Flashback bygger pepparkakshus!
2016-03-05, 00:54
  #1
Medlem
PsychoticAliens avatar
Vi stöter alla på den från och till... livsledan. Den gråa vardagen som förvånar oss med sin förmåga att svärta ner de allra mest skönmålade bilderna av våra lyckade liv. Vi är ju faktiskt lyckliga.. (?) vi njuter av livet, vi uppskattar innehållet.. mår bra av familj, vänner och dagliga aktiviteter, men är även balanserade nog att inse och acceptera att livet varken kan eller kanske bör vara perfekt.
Vi tycker oss ha relativt bra koll på läget.
Så varför känner vi den här livsledan? Är det något som faktiskt fattas oss eller handlar det om samma mekanism som gör att vi aldrig blir nöjda med vår lön? Ju högre inkomst, desto större utgifter = nästan lika underdimensionerad sparkassa och lika lite på kontot i slutet av månaden.
Det är helt enkelt omöjligt att bli helt tillfreds och njuta fullt ut av vardagen så länge man inte tillhör någon extra lycklig lott/elit?
Har vi just vunnit en Lexus på lotto så kommer suget efter Porschen i sinom tid att strippa oss på vår innersta glädje?

Hur kan man en härlig sommardag vandra tillsammans med en riktigt god vän på en stig i gammal ståtlig skog och speja ut över vackra fält och ändå känna att något fattas, med familj och vänner som väntar där hemma?
Är vi för kräsna på livet?
Kan det vara så enkelt att vi inte möter våra ungdoms förväntningar på vad det innebar att vara vuxen?
Lever vi inte den gamla drömmen?

Vad handlar livsledan om?
__________________
Senast redigerad av PsychoticAlien 2016-03-05 kl. 01:29.
Citera
2016-03-05, 01:07
  #2
Medlem
daskapitans avatar
Begäret.
Allt lidande stämmer från begär.
I varje fall om man ska tro på en österländsk filosofi / religion.
Citera
2016-03-05, 07:52
  #3
Medlem
PsychoticAliens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av daskapitan
Begäret.
Allt lidande stämmer från begär.
I varje fall om man ska tro på en österländsk filosofi / religion.

Jag var ute efter lite mer detaljer, men du har en poäng i att begäret är själva grunden för lidande. Men vad är inte begäret grunden till? Vad vi än gör, säger eller bemöts av grundar sig i ett uppfyllande av behov som pockar på vår uppmärksamhet. Men det är att förklara det med lite väl grova drag tycker jag och lämnar för mycket till fantasin.

Varför gav vi en ros till vår älskade just idag och inte imorgon på dennes födelsedag? Begäret.
Rätten frågar: Varför tog du livet av den oskyldiga pojken? Begäret.
Varför älskar du just honom/henne? Pga begär.
Oj vilken vacker utsikt.. förklara, vad känner du? Begär.

Stötte just på en post från Redoxreaktion där han förklarar ledan bra:

Citat:
Ursprungligen postat av Redoxreaktion
1. Tillvaron består av en ständig strävan av uppfyllande av behov såsom att äta sig mätt, dricka sig otörstig, vila, få sex osv.

2. Många av dessa mål uppnås ofta inte, och uppnås de, så visar det sig att de inte är positiva (i samma mening som saker är "positiva" inom medicinen och juridiken) utan negativa. De "tillfredsställer" bara genom att avhjälpa ett lidande, såsom hunger, törst, trötthet, kåthet etc.

3. Om alla ens behov är tillfredställda och man är sysslolös, så känner man leda. Detta beror på att man när man är sysslolös känner det som strävandet distraherar en ifrån, nämligen att existensen som sådan är helt innehållslös. Ledan är den omedelbara förnimmelsen av detta. Att man alls känner leda visar att en objektiv mening med tillvaron är helt omöjlig.

Det var en bra förklaring men tycker ändå att det inte helt förklarar hur man kan gå där i den vackra skogen med sin vän, inte sysslolös, på väg hem mot fler vänner, familj och kvällsliga aktiviteter och ändå känna en form av leda, som att något fattas.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in