Citat:
Ursprungligen postat av
daskapitan
Begäret.
Allt lidande stämmer från begär.
I varje fall om man ska tro på en österländsk filosofi / religion.
Jag var ute efter lite mer detaljer, men du har en poäng i att begäret är själva grunden för lidande. Men vad är inte begäret grunden till? Vad vi än gör, säger eller bemöts av grundar sig i ett uppfyllande av behov som pockar på vår uppmärksamhet. Men det är att förklara det med lite väl grova drag tycker jag och lämnar för mycket till fantasin.
Varför gav vi en ros till vår älskade just idag och inte imorgon på dennes födelsedag? Begäret.
Rätten frågar: Varför tog du livet av den oskyldiga pojken? Begäret.
Varför älskar du just honom/henne? Pga begär.
Oj vilken vacker utsikt.. förklara, vad känner du? Begär.
Stötte just på en post från Redoxreaktion där han förklarar ledan bra:
Citat:
Ursprungligen postat av
Redoxreaktion
1. Tillvaron består av en ständig strävan av uppfyllande av behov såsom att äta sig mätt, dricka sig otörstig, vila, få sex osv.
2. Många av dessa mål uppnås ofta inte, och uppnås de, så visar det sig att de inte är positiva (i samma mening som saker är "positiva" inom medicinen och juridiken) utan negativa. De "tillfredsställer" bara genom att avhjälpa ett lidande, såsom hunger, törst, trötthet, kåthet etc.
3. Om alla ens behov är tillfredställda och man är sysslolös, så känner man leda. Detta beror på att man när man är sysslolös känner det som strävandet distraherar en ifrån, nämligen att existensen som sådan är helt innehållslös. Ledan är den omedelbara förnimmelsen av detta. Att man alls känner leda visar att en objektiv mening med tillvaron är helt omöjlig.
Det var en bra förklaring men tycker ändå att det inte helt förklarar hur man kan gå där i den vackra skogen med sin vän, inte sysslolös, på väg hem mot fler vänner, familj och kvällsliga aktiviteter och ändå känna en form av leda, som att något fattas.