Måste vi kontrastera ting mot varandra för att förstå dem?

Hur förstår vi vad vi pratar om?

När jag för första gången såg ett äpple, var jag då tvungen att kontrastera det mot allt som inte är ett äpple för att förstå äpplets natur och varande? Var drog jag gränsen för vad som är äpplet och vad som inte är äpplet? Om jag inte känner till allt som inte är äpplet, hur vet jag då vad som tillhör äpplet och vad som inte tillhör äpplet? Måste jag se någonting flera gånger för att bilda mig en förståelse för äpplet? Det vill säga att förståelsen är empiriskt baserad. Hur förstod vi i sådana fall vårt första föremål?

Som ett annat exempel, om jag tänker på något som är bra, måste jag kontrastera det mot något som inte är bra för att förstå innebörden av bra?

Innebär detta att människor som kontrasterat fler objekt - i praktiken har upplevt mer - har lättare att förstå omvärlden?

Om jag endast kategoriserat svanar som den vita sorten och på så sätt kontrasterar dem mot allt som inte är svanar för mig; vad händer då med kontrasten när jag vid ett senare tillfälle inser att det även finns svarta svanar? Vad är en svan då?

Förlåt, men har du gått grundkurs i filosofi? En svan är okänd till du vill prova den som stol. Oj den flög. Flyger en stol? Nej, om allt som inte flyger är det då inte stolar....

Nej. Måste jag gå en kurs för att förstå saker?

Antag att du inte känner till någonting i hela världen utom din förmåga att röra på dig. Vad skulle du särskilja svanen från för objekt när du satte dig på den?

Nej, det måste man inte. Poängen med svaret från min sida är att det resonemanget kan du grotta ett helt liv i. Det finns logik, vilket vi brukar använda oss av för att förenkla livet. Klart att du kan ge dig in i vindlingar av saker. Rätt/fel, vad vet jag. Har du tid att tänka, do it. Finns mängder av litteratur du kan läsa.

Lycka till! ( ganska skoj faktiskt, ett tag )

Jag tror dumma personer har kataloger för göra det enkelt, att de vill stanna sitt forskande.
Medans smarta personer använder kataloger för att kunna utforska och kunna se likheter/olikheter mer som ett verktyg.

Ta detta med raser och människan, först tänker man svarta inte är människor sen går folk och säger raser inte existerar och endast hudfärgen skiljer. Det är ju inte direkt så enkelt.

Samma sak med utforskning kring om gud finns eller inte, man studerar bibeln sen säger gud finns nog inte.

Men åter igen de med svanar, kanske inte just svanar men det upptäckts nya arter lite då och då man inte visste va olika arter.
Man visste nog inte ifrån första början exakt vad en art innebar utan trodde de handlar om hur något ser ut inte hur dna "ser ut".
En svart svan är väl inte samma art som en vit svan, men man tyckte väl de var samma skillnader som en svart och en vit människa.


Jag har för övrigt inte gått någon grundkurs i filosofi.
Skulle det göra mig ovärdig i diskussionen?

Menade inte så, bara att tankarna väcks i rätt tidig ålder. Man vill utforska. Har en tendens att inte få samma uppmärksamhet senare.

Kör bara kör!