Har du uppnått "Jag har inget att bevisa" stadie i livet?

Den kanske skulle passa bättre i psykologi forumet. Jag kände väl att det var livsfilosofi eller nått åt det hållet.

Är det nu jag ska försöka bevisa hur lite jag har att bevisa? Nej, jag tänker inte försöka bevisa det för jag har som sagt "inget att bevisa" men det kan jag inte heller säga utan att låta som jag försöker bevisa det.

Seriöst, jag tycker mig ha fångat en specifik känsla som kan infinna sig i livet. Någon med liknande erfarenheter får gärna dela med sig.

Exakt det var hela min grej.
Men som sagt.
Jag högg på bevis delen.

Alla har ju nåt att bevisa.
Kan det vara så enkelt att du har lärt dig att bevisa på ett nytt sätt?
Som inte längre ger samma motreaktion av omvärlden eller dig själv.
Utan att du nu bevisar på sådant sätt så att din samexistens med det hela känns lite bättre?

Japp, jag är en lycklig idiot

Jag visade mig vara duktig och lättlärd i skolan, och sen rätt kass på allt annat, typ utseende, charm, sociala förmågor och idrottsliga och fysiska bragder. Så jag lät mig nöja med det. Jobbar på duktigt och sen slöar jag, reser inte, förbättrar inte världen eller samlar några slags sociala poäng. Har aldrig funnits något "bevisa" i det. Jag är som jag är, och det duger. Så har det alltid varit. Om jag varit född snygg hade jag säkert sett saken annorlunda.

Varför ska man som du skrev "bevisa" och för vem ska man "bevisa"? .
Vad ska man "bevisa"?
Jag är en: sköt du ditt egna så sköter jag mitt egna, typ av person.

Ja, från tonåren och lite över 10år framåt var mitt liv ganska kaosartat. Brydde mig alldeles för mycket vad folk runt om kring mig tyckte, och hade svårt att filtrera vad som verkligen betyder nåt och vad som är svamlande från nån idiot. Vilket gjorde att jag var en väldigt osäker person. Har verkligen varit på botten på många sätt, men lyckats vända det.

Jag har jobbat hårt med min personliga utveckling och sen några år bakåt känner jag mig mycket mer säker som person. Mina värdegrundar är solida, jag tar inte till mig kritik som inte har nån substans. Överlag så får jag mycket positivt tillbaka från de personer som är viktiga för mig.

Dom som beter sig illa får ingen respekt tillbaka längre, men jag försöker att inte hysa för mycket agg. Allt som oftast så förstår dom inte bättre.

Det har varit en lång resa, men en resa som har varit nyttig. Utan problemen så hade jag inte varit den person jag är idag, och jag är stolt att vara den jag är!

För att svara på frågan i tråden. Nej.