Du "tycker" att det låter överdrivet? Eller är det så att sanningen är obekväm att höra? Ett av huvudargumenten från lämna-sidan var att få mer kontroll över gränserna och hindra att jobb tas av t.ex. polacker eller andra EU-medborgare. Och att några hundra av dem tar utfallet i omröstningen som legitimitet för att få begå hatbrott är för dig helt främmande?
Svenska journalister kör allt mer med en agenda för inhemskt bruk när det kommer till utrikesrapportering. Både Trump och nu Brexit beskrivs i barnsliga och ibland helt debila inlägg där sakfrågan helt sopas under mattan.
Har för mig att Dick Erixon för några år sedan skrev att svensk media avslöjade sig ideologiskt i sin utrikesbevakning genom att där vara om möjligt ännu mer partiska och agendadrivande eftersom de räknar med att väldigt få svenskar dubbelkollar att George W Bush eller Trump verkligen sagt eller gjort det som svensk media och deras utländska källor och kumpaner påstår.
Det är också svårare att bedöma om de "mannen på gatan" som presenteras i reportagen är representativa för opinionen i stort när de sker utomlands. Kanske är genomsnittsfransmannen en algerisk rappare, kanske består den samhällsbärande medelklassen i USA av svarta welfare mothers...?
Inga medier nämner att England nu kan samarbeta ostört med Kina, Indien, USA och Ryssland utan att passera alla arabers moder Merkel och byråkratin i Bryssel - Engelsk ekonomi kommer att eskalera och växa starkt på sikt. EU håller ju på att begå kulturellt och ekonomiskt självmord. EU drivs av en mediepolitisk elit som fullständigt tappat kontakten med folket. - Stockholm/Södermalm är ett ledande skräckexempel på detta - om inte det värsta.
När Sverige kastar EU-pass efter varenda arab som knackar på så är det underligt att Bryssel inte rutit ifrån ens åt Sveriges ytterst oansvariga och skendräktiga beteende. Det är inte underligt att Engelska folket inte vill ha alla dessa "svenskar" i Storbritannien. Sveriges mediepolitiska elit har bidragit stort till Brexit.
I all denna formidabla hysteri så finns det tydligen alltid någon som säger: Nu om någonsin behövs Nato!
Var är kriget? Bara för att en inte ville leka i sandlådan med Juncker och de andra i den lek som de har bestämt sinsemellan.. och lilla England sa att om ni inte lyssnar på mig går jag bort. Och Juncker sa: Du är dum, gå bort!
Så gick lilla England bort...
Och Juncker säger: Ingen av oss vill leka med dig mera! Eller hur? Hör ni det! Ingen får leka med England.
Då säger lilla Tyskland: Jag skall nog se till att jag får leka med stygga Ryssland då i stället... för jag vill leka min lek!!!
Men plötsligt kommer stora Nato och frågar: Vem skall jag skrämma?
Ja, om lilla Tyskland leker med Ryssland... varför skall då Nato skrämma björnen?
Varför tar alla tidningar in Nato i denna Brexit analys - England är en viktig del av Nato och det helt oberoende av EU exit!
Sååå, vem krigar? Vem är fienden? Var anfaller den? Var skall Nato sättas in?
Har för mig att Dick Erixon för några år sedan skrev att svensk media avslöjade sig ideologiskt i sin utrikesbevakning genom att där vara om möjligt ännu mer partiska och agendadrivande eftersom de räknar med att väldigt få svenskar dubbelkollar att George W Bush eller Trump verkligen sagt eller gjort det som svensk media och deras utländska källor och kumpaner påstår.
Det är också svårare att bedöma om de "mannen på gatan" som presenteras i reportagen är representativa för opinionen i stort när de sker utomlands. Kanske är genomsnittsfransmannen en algerisk rappare, kanske består den samhällsbärande medelklassen i USA av svarta welfare mothers...?
Det är pinsamt tydligt, tidigare tyckte jag man hade en viss slagsida men nu är det all in.
Vill i denna stund bara säga att efter utöya så skrevs det i msm om attacker mot muslimer i Norge. Aftenposten grävde senare på.., och fann att antalet var 0. Det var bara en medial fantasi och ren lögn. Ett önsketänkande..
Media och SVT/SR i synnerhet då de ska vara oberoende och neutrala har tappat masken fullständigt. Vet inte hur många gånger de senaste dagarna jag hört de har förmedlat direkta lögner om Brexit, deras företrädare och påstådda löften och konsekvenser. Helt sinnesjukt hur dom håller på. Missta er inte, detta är de suraste av förlorares motreaktion och visar med all önskvärd tydlighet hur politiskt partiskt Public Service är. Det närmaste jag kommer att tänka på är medias och SVT/SR:s reaktion på SD:s riksdagsinträde som på ett mycket liknande sätt präglades av en vinklad hatkampanj mot partiet de närmaste veckorna efter valet tills dess journalistkårens sårade känslor falnade något. I en sund demokrati borde PS utredas och ett flertal få sparken på grått papper. Journalistkåren är ett osedvanligt vidrigt pack som bara med ett fåtal undantag är värda allt förakt!
__________________
Senast redigerad av Kloss 2016-06-27 kl. 22:18.
