Citat:
Ursprungligen postat av
Redoxreaktion
1. Tillvaron består av en ständig strävan av uppfyllande av behov såsom att äta sig mätt, dricka sig otörstig, vila, få sex osv.
Ja, men tillvaron består också av att tänka, reflektera och inte bara fysiska behov som kroppen kräver för att kunna operera (sex kan väl ifrågasättas kanske).
Citat:
2. Många av dessa mål uppnås ofta inte, och uppnås de, så visar det sig att de inte är positiva (i samma mening som saker är "positiva" inom medicinen och juridiken) utan negativa. De "tillfredsställer" bara genom att avhjälpa ett lidande, såsom hunger, törst, trötthet, kåthet etc.
Vad menar du att dessa saker inte visar sig vara positiva? Jag anser att det är mycket positivt att jag äta mig mätt, dricka mig otörstig, vila och få sex. Det är hur man förhåller dig till sakerna som är det betydliga. Varför jag anser att dessa saker är positiva är för att det tillfredsställer just fysiska behov som skapar ett mentalt välmående och inte skapar just ett lidande som du påpekar. Du får det att låta som att tillfredsställd hunger, törst trötthet, kåthet etc. inte är särskilt relevanta faktorer.
Jag vet att det i princip bara tillfredsställer, men det är väl något som verkligen är högst relevant att göra för att få en positiv livsstil eller en positivt fylld vardag.
Citat:
3. Om alla ens behov är tillfredställda och man är sysslolös, så känner man leda. Detta beror på att man när man är sysslolös känner det som strävandet distraherar en ifrån, nämligen att existensen som sådan är helt innehållslös. Ledan är den omedelbara förnimmelsen av detta. Att man alls känner leda visar att en objektiv mening med tillvaron är helt omöjlig.
Jag skulle väl ändå uppfatta dig som en person som har insett att existensen är meningslös, låt mig då fråga: hur lyckas du hantera detta ledande som följer med insikten av detta? Anledningen till att jag frågar är för att jag skulle väl uppfatta mig ha ungefär samma förståelse, men jag känner inga känslor som avsky, olust, ovilja, motvilja m.m.