Förtidspensionärers livsstil

Vädret, hockey, sin dåliga rygg, Donald Trump, hur långt han har gått idag, p-piller i drickvattnet gör oss till bögar, bingolotto var bäst med Loket, hur arg han blir av ordet "hen", hur bra det var förr, volvo vs saab. Såna saker, fast på sitt sluddriga, snurriga vis så att man max fattar hälften av vad han säger.

Han låter som en genomsnittlig Flashbackmedlem.

Märklig pensionär måste jag säga, väldigt social och arbetsam ändå super han upp allt. Lite tvärt, fast det finns sådana människor också.

Jag pratade med min granne förra veckan som jag hade att jämföra med. Han dricker lite kaffe. Jag frågade om han lagade mycket eftersom han borde ha tid. Han sade att han inte lagar så mycket, det blir mest smörgåsar. Men ensam är han, men inte bitter, väldigt trevlig, ingen surgubbe. Arbetsolyckan var inte hela orsaken, ångestattacker och tvångsmässiga grejer får läggas till.
Min granne läser böcker hela dagarna och jag skall bjudas på fika nån dag. Skitskoj. Möten med människor är intressant.

Fråga honom vad han läser för böcker. Sånt kan säga en hel del om människor.

Vi tog en kopp kaffe iförrgår och pratade lite. Grannen läser allt möjligt, biografier, historia, inte så mycket romaner. Romaner om pirater verkade vara något han tyckte mest om, det fick mig att tänka på gamla svartvita filmer.
Promenaden på morgonen gör han då eftersom han känner sig mest i form. Det blev mycket smörgåsmat, jag blev bjuden på en smörgås. Det fanns en massa olika sorters bröd, vitt bröd försöker han undvika.
Grannen har byggt mycket modeller, det fanns en massa bilar i hans lägenhet.
Om några månader blir han pensionär på riktigt fast han tror inte att det blir någon större skillnad.

Förhållanden var inget bra, man ska vara rädd om friheten sa han, ligger nåt i det, man får välja.

Jag tror att den livsstil du beskriver är mycket vanlig bland de arbetsskadade förtidspensionärerna. Framför allt av det skälet att ingen blir rik idag genom att vara förtidspensionär boende i Sverige - pengarna räcker inte till mer än mat och hyra och det blir inte särskilt mycket över till en aktiv livsstil. Är det fråga om att vederbörande pensionerats på grund av skador som medför smärta eller andra nedsättningar av rörligheten, så orkar man nog inte heller göra så mycket mer än att hålla sig hemma och få vardagen att fungera.

Japp. Fördjävligt att tillhöra de 10%. Försökte lura till mig förtidspension när jag var såpass frisk att jag kunde tjäna 5k i veckan rostfritt men då gick det inte. Jag fick min under Reinfelds regim. Det är en pina och till TS kan jag säga att man mest läser och tittar vägg. En del gör upp rutiner, andra tappar allt sånt. Ekonomin är usel men jag antar att det är karma. Jag skulle skitit i relationer med kvinnor, det tog ju edgen av mig som ung...

Ja det tyder ju på vilka som diggar Facebook..
Jag är med då ett företag hade sin kundtjänst genom facebook, jag har aldrig lagt till ngt annat eller ngn bild eller talat med nån över facebook. Jag käner mig dock mer och mer tvingad men hela konceptet skrämmer och skämmer mig. Det är som en utställning, för alla eller nära och kära.
Kartläggning av djävulen själv. Men det är jobbigt när X säger att Y ju finns på Facebook, ungefär som det är en telekatalog där man inte helt kan ha hemligt nummer.

Hur ser en dag ut för dig? Alla har några rutiner i vardagen, min granne går en runda till affären varje dag iaf på vardagarna. Han verkade inte vara den typen först hade tänkt mig som arbetslös, hade för mig att förtidspensionärer var bittra och det visade sig vara fel.

Vad läser du för något?

Ja, numer sitter jag och öser i mig kaffe och röker som en borstbindare. Det kan ju ändras men man är psykiskt utslagen från umgänge med andra numer. Man är för fattig, har råd med kaffe och sen köper jag 1 kg råtobak för 180kr så rökandet kostar under 200kr i månaden med papper, kanske 150 och då blossar jag på.


