Bruce Springsteen - livemusik för Svenssons och White Trash?

Nej, den här tråden handlar om Bruce Springsteens svenska livepublik. Intelligensen var det du som drog upp och hävdade helt saknar betydelse för vilken typ av musik man uppskattar mest. Komplicerad musik är musik som kräver något av lyssnaren. Jag fattar inte hur du inte kan förstå vad jag menar och hur fan du har undgått att t.ex. människor med Downs syndrom har lättare att uppskatta Vikingarnas kramgoa låtar än Trent Reznors soundtrackäventyr. Men återigen: det här har inget med tråden att göra.

Du har på absolut noll vis förstått vad jag har skrivit.

Jag har mycket väl förstått vad du skrivit, vilket har noll förankring med verkligheten. Du kan inte avgöra folks intelligens utifrån vad folk gillar för musik. Dessutom är inte Springsteen enkel och okomplicerad musik. Det är inte obegåvat att tycka om Springsteen. Bara för att man gillar improvisationsjazz eller annan svårtillgänglig musik betyder det inte att man är intelligent.

Jag håller med dig. Jag finner det absurt att något kulturuttryck som musik skulle vara en tydlig indikation över intelligens. De akademiker jag känt genom åren har varit rätt ointresserade av musik och därför lyssnat på lättillgänglig sådan. Korrelationen är för svag för att kunna ge en värdig slutsats.

Trent Reznor, ja. Fattar man lite förstår man också storheten i The Downward Spiral.

Komplicerad och mångfacetterad musik som drar åt alla möjliga håll.

Svindlande och spännande musik för vissa, obegripligt oväsen för andra.

På vilket sätt kräver komplicerad musik något utav lyssnaren? Jag älskar Trout Mask Replica, en komplicerad historia, men du behöver varken droger eller IQ för att lära dig att uppskatta nyanserna i det mästerverket. Jag förstår vad du skriver, men jag anser att du har fel och att dina påståenden inte är förankrade i verkligheten. En del smarta människor försöker till exempel påstå att klassisk musik är smart musik, men det är bara radiohitsen från den tiden.

Loveless är en rätt simpel platta gjord under mer komplicerade former. Men resultatet är faktiskt väldigt lättlyssnat, riktigt trevlig skiva. Spiritualizedskivan du nämner är ett mästerverk, och vann flera priser och sålde bra, vilket då tyder på att den nådde fler än bara några smarta folk på ett universitet.

Jag har aldrig påstått något av det där. Jag har älskat Springsteen sen 1980 och är mycket medveten om komplexiteten i många av hans låtar och skivor.

Du hör ingen skillnad på ett komplext verk och på den musik som släpps i Samirs namn? Och anser därmed inte heller att det stimulerar olika människor och kräver olika mycket av den som ska förstå vad den lyssnar på? Du anser inte att det finns någon koppling mellan hur barnmusik normalt är utformad och hur långt ett barns medvetenhet har kommit? Eller?

Intresse>Intelligens.

Det finns ingen korrelation mellan intelligens och vilken musik man gillar. Du är inte intelligent för att du föredrar improvisationsjazz. Du är inte ointelligent för att du föredrar schlagers. Intelligensen sitter inte i din musiksmak.
Du är inte smart för att du påstår att du "förstår" komplexa verk. Det handlar om tycke och smak, inte om intelligens.

En mainstreammarkör utan mainstreampubliken. Jag har i åratal gått på Springsteenkonserter och pratat med mängder med folk ur publiken genom åren.
Majoriteten av publiken gillar kvalitet när det kommer till böcker, musik och film, oftast dissar de reklamtv och ser inte allsångsprogram, så mycket bättre och dylika program.

Det du ser är en överjävlig publikdomtör, han och Bob Marley har alltid haft publiken som i en ask.

1970 var Springsteen mycket nära att inför närmare 10.000 pers i New Jersey starta ett upplopp, men med en handvridning lyckades han lugna ner publiken, Läs Carlings bok Bruce.
Det Springsteen lärde sig var att använda publiken som ett redskap för att förstärka sin musik, ju mer publiken blir eggad desto bättre blir Springsteen på scen.

Du ser dessutom samma scener i Italien och i USA. Jag har sett Springsteen i USA och sett hur folk på läktarna uppför sig som den på plan och det är en mäktig känsla att rymmas inom.

