Spädbarn misstänkt mördad, föräldrar gripna 2016-09-10

Ja det hade jag faktiskt då jag anser att det ligger i ansvar hos dom båda. Jag TROR enligt min åsikt att hon är precis lika skyldig som A bara att hon lyckats komma undan med det. Att hon vill gå vidare förstår jag absolut men att hoppa i säng med ngn och bli gravid så tätt på tycker jag är respektlöst. Hur som helst så hoppas jag att detta barn inte far illa och att dom på alla punkter får dem hjälp dom behöver.

Bra, så långt. Men sedan får vi hoppas att mamman döms för att ha brustit i garantansvaret, också. Och att socialtjänsten tar den nya bebisen direkt på Förlossningen, innan det hinner hända något med den också. Om det nu är sant att hon är gravid.

För övrigt fattar jag inte hur hon tänker, om det är sant. Det hade varit smartare (ur hennes synvinkel) att vänta med ett nytt barn, tills alla hade släppt tabbarna på henne. Hon måste väl fatta att hon kommer att hamna på utredning hos socialen - en utredning som bör gå fort och lätt med tanke på allt material om hennes bristande föräldraförmåga som redan finns.

Dessutom undrar man hur hon tror att hon ska orka med detta nya barn, när hon tydligen är i behov av att få sova hela nätter ostört med öronproppar, utan att besväras av barnet. Så funkar det ju inte när man har ett spädbarn, det tar minst ett halvår innan de börjar sova hela nätter. Blir det sedan ett kolikbarn - som det mycket väl kan bli eftersom hon tydligen är för slö för att amma också - så blir det nätter från Helvetet som kan driva t.o.m. en normal förälder till tankar om att kasta ut ungen genom fönstret...

Graviditet är inget hinder för fängelse. Kriminalvårdarna kör kvinnan till Förlossningen när det är dags. I just det här fallet kan jag inte föreställa mig annat än att soc omhändertar barnet direkt när det skrivs ut från sjukhuset, och ger det till en jourfamilj eller ett färdigutrett familjehem.

Annars, om en blivande mamma döms till fängelse för ett brott som inte har med hennes föräldraförmåga att göra (och andra omständigheter, som missbruk t.ex., som indikerar att barnet bör omhändertas, inte finns), så brukar man säga att barn kan vara med sin mamma i fängelset tills de fyller ett år ungefär. För under spädbarnsåret är det absolut viktigaste att ett barn får vara med sin mor - de yttre omständigheterna påverkar väldigt lite. Men efter året är inte ett fängelse en bra miljö för ett barn längre. Så fängelsestraffets längd avgör om mamman får ha barnet med sig i fängelset, eller om det omhändertas direkt efter födelsen. I det senare fallet får mamman långsamt bygga upp en relation med barnet - hälsa på i familjehemmet och så - när hon släpps fri. Tills hon eventuellt kan ta barnet till sig.

Åtminstone var det så när jag sist hade med dessa frågor att göra, men om det finns nya riktlinjer får någon gärna säga emot, såklart!

EDIT: förtydligande: Om fängelsestraffet är högst ett år får mamman ha barnet hos sig, är det längre än ett år så omhändertar man barnet på en gång vid födelsen. Det är alltså inte så att det får vara med sin mor ett år och sedan tar man det, det vore ju hemskt.

Men det verkar ju finnas en närvarande far. Han lär ju få ta hand om barnet.

Fast frågan är då, hur samhället ska skydda barnet när E kommer ut från fängelset och ska bo med mannen igen? Jag undrar om inte soc kommer att ställa ett ultimatum i så fall, att antingen gör han slut med E och uppfostrar barnet själv, och låter E träffa det endast när han eller en kontaktperson från soc är närvarande, eller så omhändertas barnet på en gång.

Det enda jag menar är att tjejen måste få gå vidare i sitt liv! Läs om och rätt. Tror inte för ett ögonblick hon skaffar ny unge pg.a hon sket i H och nu vill ha en ny bebba att gulla med. Läget är som det är, möjligtvis illa vald tidpunkt för en graviditet men vad ska hon göra, tror inte hon är så sugen på en abort då hon förlorat ett barn pg.a en psykiskt sjuk föredetting

Klart hon ska få gå vidare i sitt liv. Men förvänta dig inte att hon undslipper kritik under tiden. Och vadå, "vad ska hon göra?" Vill i vanliga fall inte sparka in en öppen dörr men eftersom du ställer frågan kommer jag besvara den. Det jag rekommenderar henne att göra är följande:
- Skaffa preventivmedel.
- Ordna upp ditt liv, och då menar jag främst gällande sin mentala hälsa då hon antagligen är i behov av stöd i form av t.ex. psykologsamtal efter en sån här händelse.
- Skaffa ett jobb. Ultimat är ju tillsvidareanställning men jag är villig att sänka ribban till åtminstone ett vikariat som sträcker sig över några månader, på så vis hinner hon bli lite mer stabil ekonomiskt.
- Skaffa inte barn med någon som du träffat (om det nu är sant, vad som påstås i tråden) under tiden du var HÄKTAD för att ta död på ditt spädbarn. Välj pappan till dina barn lite mer förnuftigt.


