Att dejta som 35-årig kvinna

Netflix är ju inte det sämsta, men kanske det inte är allt man vil pyssla med. Finns ju även viaplay och HBO

Det är jag nog fortfarande om jag går ut i en riktig stad. Jag är smart, rolig och är inte helt obehaglig att vila ögonen på. I den inavlade hålan jag råkar bo i så är det dock lögn i helvete eftersom jag är utböling och jag är inte särskilt intresserad av vad som kan vara meningslöst sex utan kompabilitet alltså raggar jag inte på krogen.

Jag har alla säsongerna av Buffy nerladdade, inklusive the motion comic.

Sen är ju grejen att jag inte alls är intresserad av ett långvarigt och "seriöst" förhållande, that aint me baby, yeah! Det gör ju faktiskt att många tjejer i min ålder helt enkelt är lite reserverade och ptja, i Sverige är det ju fortfarande lite so-so att som kvinna tycka att Netflix & chill är ett för stunden alldeles utmärkt förhållande. Eller jag vet inte, det borde rimligtvis vara betydligt mindre frowned upon om man har passerat 30 och är singel. Nu är ju dock inte världen vare sig rimlig eller logisk. Nåja.

Ah,det är inte det sämsta (har själv ett altare tillägnat joss whedon inklusive tatuering och hela dark horse-samlingen av buffytidningar

Har väl inget emot mer okomplicerade relationer, det beror lite på. Är inte ute efter en Svensson-tillvaro heller.

Gubbar på 50+ tänder väl generellt på "unga" kvinnor i din ålder? Du slipper barn och trams och får en stabil och trygg herre på sina bästa år.

Brukar få en del förslag på herrar i den åldern men njae, de har inte haft något att erbjuda. Föredrar min ålder eller Max + 10

Du är Whedonit?

https://s-media-cache-ak0.pinimg.com...fc976433e5.jpg <- Min näst-nästa tatuering.

Jag orkar helt enkelt inte vara någons allt, det är fördjävla mycket press helt enkelt.

Vill inte vara den som är den, men du är 35 år och du har ännu inte lurkat ut det här med "seriös dejting" och "seriösa förhållanden". Det är något som du behöver ha inom dig, något du behöver faktiskt ha förstått. Om jag hade gett dig hela receptet, steg efter steg vägledning, så hade det inte gjort dig ett skit. Det hade inte gått bättre än vad det gör för dig idag (och jag antar att du inte har någon lycka på den här ändan, därav tråden?).

Du träffar väl bara män som vill tömma och glömma, och det har säkert varit ömsesidiga möten. Du vill däremot få träffa män som vill göra det motsatta, och samtidigt vill du att det ska gå bra för dig, att du med andra ord gör ett verkligt intryck hos mannen, att det faktiskt finns en väldigt bra anledning för honom att vara med dig, annat än att du är en kvinna med en snippa och han är en man med en penis. Jag vill inte vara den som är den, men detta kommer inte att hända. Du är körd, tyvärr. Om du inte såvida listar ut allt på egen hand, flashback kommer inte hjälpa dig. Glöm det istället, det brukar gå bättre så. Det finns ju någon för alla, eller hur? Men i det här fallet tror jag inte det finns en alla för dig.

(En allah kanske? Allah ackbar )

Jepp, den mannen är ett geni

Tror inte att det är hälsosamt "vara någons allt", det beror ju lite vad man lägger in i begreppet så att säga.

Sådan sågning sådan brutalitet sådan sd!
Hail muhammed.

Hon har ju sagt att hon inte vill ha fler barn och inget svensson svensson. Så är det inte en knullpartner som sökes. Det där med åldern stämmer nog, kommer dock alltid finnas de i samma ålder som vill knulla och äldre.

Nu har jag haft ett par långa förhållanden i ryggsäcken. Förstår såklart att med barn på deltid och så vidare så är det en annan situation idag. Jag tror inte alls det är kört, många bryter upp och söker sig vidare. Är inte i en särskilt unik situation. Jag är ju inte precis på dödens rand, och jag är rätt vettig. Vidsa tycker tom att jag har en bitvänlig röv

Vet inte om det här är Flashbacks "tough Love" i farten

Att som 35-åring fundera över möjligheterna till kärlek tyder på en viss omognad och/eller en osäkerhet att inte räcka till. I dagens individualistiska samhälle vaknar en del kvinnor upp i runt 40 och inser att det börjar bli brådis att bilda familj, jag har en tjejkompis som i tio år dejtat för att komma till skott, men icke. Hennes problem är alla krångliga om och men, att hon inte låter sig acceptera att den perfekta mannen som uppfyller alla önskemål inte finns. Ska det bli något kommer båda att kompromissa utan att se det som en uppoffring, båda är ändå så upptagna av varandra att e.v. dåliga egenskaper upptäcks senare. Men visst, är det inte riktigt hett blir olikheterna tydligare, då kan man kanske fråga sig om det är värt mödan?

Ingrid Carlqvist som förövrigt är en av de klokaste kvinnorna som finns har tagit upp precis detta. Kvinnor som dejtar och väntar ochv änntar och vääääääääääääntar för att en dag varkna upp likt en nazist i hitlers bunke när Hitler gormade om undergång.

Tror allal är blåsta i dagens samhälle. Hens, män djur och kvinnor. För mycket Titanic och Pretty woman.