Citat:
Ursprungligen postat av
EndastJag01
Njä, men helt ärligt!
Om ni har en kollega som ni inte tycker uppfyller kraven på vad som skall göras i professionen, inte ställer ni till ett j-a liv när kollegan flyttar till en ny anställning? För att se till att kollegan inte får en anställning?
Så varför skall JMs kollegor göra det? De vet inte heller alla bakomliggande orsaker utan ser bara att här fungerar det inte.
(det först fetade)
-Ähum, joo.. Kanske inte ställa till med ett j-a liv, men när det handlar om folk inom t ex vårdande/socialt utredande grupper av människor och som står under IVO:s tillsyn, så är det envars plikt att slå larm om nåt hos en kollega inte fungerar utan riskerar drabba patient/klient. Tycker lilla jag. Tycker faktiskt Socialstyrelsen också. Därför Lex Maria, därför Lex Sarah.
För om du har en alldeles hopplös kollega som visar brister i professionalitet (
e g: bemötande, kunskap, handläggning) och du inte larmar åtminstone din närmaste chef eller väljer att själv kontakta IVO, utan bara andas ut när vederbörande lämnar, då har du gjort samhället en björntjänst.
Och för att exemplifiera vad jag räknar in i "samhället" vill jag påminna om att det kan vara en dig närstående person som kan drabbas av den oprofessionellt agerande kollegan.
(det andra fetade)
Den kollega som noterar att "här fungerar det inte" och inte slår larm om vederbörandes brister, undergräver en verksamhets legitimitet. För vem kan i förlängningen lita på t ex vårdnadsutredningar om dessa utförts av personer som Johanna Möller, för att ta ett näraliggande, gräsligt och tydligt exempel.
Jag gissar att det nu i denna stund runtom i Mälardalen sitter en hel del socionomer och som haft med Johanna Möller att göra, som varje dag har lite ont i magen och kanske också i själen. För hade dessa tidigt slagit larm och inte bara pustat ut när den hemska och okunniga Johanna försvann till nästa kommun -ja, då hade pappa Göran varit i livet idag.
Så tänker jag. Både på min kammare och på jobbet.