Det brittiska folket har röstat för ett ökat självbestämmande och äntligen börjat ta tillbaka en del av makten från Europas värsta maktgalningar. Detta gillar varken svenska politiker eller medier som omedelbart drar igång propagandamaskineriet för fullt i ett desperat försök att stävja det svenska folkets vilja att gå i britternas fotspår. Vart fan har deras förkärlek till EU-elitens fylle-sadister kommit ifrån egentligen undrar jag? Någon som vet?
Det är en djävligt bra fråga - vad journalisterna har gemensamt med makteliten är det enorma föraktet för demokrati och vanliga människor. Jag citerar Stefan Torssell (osäker på stavning och politisk hemvist) detta skrev han på sin facebooksida om journalisters hantering av Brexit. Ni får leta själva har inte fejsbock
Citat:
Journalisterna som är sammanvuxna med en kallhamrad europeisk elit gjorde en paraduppvisning i ensidighet i sena TV-Aktuellt på midsommarafton. Det var nog det värsta jag sett.
De britter som ville lämna EU hade vunnit en skrällseger, men den som blev intervjuad var Margot Wallström som befann sig i New York. Journalisten påminde att nu måste England straffas så att inte fler länder försökte dra sig ur. Margot Wallström log med kalla ögon.
Sedan flyttade intervjuserien till London. En svensk som varit rådgivare till den förlorande sidan fick uttrycka sin besvikelse. På rad stod en socialdemokratisk ledarskribent på Aftonbladet och den tidigare moderata handelsministern Maria Borelius. De beskrev segerdagen som en mörk dag. Sedan fick en journalist i Scotland intyga att alla var lika missnöjda. Tittarna matades med nedstämdhet.
Sedan ett klipp där segraren i folkomröstningen Boris Johnsson, tidigare konservativ borgmästare i London, får tala under en halv minut. Han beskrivs som illa omtyckt, men populär bland folk. Vad det nu ska betyda?
Sedan tre beklagande uttalanden i rask takt från Frankrikes president Hollande, USA:s Obama och Tysklands förbundskansler Angela Merkel.
Utrikesreportaget avslutades med en intervju med statsvetaren Paul Copeland med Big Ben i bakgrunden. Han sa att engelsmännen borde ångra sig.
Sedan skildrades engelska pundets lägsta nivå, men inte den lilla kursuppgång som sedan följde.
Därefter skildrade man till Sverige. Stockholms handelskammare fick uttrycka sin oro.
Tittarna fick under tjugo minuter se en parad av kalla ögon och kalla själar hos en elit som i gemenskap funderade på hur de skulle straffa Englands arbetande folk. Statstelevisionen valde att inte visa en enda glädjestrålande människa som trots allt utgjorde majoriteten av britterna.
Det var tydligt att eliten hade fått sig en knäck och en näsbränna, men snart är manipulationerna igång igen.
Du "tycker" att det låter överdrivet? Eller är det så att sanningen är obekväm att höra? Ett av huvudargumenten från lämna-sidan var att få mer kontroll över gränserna och hindra att jobb tas av t.ex. polacker eller andra EU-medborgare. Och att några hundra av dem tar utfallet i omröstningen som legitimitet för att få begå hatbrott är för dig helt främmande?
Att hundratals s.k. "hatbrott" begås på ganska kort tid i ett land med en befolkning på ca. 65 miljoner är nog inte så förvånande, men frågan är om det handlar om någon "hatbrottslavin" så som EU-vurmande medier vill påskina.
Kanske vore det bättre att vänta lite med diverse analyser tills det finns trovärdig statistik (exempelvis från det brittiska rättsväsendet) som visar om brott av det här slaget faktiskt har ökat markant efter omröstningen. Att som Aftonbladet använda en facebookgrupp fullpackad med bittra förlorare som källa känns ungefär lika lyckat som att konstatera att invandringsbrottsligheten i Sverige är skyhög enbart genom att räkna trådar under I&I här på Flashback.
Att hundratals s.k. "hatbrott" begås på ganska kort tid i ett land med en befolkning på ca. 65 miljoner är nog inte så förvånande, men frågan är om det handlar om någon "hatbrottslavin" så som EU-vurmande medier vill påskina.
Kanske vore det bättre att vänta lite med diverse analyser tills det finns trovärdig statistik (exempelvis från det brittiska rättsväsendet) som visar om brott av det här slaget faktiskt har ökat markant efter omröstningen. Att som Aftonbladet använda en facebookgrupp fullpackad med bittra förlorare som källa känns ungefär lika lyckat som att konstatera att invandringsbrottsligheten i Sverige är skyhög enbart genom att räkna trådar under I&I här på Flashback.
Jag märker en tendens i svensk och brittisk media där man talar om Brexit som något mörkt och dåligt. Är det verkligen rimligt som journalist att bete sig på ett sådant sätt när en majoritet bestämt vad som gäller? Bör man inte belysa det positiva som att britterna återtar kontrollen Storbrittanien.
Kanske har media rätt för att brexit är dålig? Varenda ekonomer m.m. experter säger att brexit är dålig. Hur många personer med trovärdig expertkunskap tycker att brexit är bra?