Citat:
Ursprungligen postat av
tryggtochbra
Inte för att jag och micro är några polare precis men hon har rätt i att du inte kan hävda nödvärn i ett läge där du själv bara kan avlägsna dig från situationen för att få den att upphöra. Visst kan du hävda att du kände dig hotad av överhängande våld, men det gör det inte sant. Hur det skulle dömas kanske är en öppen fråga men utgången är inte given till pappans fördel i det fallet.
Som förälder skulle jag själv gärna plocka isär fanskapet som så mycket som tänkte på att röra mitt barn med en tång, bit för bit, men det vore antaligen inte det smarta. Särskilt inte på offentlig plats. Finns för många moskéjuckande feminister som skulle vittna mot en svensk pappa som skyddade sitt barn mot en rasifierad våldtäktsman.
Svenska feminister har fått mig att allt mer tvivla på att kvinnlig rösträtt var en så god idé. Men ändå, vad gäller den legala aspekten av nödvärn så har micro rätt i det här fallet.
Se inlägget jag skrev innan detta...
Ponera att fadern reagerat - mycket starkt - rent emotionellt.
Trott att denne unge man höll på med något som var värre än det var.
Fadern fredar sin dotter fysiskt från detta inbillade brott.
Sedan.. i TR...
Tror du detta kan vägas in i det rättsliga?
Att fadern var så mentalt traumatiserad och förvirrad vid tillfället, att han inte kan hållas ansvarig för en ev. örfil?
Nu talar vi - inte - om nödvärnsrätten.
Nu talar vi om att fadern åberopar nödvärnsexcess.
I TR, låter detta som en orimlig faktor att beakta, att fadern inte var vid sina sinnes fulla bruk vid tillfället?