Citat:
Ursprungligen postat av
Ju-on
Tack för alla era förslag och tankar kring mitt problem. Givetvis hoppar jag inte av pga detta. Det är en bra utbildning som inte är helt lätt att komma in på, men:
Allt blir så mycket svårare när man inte är en del av den sociala gemenskapen. Gick en enskild kurs förut där stämningen var mycket bättre och det är en stor fördel. Man kan snacka med sina studiepolare om arbetet, blir informerad om sådant man glömt osv. Perfekt för mig som aldrig varit speciellt strukturerad.
Sen är det faktiskt en påfrestning i sig att känna detta utanförskap. Speciellt då jag inte har mycket socialt liv i övrigt.
Jag förstår dig, det är inte lätt alla gånger. Jag är snarare den där 30-åringen du skriver om, och upplever det på ungefär samma sätt. Har ingenting gemensamt med de unga kursarna, eller snarare, jag har svårt att relatera till dem. Jag är glad att jag har ett jobb på helgerna där jag träffar "riktiga" människor på ett sätt som jag är van vid. Blir inte mycket till socialiserande med kursarna utanför klassrummet.
Men försök att umgås med den som du klickar med istället, det är säkert uppskattat! Annars försök hitta sociala grejer att göra utanför programmet och kurskamraterna, någon sport eller annan aktivitet. Det är min plan, men det är svårt att få tummen ur...
Citat:
Ursprungligen postat av
purpurite
På sätt och vis känner man sig igen, är också en sån där som håller för sig själv och aldrig riktigt känner att jag passar in i för väldigt stora grupper (använder ordet känner för jag vet inte hur andra upplever mig). Aldrig kommit på vad man kan göra förutom att försöka ignorera känslan och "bita ihop".
Jupp, bita ihop är nog oftast vad man är tvungen att göra. Man får ha i åtanke varför man är där, det är ett steg på vägen mot ett mål, det är inte hela livet.
Citat:
Ursprungligen postat av
Fadingaway
Det är lätt att säga så men tänk på att de här människorna kommer du att möta i stort sett varje dag, i klassrummet men även i korridorer, på varje rast etc. Det blir jävligt psykiskt påfrestande i längden om man inte trivs med människorna. Speciellt om de bondar genom studentaktiviteter utanför skolan och du själv inte gör det.
Nu vet jag inte hur det ser ut på andra program än det jag själv läser, men för oss är det åtminstone inte som i gymnasiet, det finns bra mycket större möjligheter att slippa umgås med folk man inte gillar. Sen är det kanske inte alltid så kul, men man får lära sig att kallprata lite när det känns jobbigt, man behöver ju inte bli bästis, men det är bra att kunna få tiden att gå utan att känna sig utanför/obekväm.
