Efter att ha följt med i nyhetsflödet och diskussioner på diverse sociala medier slog det mig precis att 2016 nog blir ödesåret i invandringsfrågan. Jag föreställde mig tidigare att det först skulle ske i och med riksdagsvalet 2018 (eller då möjligen i ett tidigarelagt extraval), men på grund av den senaste tidens händelser jag har fått revidera denna uppfattning.
Aldrig någonsin tidigare har vi tagit emot så mycket folk, på så kort tid. Över 160.000 människor sökte asyl i Sverige 2015 och många fler korsade säkerligen landets gräns. Många av dem kommer från länder i Mellanöstern och Nordafrika, från länder som Syrien, Afghanistan eller Somalia. Flertalet av dessa grupper asylsökande är svårintegrerade i samhället och riskerar fastna i ett livslångt bidragsberoende och utanförskap.
Vi har tagit emot flest så kallade ensamkommande flyktingbarn inom EU. Alla normalbegåvade individer kan se att dessa "barn" ofta är betydligt äldre än vad de utger sig för att vara. Dessutom är en mycket stor del av dem män, vilket gjort att vi nu får årskullar i Sverige med så mycket som 25% fler män än kvinnor.
De flesta av samhällets funktioner (vård, skola, rättsväsende och så vidare) är under stor belastning från trycket av invandringsvågen, och då har man hittills endast börjat tillgodose de mest basala: tak över huvudet och mat på bordet.
Det har varit smärtsamt uppenbart att Sverige inte varit rustat för denna extrema invandring. Allt prat om medmänsklighet och öppna hjärtan hjälper föga när verkligheten knackar på dörren: Nu är alla flyktingar här - vad gör vi nu då?
Vidare har vi i media kunnat läsa otaliga artiklar om hur nyanlända invandrare antastar kvinnor och flickor på bland annat badhus. Vi har fått massvis med rapporter om oroligheter på flyktingboenden, från norr till söder. Upplopp, våld, kaos.
Och vad än värre är: Polisen och media har gjort sitt bästa för att mörka dessa händelser för folket, av rädsla att gynna Sverigedemokraterna. Bara sedan oktober 2015 (det vill säga på tre månader) rapporterades över 5000 incidenter kopplade till flyktingar, som föll under kod 291. Incidenter som alltså inte skulle komma till allmän kännedom, som undanhölls oss. Fem tusen! Det är i runda slängar 50 incidenter om dagen.
Men svensken, verkar det som, har börjat att vakna. Senast igår hände något i Stockholm; en stor mängd ilskna män gav sig på de marockanska gatubarnen som Polisen stått maktlösa inför, då de är (eller säger sig vara) mycket unga.
Idag anordnas en demonstration mot den havererade invandringspolitiken och samtidigt en motdemonstration mot rasism. Sverige har fullständigt slitits itu av denna oerhört viktiga fråga.
Jag tror det är nu det kommer ske. Det är i år som svenskarna bestämmer sig om vi vill fortsätta på den inslagna banan eller om vi vill ha förändring. Denna vår och sommar kommer gå till historien, för allting tycks konspirera för att skapa den "perfekta skitstormen": en uppretad majoritetsbefolkning som börjat få nog på allvar, asylsökande som visar otacksamhet, som begår grova brott och tafsar på svenska småflickor, en allt mer radikaliserad vänster som vill fortsätta på den inslagna banan och försvarar asylsökarna med näbbar och klor.
Det kommer demonstreras och motdemonstreras, saboteras, härjas och slåss. Blod kommer flyta och martyrer skapas. För att ta ett exempel: i sommar lär sexualbrott såsom våldtäkt med stor sannolikhet nå oanade höjder, och repressalierna från en allt mer ursinnig befolkning kommer garanterat eskalera när Polisen står bakbunden. Boenden kommer brinna, det är jag helt säker på (och då menar jag inte på grund av fritöser eller sängrökning, utan på grund av hämndaktioner).
