Vad består betydelseskillnaden av i vara och är?

Om någon känner sig manad?

För mig är det bara en lek med orden:

Jag är någonting
Jag kan vara någonting

Tillägget kan modifierar satsen med modalitet möjlighet, men är den nödvändig för användandet av vara?

Jag vara någonting

Låter fel

Någonting vara han?

Nej, men du som vet vad som är skillnaden tror du att du kan förklara det lite snabbt?

Det är orden och språket i vilka tingen blir och är som är varat. Eller nåt, eller vad sa han? Den där gamla stofilen Heidegger? Jag kan vara snäll och jag kan vara dum. Jag är snäll och jag är dum. Hoppas det hjälpte något!

är - presens
vara - infinitiv

Så så, bättre kan du?

Tyckte det var rätt tydligt. Det är samma sak som att skilja på följande:

sitta - sitter
skriva - skriver
hoppa - hoppar
simma - simmar

Är det verkligen så enkelt menar du?

Jag kan då inte komma på någon annan skillnad.

Jo, men om du tar en sats som "jag kan vara" t.ex. då beskriver satsen fenomenet att vara, fastän att är borttaget för att ge mer utrymme åt modaliteten i kan? Hur kommer det säg att "ATT" inte finns kvar där emellan, även om det låter förjävligt, så måste de väl finnas en anledning till frånfallet? Och är t.ex. det kan ju inte vara äldre än stavningsreformen i början på 1900-talet eller a slutet på 1800-talet? Stod det "ar" dessförinnan i texterna?

Jag kan sitta. Jag kan skriva. Jag kan svara.

Ledsen, men jag tror inte jag förstår vad det är du undrar.

Det är inget att vara ledsen för, men det jag letar efter är lite mer betydelsen bakom det hela? Vad finns det för betydelselogik i utformandet av språket på det där sättet. Som jag sa så beskriver ju att vara, fenomenet att vara, men vad beskriver till exempel är? Tillståndet? Och varför är att bortplockat då när kan vara, beskriver fenomenet att vara, fastän det också tillskriver fenomenet modalitet dvs. en betydelseskillnad mellan att vara och möjligheten att vara, så varför tas att bort?

ær

Om jag förstår mestadels Svensk Etymologisk Ordbok (Hellquist) rätt gäller att:

'vara' är besläktat med gotiska 'wisan'
'är' är släkt med gotiska 'ïst' och latinska 'esse'

Då är skillnaden bara att det är olika tempus där 'vara' är frikopplat från tidsaspekt medan 'är' är knutet till en tidpunkt som, om ej annat anges, infaller i samtiden.

För att försöka förstå frågan, om vi jämför:
Säga att bordet är rött. (Om 'säga' tar dativ, kan det vara därför 'att' används.)
Bordet kan vara rött. (Kunna tar ackusativ.)

Här ser du de olika böjningsformerna av verbet vara
http://sv.bab.la/verb/svensk/vara

I infinitiv (grundformen) heter det alltså att vara, medan i presens (nutid) jag är. I imperfekt säger man jag var.
Du verkar tro att vi talar om två olika ord när det i själva verket är ett och samma ord, i olika tempi (tidsformer).