Att skaffa barn är ingen mänsklig rättighet.

Nej, det är ju inte det. Någon gång måste myndigheterna lära sig av tidigare misstag. Idag finns det tyvärr inget system, som gör att en tidigare dömd, misstänkt eller anmäld och utredd (av soc) förälder ploppar upp i en samkörning av register, när han eller hon registreras som förälder till ett nytt barn. (Vilket skulle kunna ske redan när mamman skriver in sig på MVC, i alla fall mammans personnummer får man ju då och barnmorskan frågar om pappans också, om det är känt vem pappan är.) Inte heller går det någon varningsklocka någonstans, när en man som är dömd för sexuella övergrepp, misshandel, mord, barnpornografi etc. etc. flyttar ihop med en ensam mamma.

Akterna på soc registreras dessutom i barnens namn, en akt för varje barn - inte i föräldrarnas.

Usch, nu kom jag att tänka på det hemska fallet i Tyskland för några år sedan, då en mamma lät sin nioåriga dotter svälta ihjäl instängd i ett rum i lägenheten. Hon hade tidigare fått en åtta månader gammal pojke omhändertagen, då han hittats mager och uttorkad i sin spjälsäng, helt förstörd. Men ändå kunde hon gå vidare och skaffa ett nytt barn, utan att ens sättas på någon övervakning från socialtjänsten!

Förresten, dessa tvångssteriliseringar som vi hade i Sverige mellan 1930-70-talen, och som det har skrikits så mycket om på senare år. Man glömmer att de även räddade många barn från fasansfulla öden - de slapp att bli födda, och det var det bästa för dem!

Nej precis, dessvärre tillämpar vi inte längre tvångssterilisering.

Inte för att jag förespråkar det men jag får enorma uppgivenhetskänslor när jag tänker på det här fallet. Med tanke på E's beteende och personlighet betvivlar jag att samhällets stödfunktioner kommer göra så mycket. Skönt för henne, då kan hon fortsätta ta söta bebisbilder utan att tyngas av varken ansvar eller krav på t.ex. att ge ett spädbarn allt denne behöver. Hon ska ju bli fotograf.

Det är ju något grundläggande fel på henne, och då hjälper inte socialens och vårdens palett av åtgärder: föräldrakurser, mor-och-barn-hem med personal som ska lära den unga mamman att vårda barnet, fosterhemsplacering för mor och barn tillsammans eller hemma-hosare (typ socialpedagoger eller behandlingsassistenter som arbetar vissa timmar per dag i familjens hem) med samma syfte, eller vad man nu kommer att sätta henne på när barnet är fött. Allt detta funkar ju bara om mamman är i grunden normalvettig, men kanske för ung och osäker för att direkt bli ensam ansvarig för spädbarnet efter utskrivningen från BB. Eller om mamman lider av en lindrig utvecklingsstörning - då går det, under stöd och övervakning de första månaderna, att se om mamman kan lära sig tillräckligt ändå för att kunna sköta barnet själv. Men det här är något annat och värre...

Bara en sådan sak, som att E la ut de där fotona och filmerna till allmän beskådan, där barnet såg så lidande ut. Har man inget knubbigt, leende spädbarn att fotografera, så tar man det döende barnet man har, lägger det mot en tjusig bakgrund, retuscherar bort blåmärkena och lägger ut, typ... Det är så sjukt så jag hittar inte ord för det.

Du är för rubbad! Varför ska samhället skydda barnet från Erika när det var Alex som misshandlade Hailey. Hon råkade ju ut för galen människa. Det är bara att konstatera att du fortsätter att skuldbelägga kvinnor när männen är skyldiga.

Är kvinnan som inte gör något när hennes bebis knäpper i kroppen och är döende fri från ansvar för att hon är kvinna eller för att hon är mamma?

Vi kan inte tillåta att domstolarna (som till övervägande del utgörs av kvinnor) gång på gång friar kvinnor trots att de på ett eller annat sätt misshandlat barn, eller som också blivit vanligt har ihjäl sina män (men går fria för att de säger att de var rädda samtidigt som mannen inte kan bestrida den falska rädslan eftersom han är avliden).

Jag hoppas domen överklagas av åklagaren och att HD prövar Erikas ansvar.