Hur kan medvetandet uppleva sinnena?

Som din signatur säger på ett sätt så kan sinnena kanske bara upplevas för att vi har en intention och en vilja att uppleva dom?

Nu hävdade jag inte att det är ett magnetfält.

Vad som är uppenbart är att vi har ett unikt magnetfält. En elektromagnetisk signatur.


Jag lutar mer och mer åt att vårt medvetande och "fria vilja" endast är en illusion. De gör ingen skillnad för slutresultatet, så varför skulle de vara relevanta?

Jag vet inget.

Spekulerar bara.

Jag tror att medvetandet i grunden ej går att förklara. Det är intet som universum uppstår i. Helt plötsligt är du här.

PMa mig när du får ett bra svar!

De som påstår att medvetandet bara är en illusion, är som en publik i en teater som påstår att teaterbyggnaden inte existerar för att någon red herring gör nånting på scenen.

Eftersom subjektivism är något som händer lokalt nu inom oss så borde vi ha utmärkta förutsättningar för att observera och förstå det. Vi behöverinte flyga till,Pluto för det. Åndå verkar man stå på ruta noll utan aning om vart att gå härnäst.

Vad jag vet så finns ingen som vill eller kan svara på din fråga på ett enkelt och logiskt vis.

Det kan bero på att det inte finns tillräckligt med verktyg för att attackera frågan; vi vet t.ex. inte vilka processer i en hjärna som måste ske för att ett medvetande ska upplevas. Det finns 7.4 miljarder hjärnor att analysera och ingen av dessa har analyserats i detalj.
I bästa fall ger en analys av dessa hjärnor ett svar på din fråga direkt.
Eller så ger det åtminstonde en kunskap som kan användas för att bearbeta din fråga.
I värsta fall ger en analys ingenting och vi är tillbaka där vi är nu, utan verktyg.
Den positionen har jag analyserat i en annan tråd och det fanns tre distinkta alternativ, där alla av dessa måste grunda sig i en egenskap i universum. Tyvärr kommer jag inte ihåg exakt vad de olika alternativen var, men de alla hade en gemensam egenskap som var bättre än en nonchalant ickeförklaring.

Nu säger jag inte att det är det.

Det jag säger är att ett magnetfält liknar medvetandets relativa natur. Något osynligt bakomliggande som samtidigt är definitivt bundet till kroppen. Att det hänger samman med partiklar som alla har en laddning i någon form motsäger ju ingenting.


Ett magnetfält under dessa omständigheter befinner sig i direkta omgivningen. Gränsen ligger vid atomerna i molekylerna. Om medvetandet ligger i ett magnetfält så är magnetfältet inte något som går att skilja från materian.



Den är per definition fel, eftersom medvetande är starkt kopplad till materia såvitt vi vet.




Platserna varierar eftersom all materia i kroppen byts ut under en livstid. Medvetandet är inte kopplad till bestämd materia utan en generell sammansättning av materia. Det är därför magnetfält tilltalar mig som medvetande. Medvetande är kontinuerligt i livsupplevelsen men inte kopplat till bestämda atomer eller molekyler, ett magnetfält har samma egenskaper.
Om man tar det vidare och funderar på hur det är möjligt att upprätthålla en livsform av död materia som existerar i en flödande omsättning av den materian under relativt lång tid, så är det enda rimliga svaret att det finns ett magnetfält som bestämmer formen på flödet.

Vi är ju en 70% vattenlösning som bibehåller sin form under typ 70 år. Men vi består endast av död materia. Det enda sätt jag känner till som kan hålla en form oberoende av materian den formar, är ett magnetfält.

Sinnesorganen ger fragmentariska insignaler då vi till exempel bara kan fokusera blicken på ett objekt i taget. Hjärnan behöver pyssla ihop fragmenten till en fullständig bild av omvärlden.

Medvetandet är hjärnans simulering av realtiden. Ungefär som i ett dataspel så bygger hjärnan upp en modell där vi själva är i centrum och andra objekt vi är medvetna om finns i omgivningen. I simuleringen gör alla objekt vad vi förväntar oss att göra och vi kan då föreställa oss en person som går bakom oss. När vi vänder på huvudet ser vi att personen har kommit närmare än beräknat och hjärnan uppdaterar personens position och rörelse med de nya intrycken.

Att du kan se dig själv utifrån beror på en väldigt viktig förmåga där hjärnan kan justera centrum för simuleringen. Genom att föreställa oss hur vi ser ut från en annan persons synvinkel så kan vi förstå hur den personen ser oss, eller kanske inte ser alls om vi till exempel försöker gömma oss. Att vi kan se oss själva när vi sjunker in i ett drömliknande tillstånd är en del av den här förmågan.

Det för stämmer inte. Det släpps åtskilliga studier varje dag från hundratals universitetssjukhus runt om i världen där man testar och mäter vilka delar av hjärnan som reagerar och hur de synkroniserar reaktioner.

En av de största bidragen med dessa studier är att alla visar ett kausalt samband mellan aktiviteten i hjärnan och upplevelsen.

För mig är frågan simpel. Om information som relation är vad vi klassar som medvetande. Bör allting vara medvetet till den graden att den reagerar mot aktioner.

Så lite flummigt, en sten måste vara "medveten" om att den faller.

Om man är fullkomligt reductionistisk.

Eller så är medvetandet, en konstruktion av en själv-mentalisering. Att det är lättare för ett komplext system att samordna sig genom att koordinera en spatial självuppfattning "i realtid". För att maximera sin produktivitet.

Man har funnit att man upplever sig vara "närvarande" i samband med att neuronerna kopplar nya förbindelser.

Så... Jadu.. Fokus kanske är att man effektiviserar kopplingarna för utfallet.

Och vilja brukar vara starkt kopplad till fokus. Vill man något är man fokuserad.

Enkla mekanismer orsakar komplexa system. Det finns gott om exempel i biologin, astronomin, ekonomin och matematiken. Det kanske inte är hjärnans komplexitet som orsakar det subjektiva medvetandet. Vårt medvetande är väldigt enkelt måste vi erkänna, eller hur, vi har svårt att tänka snabbare än vi pratar och tänker bara på en sak åt gången och våra medvetna rörelser är långsamma. Kanske medvetandet existerar oberoende av härnan och bara formar hjärnan för att lagra minnen, kopplas till sinnen och organisera sinnesintryck. Hjärnan som ett redskap som medvetandet använder sig av, snarare än medvetandets upphov. En enkel mekanism som format en komplex härna. På liknande sätt som man nu kan ansluta nervceller till elektronik. Hjärnan är en datastruktur, men det i sig har ju ingenting med medvetande att göra.

Man måste tänka genuint nytt, man har inte kommit någonvart med denna den första och viktigaste av alla vetenskapliga frågeställningar. Vi missar alla ndet viktigaste av allting i existensen. Det kan lika gärna vara så att ingenting existerar än bara själva upplevelserna, solipsism, och vad är då vår stolta vetenskap och teknologi värd? En dröm.

Jag skrev i detalj, inte i grova drag. Det vore intressant att ha fullständig data för ett stort antal hjärnor för att söka efter gemensamma nämnare och ett minimum av händelser som måste inträffa för medvetandet. Det skulle vi kunna göra med ett stort antal hjärnor. Om det finns ett minimum av händelser och vi vet precis vilka det är så lär vi kunna ställa mer specifika frågor och förstå mer om medvetandet.