare.

Vad menar du, klart att Skratch utvecklar sin abstrakta förmåga. Man ger en uppgift och sen får barnen lösa uppgiften. Det är precis som vilket programmeringsspråk som helst, fast visuellt.

Vad ställer detta krav på om inte abstrakt tänkande?

https://sites.google.com/site/scratc...=320&width=241

Hittade även denna sida med en massa andra lämpliga programmeringsspråk:
http://www.teacherhack.com/programmering/

Ja just abstrakt tänkande är knappast för alla. Jag tycker dock att det är stor skillnad på Scratch och mera normala språk. Här får man en uppfattning om dagens grundskola:
http://www.skolverket.se/om-skolverk...ord%3Fk%3D2942

Fast ren matematik hade du klarat. Om min alldagliga komvuxlärare klarat det bör nog vi akademiker göra det också. Det är knappt någon problemlösning i kandidatprogrammet. Allt handlar om att få djupare förståelse, exemplifierat av muntor!