Det kommer i vilket fall bli ett oerhört händelserikt år.
Så, Sverige, blir 2016 ett ödesår för invandrinsfrågan? Vad tror ni?
Aldrig någonsin tidigare har vi tagit emot så mycket folk, på så kort tid. Över 160.000 människor sökte asyl i Sverige 2015 och många fler korsade säkerligen landets gräns. Många av dem kommer från länder i Mellanöstern och Nordafrika, från länder som Syrien, Afghanistan eller Somalia. Flertalet av dessa grupper asylsökande är svårintegrerade i samhället och riskerar fastna i ett livslångt bidragsberoende och utanförskap.
Vi har tagit emot flest så kallade ensamkommande flyktingbarn inom EU. Alla normalbegåvade individer kan se att dessa "barn" ofta är betydligt äldre än vad de utger sig för att vara. Dessutom är en mycket stor del av dem män, vilket gjort att vi nu får årskullar i Sverige med så mycket som 25% fler män än kvinnor.
De flesta av samhällets funktioner (vård, skola, rättsväsende och så vidare) är under stor belastning från trycket av invandringsvågen, och då har man hittills endast börjat tillgodose de mest basala: tak över huvudet och mat på bordet.
Det har varit smärtsamt uppenbart att Sverige inte varit rustat för denna extrema invandring. Allt prat om medmänsklighet och öppna hjärtan hjälper föga när verkligheten knackar på dörren: Nu är alla flyktingar här - vad gör vi nu då?
Vidare har vi i media kunnat läsa otaliga artiklar om hur nyanlända invandrare antastar kvinnor och flickor på bland annat badhus. Vi har fått massvis med rapporter om oroligheter på flyktingboenden, från norr till söder. Upplopp, våld, kaos.
Och vad än värre är: Polisen och media har gjort sitt bästa för att mörka dessa händelser för folket, av rädsla att gynna Sverigedemokraterna. Bara sedan oktober 2015 (det vill säga på tre månader) rapporterades över 5000 incidenter kopplade till flyktingar, som föll under kod 291. Incidenter som alltså inte skulle komma till allmän kännedom, som undanhölls oss. Fem tusen! Det är i runda slängar 50 incidenter om dagen.
Men svensken, verkar det som, har börjat att vakna. Senast igår hände något i Stockholm; en stor mängd ilskna män gav sig på de marockanska gatubarnen som Polisen stått maktlösa inför, då de är (eller säger sig vara) mycket unga.
Idag anordnas en demonstration mot den havererade invandringspolitiken och samtidigt en motdemonstration mot rasism. Sverige har fullständigt slitits itu av denna oerhört viktiga fråga.
Jag tror det är nu det kommer ske. Det är i år som svenskarna bestämmer sig om vi vill fortsätta på den inslagna banan eller om vi vill ha förändring. Denna vår och sommar kommer gå till historien, för allting tycks konspirera för att skapa den "perfekta skitstormen": en uppretad majoritetsbefolkning som börjat få nog på allvar, asylsökande som visar otacksamhet, som begår grova brott och tafsar på svenska småflickor, en allt mer radikaliserad vänster som vill fortsätta på den inslagna banan och försvarar asylsökarna med näbbar och klor.
Det kommer demonstreras och motdemonstreras, saboteras, härjas och slåss. Blod kommer flyta och martyrer skapas. För att ta ett exempel: i sommar lär sexualbrott såsom våldtäkt med stor sannolikhet nå oanade höjder, och repressalierna från en allt mer ursinnig befolkning kommer garanterat eskalera när Polisen står bakbunden. Boenden kommer brinna, det är jag helt säker på (och då menar jag inte på grund av fritöser eller sängrökning, utan på grund av hämndaktioner).
Det kommer i vilket fall bli ett oerhört händelserikt år.
Så, Sverige, blir 2016 ett ödesår för invandrinsfrågan? Vad tror ni?