"Frysreaktion vanligt vid våldtäkt"

Vad pratar du om? Svara på frågan ist är du snäll.

Men lille Pelle, ja det är allmänt känt att mörkertalet gällande sexbrott är stort, oavsett om offret är av manligt eller kvinnligt kön. Man behöver inte vara feminist för att känna till detta. Den allmänna känslan verkar vara att det inte är lönt att anmäla våldtäkt och liknande.

Nåt mer självklart jag ska svara på?

Varför svarar du inte på det för istället för att börja hålla på? Varför söker du uppmärksamhet av män som inte ens bryr sig om din existens? Lol.

Jag har inte läst NTU rapporterna. Jag frågade dig eftersom jag vet att du har läst mkt om detta. Vad är problemet?

Jag har ingen som helst aning om vad du gaggar om nu.

Jag har först själv flertalet gånger blivit tillsagd "anekdotisk bevisföring". Därefter började jag med samma mynt. Så vet du historiken bakom det också.

Jag har levt i snart 50 år. Och känt/känner många personer och är nyfiken och intresserad av vad vänner, bekanta, släktingar etc har upplevt i sina liv. Då samlar man på sig många sanna historier.

En av dessa är min vän som fick en frysreaktion när hon blev grovt våldtagen av sin dåvarande pojkvän. På den tiden, för över 25 år sedan pratade man dock inte om "frysreaktion " vid våldtäkt. Men det var det hon beskrev, har vi ju förstått i efterhand. Hur hon blev handlingsförlamad/förstenad av chocken, rädslan och den ytterst overkliga situationen i att hennes pojkvän våldtog henne.

Till saken hör att hon inledningsvis sa ifrån och kämpade för att ta sig fri, men när hon märkte att det inte gick och att han snarare blev mer triggade och våldsamt av det, så blev hon som förstelnad, kroppen lydde henne inte. Frysreaktion.

Hon ville alltså inte ha analsex. Absolut inte. Han visste hennes inställning till detta. Men en dag utan förvarning så hade han det med henne mot hennes vilja, en grov våldtäkt som skadade henne allvarligt fysiskt. Hon har fortsatt fysiska men av det i form av avföringsinkontinens. Och psykiska men i form av PTSD. Ständigt påmind om våldtäkten när hon ska gå på toaletten eller göra något och inte har nära till en toalett.

Men det var nog bra att hon fick frysreaktion, för vid andra våldtäkten (anal den också i hennes redan skadade och såriga hål) han utsatte henne för, då kämpade hon mer, varav han kvävde henne så att hon var avtuppad under övergreppet. Hon hade kunnat dö.

Hade ju varit fint om detta bara var en påhittad anekdot. Då hade min vän fortsatt varit den sprudlande och glada person hon var innan hon var tillsammans med honom. Men tyvärr är det sant.

Hon anmälde det aldrig. Hennes frysreaktion finns inte med i någon statistik ens.

OK, jag vet bekanta som inte har fryst till alls. De har istället haft stor hjälp av att ha tränat kampsport innan. Så jag vet inte hur mkt värde dina anekdoter har i det här läget, som av allt att döma är fabricerade då du kör med sådana jämt och ständigt.

Jag bryr mig inte om dina fabricerade anekdoter som alltid stödjer alltid ditt narrativ. Välj objektiva källor som kan granskas.

Men det är ju bara en medveten maktstrategi ifrån din sida att köra med de här anekdoterna. För du vet att ingen kan säga emot dem. Men det är ju inte särskilt intellektuellt ärligt.

Du råkar alltid ha någon anekdot på lager som backar upp det narrativ som du vill få fram.

Jag läser inte ens dina påhittade anekdoter. Det är empirik, statistik och logik som gäller. Inget annat duger.

Dina anekdoter är inte trovärdiga. De är alltför detaljerade och specifika. Jag är extremt säker på att du fabricerar ihop saker emellanåt.

Och när hennes vänner hör av sig och frågar om de får berätta om våldtäkten för att göra en poäng i en anonym debatt.

Det finns inte en människa med fler än två hjärnceller som tror på den där historien. Det blir liksom inte mer trovärdigt för att du nu hittar på en massa nya detaljer. Snarare tvärtom. Det är klassiskt mytomanbeteende.