Jag är väldigt bitter tyvärr. Det beror på helhetsbilden, usel ekonomi, att bli mer och mer isolerad, frivilligt eller per tvång. Försäkringkassans regler gör att jag inte ens kan ha en blogg. Allt jag tjänar tas av bidraget, det är ingen morot direkt, man vill inte göra betalda saker. Och har man då en blogg så kan det komma in 1-200, som ska redovisas... Jag tror din granne inte är så sjuk eftersom han kan gå till affären. När fick han pensionen? Och bor ni i storstaden? Stockholm är en mardröm samtidigt som det är svårt att flytta med upparbetade och möjliga vårdkontakter etc. Min läkare säger ju att arbete är en omöjlighet och så är det verkligen i verkligheten. Jag har ju förmåner som färdtjänst som, jag aldrig nyttjar för var ska jag åka? Jag kan inte längre gå där jag brukade gå för det är fullt av hippa dyra hak och människor som enligt taxeringskalendern tjänar lika mycket som snittet på Flashback... Jag brukade ta bilen friska dagar, det funkarliksom inte att åka ner till vattnet och få lite friluftsliv med färdtjänst.. Det byggs nya hus som gör att den tänkta stadsplanen blir knas. Det är för många bilar, för många hundägare, många "resurser" är mer ansträngda än de är i stan.

Mest historia och politik sen kan jag ju intressera mig för sjukvård och mediciner iom att det är aktuellt för mig. Det är dock inte alls skoj längre, sen flyktingkatastrofen ser jag livet väldigt mörkt. Resursbristen märks verkligen här i stan. Och det är väldigt dyrt att fixa till den, om det ens går. Samtidigt är räntan ju sjukligt låg, negativ rentav, och man talar allvarligt om helikopterpengar. Hela världen har blivit galen. Den perfekta stormen kommer, jag vet att den var nära 2007-2008 och 2011-2012.

/QUOTE]
Där jag bodde tidigare fanns en finsk tant som köpte råtobak precis som du, hon gjorde det nog inte bara för pengarna utan för att få mer att göra(tittade mest på tv hela dagarna). Tobaken kunde hon fixa med på en bänk utomhus om vädret var bra.
Hon måste varit förtidspensionerad, det var psyket för hennes del, hon söp hårt mellan varven. Vi grnnar kunde åka på utskällningar ibland men ingen tog det för allvarligt eftersom vi visste att hon inte hade det lätt. Undrar hur det gick sedan. Finskan var inte hemlig, hon ville nog vara ärlig med att säga som det var, inget folk skryter om i vanliga fall. Hennes humor var det iaf inge fel på, man skulle inte klaga över sitt liv. ”Vi är alla döende!” Kunde hon säga.
Uj! Det låter jobbigt, jag skall inte klaga över mina skitjobb på timmar o misslyckad kärlek.

Nu vet jag inte om du sitter i rullstol, men vill du inte komma ut i en park när det är bra väder?
Du måste ha kompisar från förr och släkt att träffa?

Grannen råkade ut för en fallolycka, men tydligen hade han andra mindre skador före det. Sedan var de den mentala biten, han nämnde tvångsbeteenden, fast det har väll alla mer eller mindre? Det är kanske 200 m till affären.
En annan granne nämnde manidepressivitet utan att vilja snacka skit, han är ju vår mysfabror!
Men jag vill inte rota i hans olyckor för mycket, skäms faktiskt lite för att använda honom som exempel.
Jag bor i en småstad så det blir nog mer pengar över gissar jag på, fast det inte finns så mycket att göra. Det blir nog ett liv som liknar arbetslöshet på nåt vis, sitta hemma.
Så det är ekonomin och inte din skada som gjort att du ser mörkt och är bitter?

Hemsk tråd jag har skapat, tänkte inte på det, var mest nyfiken. Andra får fylla på.

