Citat:
Ursprungligen postat av
Hardstyleismystyle
Vad fan är det för fel? Varför är det så svårt för honom att kommunicera och öppna käften?
Jag hör hellre sanningen än att tro att han är nöjd med mig.
Han kommunicerar. Det gör alla hela tiden med allt de gör och inte gör. Det betyder inte nödvändigtvis att man pratar om saken. Det här är förstås frustrerande men ge upp tanken på att "svaret" ska komma verbalt, rakt ut och heltäckande. Den typen av kommunikationsfärdighet besitter inte alla och särskilt inte i alla lägen. Man får helt enkelt lyssna in andra saker som hur han beter sig, kroppsspråk, hur han reagerar på saker i allmänhet osv. När någon t.ex. är ointresserad så är det ju inte alltid så att personen säger det rakt ut, men man kan kommunicera det på andra sätt och det visar sig nästan alltid på någon nivå.
Med all säkerhet så känner han också att något förändrats mellan er, han kanske vet vad eller så vet han det inte.
När du frågar honom rätt ut om han tröttnat på dig så blir svaret givetvis nej om han inte vill avsluta relationen där på stående fot och redan tänkt göra slut. Problem kan finnas ändå och det kan vara läskigt att ta upp det och frågan du ställer honom är både känslig och konfrontativ. Det faktum att du ställer den gör ju honom solklart medveten om att du inte är nöjd heller.
Ni behöver prata förstås, men på rätt sätt. Det måste ske på ett sätt där inte samtalet i sig kan skada relationen och det ska vara säkert att berätta saker utan att det blir sämre. Som andra tidigare har sagt också så behöver anledningen till att han blivit mer avstängd inte ha med just er att göra även om det påverkar er relation också.
Du verkar vara väldigt engagerad i honom och er, det är fint. Men du bär ju just nu också på ett missnöje över att det inte är som du skulle vilja och det färgar av sig när du pratar med honom. Initiativen till att göra saker mer spännande och bättre igen bygger på en god tanke men det kan lätt kännas forcerat och lite fejk om det vittnar om att något behöver "lagas" och att det är någon form av rädda-förhållandet-aktion. Något som skulle kunna vara härligt blir då genast ganska blä.
Ta det lite lugnt. Jag förstår att situationen är obehaglig. Han kan behöva lite space, du kan också må bra av det men inte på något dramatiskt sätt utan bara för att hämta andan lite och få distans så att ni kan se med lite klarare ögon på varandra. Är man väldigt mycket tillsammans, bor ihop osv så kan det bli lite imma på glasögonen så att säga.
Du är givetvis värd det bästa men att "ställa någon mot väggen" som sluter sig och rent generellt verkar må lite kasst ger inte alltid så goda resultat. Tänk också på dig själv under tiden och se till att du mår bra och tankar på din energi från andra saker än er relation. Du är ju inte bara flickvän.