Ledarskap och beslutsfattande

Såg ett inslag om Karolinska sjukhuset där man skulle anställa 650 nya chefer till det nybyggda sjukhuset. Urvalet av ledare (chefer) gjordes på ett sådant sätt att det inte var förenligt med ett gott ledarskap att vara vänlig. Däremot gynnades psykopatiska drag. I sjukhus världen är det kanske inte så konstigt att urvalet görs på detta vis med tanke på att majoriteten av läkare har psykopatiska drag och är otrevliga.

Nu till min fråga: Är det oförenligt med ett gott ledarskap och god förmåga att fatta dom rätta besluten att vara vänlig?

Ledarskap ser oftast lite olika ut beroende på vilken nivå vi pratar. Längre upp i hierarkin krävs ett annat ledarskap än för den chef som är ansvarig för att en grupp undersköterskor kommer i tid, sköter sitt jobb och trivs på sitt jobb.

Olika grupper (och individer) behöver olika ledarskap. Givetvis ska man vara rättvis oavsett nivå men att vara epitetet "snäll" vet jag inte om det är gynnsamt för en ledare.

Förväxla ej snällhet med svaghet. Hur skulle världen se ut om ingen någonsin hjälpt någon annan? De som inte förstår det här tror att man leder genom aggressivitet, och i sin tur rädsla... Kolla på Sauron, darth kejsaren och alla skrikandes hundägare med jobbiga hundar.

Sen kan det hända att initiativförmåga eller andra personliga egenskaper generellt är lägre hos snälla människor, vilket är intressant när man granskar beslutet från KI.

Förväxla inte verkligheten men någon film, om du beter dig som ett kräk som chef så kommer
du förr eller senare att stöta på någon som inte tolererar detta beteende. När jag jobbade på
Schenker var där ett par chefer som tyckte att det var en god ide att mobba mig, detta försiggick
ett tag, jag sa till dem att lägga av, lyssnade de? Givetvis inte, den typen av människor gör aldrig
det, så jag gav den ene kopiöst med stryk på arbetsplatsen under arbetstid och gissa vad inget
hände eftersom alla visste vad som försiggick inklusive terminalchefen.

Vänlighet är barnsligt trams. Man är snäll mot barn för att de inte har nån chans annars. Social kompetens är att växa ifrån det behovet. Se Donald John Trump. Inte är han snäll, men nog är han en ledare. En ledare ska leverera. Sjukhus handlar om liv och död så det är mycket viktigt att bortse från sina sociala handikapp för att istället producera resultat. Om nån primadonna känner sig kränkt för att denne blir tilltalad kortfattat och rakt på sak angående sina tillkortakommanden så duger denne inte till sitt uppdrag. Beröm kan man få på firmafesten efteråt när uppgiften har lösts.

Låtsas motsatsförhållande.

Varje handlingsalternativ är ömsesidigt uteslutande, så det är en verklig motsats att spela apa för att låtsas vara vänlig istället för att säga som det är direkt och förmedla användbar information.

Beror helt på vad man menar med "vänlig", eller "snäll". Totalt meningslösa begrepp om man inte kan resonera kring dom.
Majoriteten av mänskor är amoraliska idioter. Den högsta dygden är att fungera som en förutsägbar maskin som spottar ur sig det ena förutsägbara outputet efter det andra.

Ovänlig kan betyda att inte vara vänlig för sakens skull. Dvs. det finns inget egenvärde i att vara varken vänlig eller snäll. Att vara väldigt saklig och rak kan ju ibland betyda att man uppfattas som kall, ovänlig, elak. Förhoppningvis är väl tanken att Karolinska inte ska bli någon slags ängslig kompis-klubb för inbördes beundran, där man håller varandra bakom ryggen, när det finns sakliga skäl till att inte göra det.

Det behöver inte vara oförenligt att vara vänlig/snäll med att fatta rätt/korrekt beslut. Situation, villkor, omständigheter spelar in.

Personligen bryr jag mig mest om att beslutsfattare, ledare och läkare är ärliga, kompetenta. I begreppet kompetens lägger jag givetvis väldigt mycket. För läkare t.ex. läkaretik, vilket inte med nödvändighet behöver innefatta något meningslöst gulligullande.

Nej, det är inte oförenligt.
Som någon skrev: ibland är det nästan omöjligt, ibland är det en förutsättning att vara vänlig i ett (över tid) fungerande ledarskap. Stora variationer beroende på bransch och chefsnivå.

När du ligger på operationsbordet, vill du att kirurgen säger: "Skulle fröken vilja ge mig en skalpell du har lättillgänglig? Förresten, vad fin i håret du är idag!" eller: "Skalpell fem, NU!"

Enligt vem? Var kan man ta del av definitionen av "vänlig" som gjorts? På vilket sätt var det inte förenligt med gott ledarskap? Hur definieras "gott ledarskap"?

Detta handlar väl mer om management eller kanske psykologi än filosofi. Men min förståelse är denna:

Med "vänlighet" antar jag att vi inte menar att vara artig etc. Utan snarare att bry sig om andras behov och ta stor hänsyn till det när man fattar beslut.

För en chef är detta positivt i vissa lägen. Men "nettoeffekten" över tid tenderar fortfarande att bli mindre bra än för en mer kallhamrad individ. Anledningen är att chefer ofta måste ta svåra beslut som riskerar gå ut över medarbetare men ändå gynnar organisationen som helhet. T ex omplacera en inkompetent medarbetare till en tristare position eller säga upp stora delar av personalen för att undvika konkurs.

Någonstans hörde jag följande, som nog kan stämma bra: En hård och resultatinriktad chef är mest effektiv i kris, samt när saker flyter på extremt problemfritt. En vänlig och processinriktad chef är mest effektiv i lägena däremellan.

Edit: Jag håller inte alls med om att läkare skulle vara mer psykopatiska och otrevliga än andra. Om du tror det så undrar jag om du någonsin umgåtts med folk i näringsliv eller finans?