Jag håller på att bli galen.

CharlieR, för att få komma till psykakuten så måste man ha försökt ta livet av sig. Psykakuten är inte något ställe man går till själv, man blir inkörd dit.
Vanlig tid hos en vanlig psykiatiker på ett vanligt sjukhus blir nog fint.

Jag vågar inte gå ut. Jag vill inte gå ut. Jag blir fan gråtfärdig av tanken.

Vad det är som är så farligt? Jag vet inte vad jag ska börja.

För er som inte förstår det så är jag allvarlig. Fattar ni vilken stolthet det krävs för att erkänna att man mår dåligt?

Nyss skrev du ju att i bland så sprang du på biblioteket och lånade 25 böcker som du läste på några dagar. Då kan du ta tillfället i akt och uppsöka psyket och be om hjälp...

Jag känner igen dina känslor, (det sista) inte så extremt men jag förstår vad du menar.

Har du någon? Mamma, pappa, vänner eller någon annan?
Jag tror att du måste prata med en person du litar på..
Det kommer att kännas lite bättre så fort du öppnar munnen..

Stolthet för att erkänna att man mår dåligt? Om man är stolt över att hålla saker inne så har man inget att vara stolt över.

Frågar man inget får man inget veta, om du inte säger till någon att du mår dåligt får du ingen hjälp, vem är stoltast i slutändan? Personen som mår illa som fan men inte säger något eller personen som tog tag i problemet och blev frisk?

Nej, faktiskt inte. Jag brukar inte ha några problem att berätta när jag mår dåligt, men jag har kanske inte mått dåligt "på riktigt" .

Jag har ingen kontakt med min far.
Min mor skulle oroa sig för mycket. Hon förstår inte och har aldrig förstått. Hon vill bara att vi ska vara perfekta, jag och mina syskon.

För att åka till spjykakuten behöver man inte vara självmordbenägen för. Har en far som har spenderat ganska mycket tid där. Är Själv störd om man kan säga så men har inte dessa symptom så jag kan inte säga så mycket om det. Men Ta och prata med någon du har ju kurator och liknande. annars kanske en vän kan hjälpa med.

Det där är iofs bara en fysikalisk tolkning/tillämpning av matematik (aritmetik).

Ring jourhavande psykolog, det måste väl finnas nån sån.

Berätta i såna fall hur du känner så kanske han/hon kan räta ut en del, i annat fall kan han ju alltid få dig att komma in på psykakuten om det skulle vara så illa.

Annars skulle mitt privata amatörtips vara att ta ett par djupa andetag och försöka att tömma hjärnan på tankar, det är ju ändå bara sinnet(tankarna) som spelar dig ett spratt.

08-672 25 33. st.görans psyk.

eller så kan du ringa sjukvårdsrådgivningen och fråga vad du ska göra:

08-320 100