Mordet på Malin Lindström i Husum, Örnsköldsviks kommun, 1996-11-23

Så här står det i förarbetena, NJA II 1962 s. 567, till BrB:

"I SL 5: 17 stadgas nu, att ny preskriptionstid löper, om mot den misstänkte inlett förfarande avbrytes sedan preskriptionsavbrott har skett. Beredningen, som i sina förslag ej har upptagit något motsvarande stadgande, framhåller (se betänkandet 1953 s. 149 f) att i rättstillämpningen rätt tveksamhet i fråga om innebörden av att det inledda förfarandet har avbrutits. – – –
Syftet med stadgandet är att förebygga, att sedan preskriptionen väl en gång har avbrutits påföljd ådömes mycket lång tid efter det brottet begicks. Trots vissa klargörande avgöranden i praxis torde stadgandet alltjämt kunna ge utrymme för osäkerhet, huruvida ett brott har preskriberats eller ej. I 3 § av förevarande kapitel har på en väsentlig punkt klargörande bestämmelser meddelats. Jag delar beredningens uppfattning att någon motsvarighet till SL 5: 17 i övrigt icke bör upptagas. I ifrågavarande situation kommer alltså endast de absoluta preskriptionstiderna i 6 § att gälla. Stötande resultat av att ett brottmål företages till avgörande efter mycket lång tid torde kunna förebyggas genom tillämpning av nedsättnings- och eftergiftsbestämmelserna i 35: 7 och 8 (se nu 33: 4)."

Jag tolkar denna text som att en resning är möjlig.

[quote=jimmythekiller|53280918]Så här står det i förarbetena, NJA II 1962 s. 567, till BrB:

"I SL 5: 17 stadgas nu, att ny preskriptionstid löper, om mot den misstänkte inlett förfarande avbrytes sedan preskriptionsavbrott har skett. Beredningen, som i sina förslag ej har upptagit något motsvarande stadgande, framhåller (se betänkandet 1953 s. 149 f) att i rättstillämpningen rätt tveksamhet i fråga om innebörden av att det inledda förfarandet har avbrutits. – – –
Syftet med stadgandet är att förebygga, att sedan preskriptionen väl en gång har avbrutits påföljd ådömes mycket lång tid efter det brottet begicks. Trots vissa klargörande avgöranden i praxis torde stadgandet alltjämt kunna ge utrymme för osäkerhet, huruvida ett brott har preskriberats eller ej. I 3 § av förevarande kapitel har på en väsentlig punkt klargörande bestämmelser meddelats. Jag delar beredningens uppfattning att någon motsvarighet till SL 5: 17 i övrigt icke bör upptagas. I ifrågavarande situation kommer alltså endast de absoluta preskriptionstiderna i 6 § att gälla. Stötande resultat av att ett brottmål företages till avgörande efter mycket lång tid torde kunna förebyggas genom tillämpning av nedsättnings- och eftergiftsbestämmelserna i 35: 7 och 8 (se nu 33: 4)."

Jag tolkar denna text som att en resningsansökan är möjlig.[/QUOTE]

Det kommer att bli intressant att se om en resningsansökan är möjlig.

Ja, säg det. Jag är öppen för att det var rent jävla klantigt, att man missade att behandla detta. Men det kan ju kanske också vara så att man valde att ha den dörren öppen, "utifallatt". Sedan får väl HD göra sin bedömning utifrån hur pass allvarligt brottet är... Oavsett om man glömt det, eller om man medvetet missat att behandla det, känns det väldigt oseriöst.

Edit: Är det helt självklart att 30 års absolut preskription gäller även för brott som begås av personer under 21 år? Så som jag läser lagen så tolkar jag det på det viset.

Instämmer helt och hållet. Det vore idioti om det skulle förhålla sig så.

Känns tryggt att de inblandade följer tråden.

Det är inte rimligt att man ska vänta längre på preskription på grund av att man friats i domstol.

Har man exempelvis misstänkts för rån av normalgraden (maximalt straff sex år) så är detta preskriberat efter 10 år. Om man däremot åtalas för brottet, och frikänns, så får man vänta ytterligare 20 år. Ponera att det är klargjort att jag hade en kumpan med mig, men att denne vid rättegången inte var identifierad – vad finns det då för grund för att denna inte kan åtalas vid en eventuell resning 20 år senare, om uppgifter kommer fram som leder till att kumpanen kan identifieras?

Malinmordet är inte preskriberat när det gäller möjligheten till ytterligare åtal mot den man som redan fällts och friats i målet.

Det säger förundersökningsledaren Hans Björner.

– I min värld är det 25 års preskriptionstid som gäller, säger Björner.

– Vad jag har förstått är det här en tolkningsfråga, juridik kan ibland vara en tolkningssport. I vilket fall som helst lever ärendet. Vi väntar på den teknik som gör att vi kan utföra den dna-analys som det pratats om så många gånger.

I kommentarsfältet:
Vad sägs om det synsättet...? Inte så alldeles galet kanske.

http://www.allehanda.se/angermanland/ornskoldsvik/det-ar-25-ar-i-min-varld

Ja, det var värst vad man kan tolka olika. Sista ordet är väl inte sagt i den här känsliga
saken än på ett tag, misstänker jag.

Som jag ser det finns det ingen regel som säger något annat iaf.

25 år är helt felaktigt. Det är 15 eller 30 år som gäller.

Det du citerar är gamla uppgifter. Både Björner och åklagaren har ändrat uppfattning.

Det stämmer. Hur de kan ha trott 25 år är en gåta. Det om nånting är en skandal!