Men vi kan ju leka med tanken på att du talar sanning - i så fall är du ju fullständigt gränslös som hör av dig till henne och påminner henne om våldtäkten genom att fråga om du får berätta om den för att göra en poäng i en anonym debatt. Vem i HELVETE gör nåt sånt? Inte en normal och frisk människa i alla fall.

Så antingen är du en mytoman eller så är du ett gränslöst psykfall av något slag. Något av de två är det ju, det kommer du inte ifrån.

Det där känns som en påhittad historia. En efterhandskonstruktion. Vem stannar hos någon som våldtagit en brutalt i röven så att han kan göra om det? Låter snarare som att hon lider av psykisk ohälsa och inte klarar av att sätta gränser och inbillar sig i efterhand. Jag har träffat på den sortens kvinnor för, kvinnor som själva varit drivande och sedan i efterhand bara ”han tvingade mig”.

Jag tror inte ett skit på det, ärligt talat.

Det är så mycket i den där historien som får ens mytoman-radar att gå igång. Det du nämner, sen också faktumet att hon skulle ha berättat så ingående om våldtäkten och dess konsekvenser, att TomatKungen hör av sig till henne och frågar om han får berätta om våldtäkten för att göra en poäng i en anonym debatt (), hennes påstådda svar på detta, och att han nu efter att ha blivit ifrågasatt så uppenbart kryddar historien ytterligare genom att hitta på nya detaljer (klassiskt mytomanbeteende), att historien (som alltid med TomatKungens anekdoter) ligger exakt i linje med det narrativ han försöker driver osv osv.

Det är det sämsta försök till lögn jag har sett på länge.

Det började inte med en våldtäkt.
Det började med himlastormande förälskelse. Han var en nördig liten svärmorsdröm. Charmigt leende. Och de två var som sagt löjligt förälskelse i varandra. Sådär så att vi vänner omkring henne tänkte "ok, henne lär vi inte se på ett tag". Därav var det ingen av oss som reagerade när hon försvann totalt från vår vänskapskrets.

När hon återupptog kontakten med oss, var hon som en svårt skadeskjuten fågel. Gick inte att känna igen henne. Och pö om pö kom det fram vad han utsatt henne för: isolering och psykisk misshandel till en början, sedan fysisk misshandel, sjuklig svartsjuka. Hon trodde till slut att hon var en äcklig trasa som ingen ville ha. Men han var "barmhärtig" och ville ha henne. Och sa sig älska henne tom.

Hon var totalt nedbruten av hans misshandel mot henne, vid första grova våldtäkten. Våldtäkt trodde hon inte att han var kapabel till... Och hon fick Frysreaktion.

Utifrån hur han psykiskt misshandlat henne, så trodde hon dock att hon "förtjänade" att bli våldtagen. Dessutom bagatelliserade han våldtäkten inför henne. Så hon var kvar. Traumabindning. Och han utsatte henne för ytterligare en våldtäkt.

Han har även utsatt två andra kvinnor för misshandel, sadistiskt våld osv. Dessa två har heller inte anmält honom.

Och han har själv erkänt vad han gjort mot min vän. Och tom överdrivet det hela, så det låter ännu sjukare och mer sadistiskt. Han skröt om hur han plågat henne. Jag har hört honom själv.

Nej, hon hade ingen psykiskt ohälsa innan hon träffade honom. Hon var en glad, sprallig och kul tjej. Kunde sätta gränser både för sig själv och för andra.

Men efter sitt förhållande med honom har hon som sagt fått PTSD.

Detta är så pass längesedan att man då inte ens pratade om Frysreaktion vid våldtäkt. Och jag minns att när vi fick kontakt igen och hon till slut började prata om våldtäkten och beskrev hur hon blev som förstelnad, när hon fattade att han skulle våldta henne och inte lyssnade på hennes nej/jag vill inte/inte där. Så lät det logiskt redan då. Och numera finns detta med Frysreaktion som begrepp och visar sig vara rätt vanligt vid våldtäkt.

Jag bryr mig inte om vad du tror/inte tror. Jag vet ju att detta tyvärr är en sann berättelse.

Och det viktiga med berättelsen är att min vän beskrev en frysreaktion, på en tid då man inte ens pratade om Frysreaktion vid våldtäkt.