Ingen annan artist har lyckats med det Springsteen lyckas med, karln är 67 och ändå är hans lägsta nivå jävligt hög. När han är som sämst är han som artist fortfarande bra.
Jag har sett rent rutinframförande från hans sida och ändå är det bra konserter.

Jag har sett John Fogerty på rutin och det var överjävligt dåligt.
Jag har sett Dylan när han är som sämst, 1989 Globen, Springsteen har aldrig varit så dålig som Dylan var då.
Springsteen styrs av improvisation, det är något David Bowie aldrig klarade, eller Lou Reed.

Jag som individ lyssnar på massa svårare musik än Springsteen, Bowie, R.E.M, jazz, Crosby, Stills, Nash & Young rätt krävande, många pallar inte dem.
I kort sagt alla de stora i alla genrer, jag har på en hårddisk närmare 10.000 skivor, på Vinyl har jag närmare 500 skivor i dagsläget och kommer köpa på mig minst lika många till.

Den typiska Springsteenfantasten lyssnar på detta, U2, Lundell, Soutside Johnny, Dylan, Neil Young, Tom Petty, Mellencamp, Håkan Hellström, men mainstream, nej många villa svenssons tycker detta är för svår musik, i många år var jag ensam om att lyssna på sånt här medan min omgivning tyckte det var skränigt.
Jag har träffat Reinfeldt typer som lyssnar mest på Europop, och dessa klarar inte av att lyssna på vare sig på detta eller på avancerad konst musik pop, Pink Floyd är även för svåra för dem.

Det är första gången jag stött på någon som anser Springsteen lite enkel, alla jag träffat på som inte gillat det tycker det är för svår musik.

Ok, men det du nämner utöver Springsteen är ju så mainstream som det någonsin kan bli.

Nej det är det inte, jag har släktingar som tillhör mainstreamfolket, de kan inte lyssna på sådana exempel jag räknat upp, inte ens Bob Marley, bara högst tre låtar, Kaya, Sun Is Shining,Buffalo Soldier, resten är alldeles för svårt för dem att ta till sig, musikaliskt och textmässigt.

Jag har varit på semesterorter i Sverige och sett kassa coverband och när de gör en Springsteenlåt som Waiting In The Sunny Day så är den för svår för den publiken, det är folk som på sin höjd klarar av band som Rydell och Quick, Lundell är alldeles för svår för Rydell och Quick publiken, jag har varit på en konsert med Lundell där de varit förband.

När jag på 80-talet upptäckte Springsteen hittade jag i min uppväxtstad inte en enda jävel som lyssnade på Springsteen, då räknar jag inte med den stora allmänna publiken, Springsteen var ända fram till 1984 alldeles för svår och endast en angelägenhet för de riktigt musikintresserade.
Det tog till 90-talet då jag träffade likasinnade och 90-talet var Springsteen ingen stor hit i Sverige.

Du har snöat in för långt in i den konstnärliga popestetikens värld, de exempel jag räknade upp är större angelägenheter hos de riktigt musikintresserades skara runt om i Västvärlden.

Alla har de haft tillfälliga toppar, men under större delen av deras karriärer har de sålt sämre och publiken på deras konserter har varit mer musiknördar än den stora allmänna publiken som i princip går på allt.
Men den stora allmänna publiken är ändå rätt långt från mainstream, det är inte riktigt samma publik som går på Allsång på skansen eller ser Så Mycket Bättre i allmänhet.

Dessa artister U2, Lundell, Soutside Johnny, Dylan, Neil Young, Tom Petty, Mellencamp, Håkan Hellström har aldrig varit Mainstreampublikens älsklingar tvärtom.

Neil Young blev ju för fan stämd av sitt skivbolag för att han inte var neil Young på sina skivor på 80-talet där flertalet plattor är olyssningsbara för en större publik.
Soutside Johnny, Tom Petty och Mellencamp är för okända för de större massorna.
Håkan Hellström gnäller mainstreampubliken på rätt mycket om att han inte kan sjunga, gå in på valfri Hellström tråd så ser du själv.
Lundell är för svår för till exempel för dansbandspubliken. U2 är idag mest en angelägenhet för de musikintresserade.
Dylan behöver jag inte ens skriva något exempel på, det vet alla att ingen mainstream ser hans konserter.

Att påstå att Springsteenpublik är mainstream är som att påstå att Sweden Rock publiken är Mainstream.