Det är faktiskt både billigare och bättre. Ett paket rulltobak kostar visst 130kr för 35g.
På min lokala lilla butik, som är svindyr på mat, finns det numer helt färdig råtobak, man får fukta upp den en aning men den är i stort sett färdig för rökning, problemet var bara att snubben som jobbade där kunde inte svenska, jag bad om den svagaste tobaken, jag fick en hemskt stark mix som luktade dålig cigarr. Och den var ju betydligt dyrare, 300g för 80 kr tror jag. Men ändå, genom att kalla något för "spill" slipper man defacto mycket av skatten.
Annars låter storyn som rätt vanlig sen 1900-talspensionär. Hopplös att ha på ett jobb genom supande och utfall. Idag är det annorlunda. Jag vet inte var dessa människor som kommer till hamnar.
Det beror ju på, du kan mycket väl vara mer stressad än jag är. Jag har ju iaf hyra och mat ännu, jag är dock väldigt oroad inför framtiden då det är så många icke-svenskar som hamnar med mig. Nästan som när jag en gång var arbetslös och var enda svensken på AF... Det funkade ju inte för nån då.
Misslyckad, eller iaf mindre lyckad, kärlek lider vi nog alla av.
Ja, men du vet, man kan inte vara med, och man blir ovän med många över pengar. Det är ju inte som att pengar inte är "allt"... Det är faktiskt det. Nu ser jag det som extra skitigt pga min sits, men många andra har det värre och kan inte alls hålla i pengar eller löften. Ok, hälsan dådå, men den kommer ju med pengar om man inte har ett adhd-barns hyperaktivitet. Släkten har jag tappat kontakten med och jag skäms ju. Det är så trist allting.

Ingen rullstol, jag kan gå, med medicin men tyvärr har ju sjukdomen satt spår som inte läker före jag fick medicnen, och alla problem skylls på den. Det känns ju bättre än när jag var "galen", som din finska tant nästan, fast jag söp ju nästan aldrig... Det tog ju flera år att konstatera var felet låg, inflammationer, det är ju defacto som att ha infektioner, överallt.
Man blir ju galen av att ha inflammerad hjärna. Och jag haltar och är lytt. Ingen charmgosse om man ser på det sociala CV:t direkt. Men det låter väl värre än det är.

Man behöver kunna tala om sin ohälsa. Ångest är den enda sjukdom som finns egentligen, det får man ju av tvång (fast jag besökte en läkare, vars kontor var så prydligt att det inte var svårt att inse att han hade "städtvång", det var lite roligt att kunna tala med honom som med en annan sjuk, oavsett vad man lider av, städtvång har ju trevliga effekter också).
Jo men som arbetslös kommer man ju ut och det handlar ju mycket om vilja, det går att göra sig en hacka här och var. Du kan köpa en skåp eller lastbil och snabbt dra in 1000kr på en dag utan skatt. Gör du det 10 defactojobbhalvdagar och får din a-kassa eller ditt försörjningsstöd så... Förr var det ännu lättare. Och högre skatt och lägre hyra, det är ju bostadskostnaden som skenat sen 1990.



Nej, det är ju en kombination. Jag kan ju inte förbättra min utsikter direkt. Och får leva med usel ekonomi. Det hela beror ju mycket på att både den röda och blå politiska sidan bestämt sig för at vara adekvata genom att orsaka problem som måste lösas. Nu sitter vi i en sits där många gamla har hus eller lgh mitt i stan och de kan inte byta eller få plats på servicehus, det har blivt ålderdomshem, du kan ju tänka hur det var tänkt, att man som äldre eller som sjuk som jag är skulle få ett modernt boende med lite servicehjälp. Nu bor jag ju tre trappor upp men kötiden hit är väl en 10-12 år. Det är absurt! Och troligen ska jag ta över från flyktingar i obygden också... Det har varit en makaber politisk "industri" en längre tid nu, om det är 30 eller 40 eller kanske 50 år är väl frågan...

Nejdå. Det är ju bra att visa på verkligheten, sanningen och att diskutera viktiga frågor.
Objektivt kan många behöva få upp ögonen. Det är inte en sund marknadsekonomi och det kan inte bli det. Frågan är då hur man planerar lite smart, att ta emot flyktingar från Danmark och Tyskland eller Finland är ju bara lustigt på ett väldigt sorgligt sätt.