Citat:
Det du tydliggör är hur motsatt dagens samhällsklimatet är från det du skrivet. Nuförtiden låter man istället andra bestämma vad som räknas som kränkande/upprörande eller ej och lägger egentligen minimal tid på individen i fråga. Kollektivism och Intersektionalitet månntro? Det hela skriker marxistiska maktordningar för mig. Att ta en fråga som till att börja med kretsar kring personliga tolkningar och minimal objektivitet och sedan förvandla det till en gruppfråga; det förespråkar inget annat än offermentalitet och uppvuxna barn som inte kan hantera kritik.
Ja alla är offer idag och de enda kända botemedlen mot denna kränkhet verkar vara grundlagsinskränkningar och skattepengar. Go figure varför en stor del av vänsterkanten hakat på. Gammelvänstern sitter mest och undrar vad som hände, de är inte välkomna i den egna rörelsen längre.
Citat:
Din postmoderna tolkning är intressant. Min synvinkel på postmodernism i fallet av rasism är mer sådan att jag ser potential för mer öppenhet och mer relativisering till att upplysa språkets fina finesser i hur människor bemöter varandra och ser det som det komplexa system det är. Men visst kan det funka åt andra hållet också; att man relativiserar kränkningarna och upprördheten istället. Nu började jag fundera; Är det rättfärdigat att påstå att postmodernismen till en viss längd blev kapad av motkulturen under 1900-talet? Postmodernismen är ju numera ökänd och nästintill allmänförklarad att relativisera saker för det värre när det rent analytiskt skulle kunna användas till gott också. Verkar som det helt enkelt hamnat i händerna till grupper som använder det på mindre praktiska sätt.
Min tolkning av diskussionen i programmet var att kritikerns typ av kritik inte alls var särskilt postmodern (snarare absolutistisk) men att kritikerns tolkning av rasism var postmodern. En sann postmodern kritiker skulle inte sätta något objektivt värde i konstverket i fråga.
Min tolkning av diskussionen i programmet var att kritikerns typ av kritik inte alls var särskilt postmodern (snarare absolutistisk) men att kritikerns tolkning av rasism var postmodern. En sann postmodern kritiker skulle inte sätta något objektivt värde i konstverket i fråga.
Du har naturligtvis rätt, men postmodernismen urartade ju snabbt enligt följande;
Sanningen ligger i betraktarens öga -> Min tolkning måste alltså vara en sanning och borde därför både finansieras och tas på allvar annars blir jag kränkt.
Jag skulle gå så långt att hävda att postmodernistiskt tänkande är dömt till att urarta så, eftersom det efter att ha slaktat alla andra synsätt börjar angripa sig själv. Till slut vet ingen varken ut eller in längre, det som var hardcore avantgarde-feminism igår är höjden av sexism idag. Det som nyligen var motsatsen till rasism, det vill säga likabehandlingsprinciper, är idag likställt med förtryck hos tongivande anti-rasistiska rörelser. Hade det stannat inom humanioran så fine, men efter att ha avfärdat allt vad kunskapskrav heter finns det ingenting som hindrar dem från att ta sig an allt från fysik till nationalekonomi och samhällsvetenskap. Därav skrivs det förvånansvärt mycket om alla möjliga forskningsfält och dagspolitik på kultursidorna idag och det är alltid med slagsida åt samma håll.
Finns ju otroligt mycket såväl välformulerad kritik som dråplig slapstick (i stil med Sokal-affären) som gör upp med postmodernismens existensberättigande som intellektuellt förhållningssätt. Var länge sen jag grävde i det så har inga bra referenser så här på rak arm men det här sammanfattar väl en stor del av kritiken kort och aningen klumpigt, argumenten får man dock söka på andra ställen;
https://www.quora.com/What-are-some-...-postmodernism
Sokal-affären om du lyckats missa detta komikens högvattenmärke;
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Sokal_affair
Citat:
Det viktiga ang. förekomsten av fördomar är vad de faktiska konsekvenserna av dessa fördomar är. Fördomar anser jag är något extremt naturligt och mänskligt som kan förekomma i extremt många variationer och styrkor. Skulle ana att det gäller en viss normalfördelning (som när man diskuterar andra sorters normativa egenskaper eller begrep inom evolution och biologi) i vilken grad extrema fördomar förekommer. De "normala" (mittenmajoriteten) har säkerligen fördomar som både påverkar hur du tänker på saker, agerar i vardagen och hur de bemöter andra individer. Det intressanta är dock hur påverkade "offren" för dessa fördomar faktiskt blir eller om de ens märker av det eller identifierar det som fördom/diskriminering. Svenska folket är t.ex. känt att vara lite avståndstagande från starkt kontrasterande kulturer, vilket enligt mig är ett fullt naturligt beteende. Det var en studie/undersökning/nånting ett par år sedan som undersökte Vid vilken procentkvot invandrare i ett område började Svenskar flytta där ifrån?. Resultatet var 5-8% om mitt minne inte bedrar mig. Detta antydde på rasism påstod vissa medier, men såvitt jag kommer ihåg så läste jag någon/några artikel/ar som presenterade kulturkrock aspekten vilket rationaliserade situationen en aning mer än att blint skrika "rasist!".
Vi Svenskar är som sagt ganska konfrontations skygga och godtrogna i vår mentalitet så våra typer av fördomar tenderar att vara kontroversiellt tama i jämförelse med andra diskrimineringsnivåer världen. Om jag har ett par svarta kompisar och tillkallar (endast) dom med "Hej Negrer!" eller liknande fras, och dom är helt okej med det och dom kallar t.o.m. varandra det; är det något problem med den typen av fördom eller särbehandling då? Grejen är att andra utomstående vill kategorisera detta som en specifik typ av särbehandling (ofta med en negativ konnotation) när det i verkliga fallet är inget annat än god och väl bemött särbehandling som tyder på förståelse och acceptans emellan individer.
Vi Svenskar är som sagt ganska konfrontations skygga och godtrogna i vår mentalitet så våra typer av fördomar tenderar att vara kontroversiellt tama i jämförelse med andra diskrimineringsnivåer världen. Om jag har ett par svarta kompisar och tillkallar (endast) dom med "Hej Negrer!" eller liknande fras, och dom är helt okej med det och dom kallar t.o.m. varandra det; är det något problem med den typen av fördom eller särbehandling då? Grejen är att andra utomstående vill kategorisera detta som en specifik typ av särbehandling (ofta med en negativ konnotation) när det i verkliga fallet är inget annat än god och väl bemött särbehandling som tyder på förståelse och acceptans emellan individer.
Det är inte för inte vi kallas för Europas japaner nere på kontinenten. Maken till märklig kombination av samtidig hybris och ängslighet hittar man inte på många andra ställen i världen.
Blev inte mycket rasismdiskussion dock, känns som att vi båda är på ungefär samma spår där. Man har fastnat i ett oerhört barnsligt spår där självupplevda mikrokränkningar likställs med faktiska övergrepp och man anser att det är samhällets uppgift att undanröja alla former av obehag som möjligtvis kan uppkomma av att sticka ut.
Om jag kände mig kränkt varje gång nån äldre konservativ herre på kontoret kommenterade min normbrytande "manbun" skulle jag också gå i spinn. Men jag har det någon klok människa i den amerikanska debatten kallade för "settled philosophies" (googla för en bra krönika) så jag klarar av att fungera i vardagen utan att balla ur fullständigt. Bara jag får ranta av mig i godtycklig forumtråd ibland
__________________
Senast redigerad av darkdays 2016-02-15 kl. 17:41.
Senast redigerad av darkdays 2016-02-15 kl. 17:41.
