Klarar inte av folket på min utbildning.

Går en flerårig universitetsutbildning inom området samhälle. Personkemin mellan mig och de andra fungerar inte alls. Jag uppfattar dem som extremt självgoda och utan självdistans. De ska hela tiden mäta sig, visa hur "intellektuella" de är, etc. Tänk er hur vissa flashbackare kan vara ("jag står för sanningen, du är bara ett obildat indoktrinerat får").

I sin tur tror jag att de uppfattar mig som "udda" på något vis. Blir väl så då jag håller mig för mig själv av uppenbara skäl.

Finns några undantag lyckligtvis t.ex. en snubbe som är något årtionde äldre än de flesta på utbildningen (runt 30 alltså). Har iofs alltid kommit bättre överens med folk som är 5-10 år äldre än jag själv.

Hur ökar jag min egen trivsel i denna situation?

hur? sluta lipa.

Du går inte på läroverk för att få vänner utan för att utbilda dig. Om du inte klickar med de övriga så tough luck...

Starta en blogg där du kan skriva hur alla är dumma dumma...

sluta lipa och kör ditt eget race

Bästa är nog att köra på så gott det går, du har ju ändå några du trivs med och kan ha umgänge med. Det kan bli bättre om du byter ort eller utbildning - men det kan också bli sämre.

Ja lätt o säga "sluta lipa" Klart som fan de är frustrerande.

Kan nog känna personligen känna igen mig en del av det du beskriver.
Finns nåt gammalt talesätt "Man kan inte ändra på folk"

Är du en person med hög integritet och säker på din allmänna världsuppfattning, skall du hålla
dig till det.
Då finns det egentligen bara ett val:
Inte stigmatisera o tynga dig för din personliga läggning, ta "de andra" med ett tyst leende.
försök sälla dig till de som passar dig, inte offra din integritet för att behaga andra.

Alternativet är ju att bli "som alla andra" bara för att slippa vara utanför, och tänk om hälften
av dessa andra, egentligen innan kanske varit som just du är nu, men offrade sina principer övertygelser o integritet för den "grå massan" skull.

Jantelagarna beskriver detta på ett nästan skrattretande sätt, googla
Lycka till

Inget ovanligt fenomen alls, händer på alla program när de som börjar är rätt unga och har vissa tankar om det ena och det andra. Misstänker att du är i början av utbildningen och många av de du pluggar med har gått direkt från gymnasiet. Precis blivit "vuxna", börjat på universitetet och insåg efter en halv termin att de nog tillhörde detta lands kunskapselit. Tror det händer på alla utbildningar med låg medelålder och där programmet har hyfsat hög "status". Det brukar ta någon/några terminer innan folk kommer ner på jorden och de flesta blir rätt vettiga med tiden.

Förutsatt att du vill vara en del av umgängeskretsen när de väl händer, så är nog det lättaste att bara ta allt de säger med en stor nypa salt och låta deras åsikter (så länge de inte skadar någon) bara blåsa genom håret. Givetvis ska du ha kvar dina uppfattningar om saker och ting och hamnar du i diskussion ska du givetvis försvara din ståndpunkt, men det kan vara onödigt att söka diskussioner och konflikter. Men för att underlätta kan du ju försöka styra samtalsämnena till något som inte rör ett ämne som deras uppblåsta egon vet allt om.

"Om vi inte klick, nonchalera"

Ja känner igen mig i det där. Tycker att det är skitjobbigt. Finns några i klassen som är ok men egentligen ingen som jag klickar 100% med.


Visst, men många som går där tycks inte ha den inställningen alls och ser en som något slags hot mot deras studentliv känns det som. "Om du inte är med oss är du mot oss" ungefär. Har bland annat en kille i min klass som tycks ta det som en personlig förolämpning att jag inte vill vara hans bästa kompis (han är sjukt dryg). Andra är precis tvärtom och tittar knappt på en och hejar inte bara för att man inte är med i deras lilla "klick". Känns som att vara tillbaks på högstadiet ungefär. Ja ja bara bita ihop i 3,5 år till antar jag...

Du går ju inte utbildningen hela livet, genomgå den, du kan ju ha vänner vid sidan om studierna istället.
Det viktiga är ju att du fixar utbildningen, sen skit i hur dom andra är.

Tack för alla era förslag och tankar kring mitt problem. Givetvis hoppar jag inte av pga detta. Det är en bra utbildning som inte är helt lätt att komma in på, men:

Allt blir så mycket svårare när man inte är en del av den sociala gemenskapen. Gick en enskild kurs förut där stämningen var mycket bättre och det är en stor fördel. Man kan snacka med sina studiepolare om arbetet, blir informerad om sådant man glömt osv. Perfekt för mig som aldrig varit speciellt strukturerad.

Sen är det faktiskt en påfrestning i sig att känna detta utanförskap. Speciellt då jag inte har mycket socialt liv i övrigt.