Medvetandets hårda problem - existerar det?

Först angående spontanitet så finns det hos datorer på samma sätt som hos människor. Spontanitet är när vi tar beslut för att vissa kriterier uppfylls. Blir datorn för varm så slår den på fläkten och blir hårddisken full så städar den. Och blir tristessen för stor så kanske du ger dig iväg på en cykeltur. Datorn kan inte cykla och du kan inte slå på fläkten, så begränsningarna är ömsesidiga.

När det gäller problemformuleringen som tas upp i TS så gäller det inte datorers förmåga att beta sig och tänka som människor, då detta främst är ett ingenjörsmässigt problem. I princip kan vi simulera elementarpartiklar i en dator. Då kan vi (i princip) även simulera atomer, molekyler och allt som går att sätta samman av sådana, t.ex. neuroner. Och simulerar vi alla neuroner i en mänsklig hjärna så får vi ett mänskligt psyke. Det är ingen lätt uppgift, men i princip går det.

Den principiella frågan är om det ändå fattas något i den simulerade hjärnan, typ själ eller något sådant. De flesta människor tycker att de är lite förmer än döda ting, men har väldigt svårt att sätta fingret på vad de har som är så exklusivt och därtill bevisa att de verkligen har det och inte bara inbillar sig.

Det kallas antropiska principen. Det handlar om betingad sannolikhet då vår existens är ett faktum, annars skulle vi inte kunna föra en sådan här diskussion. Givet det osannolika att vi finns så kan vi fortfarande jämföra relativ sannolikhet för olika osannolika processer och anta att vi kommit till med det minst osannolika sättet.

Om det osannolika händer att ett mynt trillar ned från ett flygplan och landar framför fötterna på dig, så är det trots allt mycket mer sannolikt att det lägger sig på sidan än ställer sig på högkant. Eller hur?

Du kan programmera in.
Det vill säga en "död " kopia av en levande varelse. En hårdvara med mjukvara.
Mjukvarans skapare är du.
Mjukvaran är det du som styr dit du vill.
Datorn tänker inte själv. Allt är inprogrammerat. Du har tänkt åt datorn. Det du gett den blir inte mer än så.
Kunde du möta datorn om 3000 år så hade den stagnerat och är kvar där och du måste ha ny mjukvara.
En dator kan inprogrammeras att bygga en annan dator men den vet inte varför den skall göra det. Du har genom mjukvaran talat om det för den.
Den känner inte. Där är själva kärnan. Så tycker jag.
Den känner ingenting för något eller någon.
Den är stendöd.
Vad gäller fläkten så är även den inställd på att känna av värmen. Den tänker inte själv. Oj vad het jag är nu måste jag kylas ner.
Datorn har inget jag. Den är du.
Min uppfattning om saken.
Jag ville bara inflika lite hur jag ser på saken.
Är absolut ingen expert på datorer eller elektriska prylar.
Obs ! Tycker att det är otäckt när man ens funderar på att göra döda ting till människokopior.
Känns läskigt.

Över tid så blir den tidiga koden det undermedvetna.
En plattform för något mer avancerat att stå på.

AIn kommer inte att se världen som vi gör.
Då vi är grunden för den och den står på oss.
En helt annan position än den vi har.
Och det som inte har våran exakta position kan aldrig se det på samma sätt som vi gör.

Det kan verka som att vi bygger AIn bredvid oss.
Men vi bygger den över oss.
Vi är, och sätter grunden, för dess totala potential.
Och dess potentiella kurva överstiger oss.
Med råge.

Och om vi i framtiden lyckas skapa detta.
Så är sannolikheten stor att vi faktiskt redan har gjort det.
Expansionell utveckling.

Naturligtvis har du helt rätt i detta. Men kruxet är inte datorns brist på "spontanitet", (som WbZV påpekar går exempelvis en fläkt igång om datorn når ett threshold av för hög temperatur) utan att den helt enkelt inte kan uppleva en känsla (exempelvis av att vara för varm) som leder till ingivelsen av ett "spontant" beteende. Kort sagt, datorn har inget medvetande, inga qualia. Istället går fläkten igång av rent mekaniska orsaker.

Detta med behovet av medvetande är något AI-killarna avskyr, eftersom det implicerar existensen av vad man kan kalla en "själ" i alla levande system och gör att "medveten AI" aldrig kommer att uppnås, åtminstone på det sätt som de vill ha det, och därför hittar AI-killarna på en massa semantiskt struntprat för att gå runt, runt problemet (som att känslor/qualia exempelvis inte skulle vara fundamentalt för medvetandet - qualia är medvetandet!) och låtsas att det inte existerar. Det kommer dock alltid tillbaka igen i någon form och biter dem i arschlet. Och då är det dags för nya snacka bort-tricks och så fortsätter karusellen att snurra.

Jag har konstruerat en robot som har fri vilja, den sa precis att den skulle gå ut med hunden, men nu ser jag att den jäveln sitter å dricker öl igen. Lata jävla robothelvete, fyfan för fri vilja.

Eller kanske snarare, "fyfan för" qualia!

Det jag menar är att själva orsaken till att vi upplever ett medvetande bör ses som en viktig ledtråd, för att kunna lösa det svåra problemet. Så om man har en teori om orsaken så bör den teorin analyseras korrekt och grundligt.
Innan dess är den antropiska principen är inte värd att ägna tid åt, så länge teorins sannolikhet inte är bevisad att vara över noll.

ed: Sedan så är det ju så att vi inte vet mycket om problemet över huvud taget. Själva epitetet "det svåra problemet" antyder ju att vi inte har klassifierat problemet i relation till andra likartade problem. Det tyder på att det finns en brist på insikt om problemets natur och tänkvärda likartade problem.
Det gör att en top-down strategi känns svårare än en bottom-up.

Ja exakt 😂.
Ungefär det jag menade också. Men det här var bra mycket bättre och kompakt men sa dock allt.

Orsaken till att vi upplever ett medvetande är sannolikt att våra hjärna är programmerad att göra så. Tankefelet de flesta gör är att utgå från dualism, där medvetandet är ett eget väsen som tänker fritt från hårdvara och inbyggda regler. Men det är ett cirkelbevis. Finns det ingen dualism så är vi inte kapabla att avgöra om vi har någon "själslig" upplevelse eller ej.

"det hårda problemet" är att förklara förekomsten av upplevelse. Detta i relation till att förklara hur medvetandet fungerar i övrigt, vilket klassas som "det lätta problemet".

Då måste det väl också finnas en programmerare.
Även om det nu som du säger är programmerat så gör dock människan egen omprogrammering under sin livstid och i stort varje dag.
Kan byta program på en dag. En livshändelse.
Att du kan sitta och diskutera är en del av det hela.
Du har din bestämda uppfattning och alla andra individer sin uppfattning.
Vore vi programmerade så skulle vi alla ha
Samma uppfattning om allt.
Människans erfarenheter och händelser medverkar till förnyelse i hjärnan.
Vi alla upplever olika..
Datorer får i stort sett ett program och efter önskemål och funktion.
Den är skapad av människan. Har inga känslor och kan därför inte reagera spontant.
Skulle jag nypa en dator så skulle den inte säga AJ !
Man skulle däremot kunna sätta sensorer på datorn som känner av ett visst tryck och programmera in att den då skall säga AJ men ont får den inte.

Ja det hårda problemet existerar.

Någon får gärna svara på detta: är atomer och elektricitet medvetna på något sätt? Finns det något liv i dem?