Citat:
Ursprungligen postat av
Merapi
Det "fina" med dagis är att det är det mest smarta och mest naturliga sättet för homo sapiens barn att växa upp. Barn behöver växa upp i flock med andra ungar och fler vuxna än en enda och inte isoleras inom 4 väggar."
Sen ytterligare fördel att föräldrarna båda kan skaffa sig försörjning och ha ett yrkesliv.
De kvinnor och män som vill jobba med barn kan ju jobba på dagis.
Du blandar ihop saker och ting.
Det finns inget naturligt med dagis.
Barn behöver umgås med andra barn efter ca 3 års ålder, dessförinnan tar barn skada något enormt emotionellt om de lämnas under dagen, de förstår inte att mamma eller pappa kommer tillbaka och det är oftast de 1-3 åringarna som är tysta när mamma lämnar dem på dagis, inte de som skriker mest, som emotionellt skadas mest.
De kan alltså få störningar för livet, störningar som visar sig först i tonåren.
Människor har aldrig lämnar bort sina barn till okända barnpassare utanför familjen i någon omfattning tillbaka i tiden.
Dagis som koncept är ca 60-70 år och växte fram i Europa när välfärdsstaten växte efter 2:a världskriget, men slog inte igenom rejält förrän 70-talet.
Dessförinnan var de flesta hemmafruar och träffade alla andra grannar/hemmafruar i parken. Där barnen lekte.
Innan dess tog föräldrarna hand om barnen tillsammans på gården som bönder. Eller mormor och morfar, kusiner, sysslingar osv.
Samma sak för de som bodde i städerna. Familjen uppfostrade barnen.
När vi levde i stammar, likaså där. De flesta var släkt med varandra och hjälptes åt uppfostra barnen.
Majoriteten av kvinnor vill inte göra "karriär" och vad är det för "karriär" de flesta kvinnor gör?
Antingen lika tråkiga jobb på kontor som se flesta män gör eller så jobbar de inom barn-och skolomsorgen (återigen varför ta hand om andra barn istället för sina egna?) eller inom vården(varför ta hand om andra när de kan vårda sina släkts gamlingar eller sjuklingar?).
Är det värt att kasta bort sina äggstockar för en "karriär" på hr-avdelningen eller som rekryterare på Manpower?
Är det värt att lämna sina barn 6-8timmar om dagen till andra, okända personer med 20-30 barn?
Är allt detta värt det?
Dessutom så är hela det här systemet, föräldraledighet, pappadagar, subventionerat dagis, uppbyggt kring en monstruös välfärdsstat.
En välfärdsstat som håller på att falla sönder.
Hur många företag tror du hade anställt kvinnor under 40 år om inte hela det här systemet fanns.
Ytterst få! Ytterst få.
Det stora problemet är att de är väldigt svårt för många barnfamiljer idag låta den ena partnern vara hemma.
Detta tillföljd av Sveriges enorma skattetryck och välfärdsstat som är konstruerad så att de flesta familjer som vill inte kan vara hemma med barnen.
Detta kan fortsätta för att folk har blivit indoktrinerade att det är så här det skall vara.
Men som sagt, vår välfärdsstat håller på art krackelera och detta kommer ändras.
Vari ligger friheten att slava på ett kontor med fatalt meningslösa uppgifter när man jämför med att uppfostra ett barn?
Alla de kvinnor jag arbetat med och anställt har innerst inne mått skit för att de vet att de negligerar sina barn.
De kvinnor som gjort "karriär" och inte fick barn är så olyckliga att man blir orolig för deras psykiska hälsa.
Om du inte fått Novelpriset i cancer så finns det absolut ingen anledning att göra "karriär" som kvinna.