Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2016-01-24, 23:21
  #1
Medlem
Jag har bestämt mig för att försöka gå ner i vikt. Eller snarare, en nära släkting har länge nog påpekat att jag är överviktig, så nu ska jag försöka bli x-antal kilo lättare. Blir väl lättare sagt än gjort med min nästintill obefintliga självdisciplin, MEN JAG SKA VERKLIGEN FÖRSÖKA! Själv har jag länge tänkt att jag bara är lite rund, men med 70 kilo på 157 cm så är det väl bara att inse fakta. Problemet är bara att jag redan äter relativt nyttigt, och försöker röra på mig. Ändå står vikten still. Dock är det osäkert om min övervikt beror på dålig livsstil (mat och motion), min hormonspiral eller biverkning av antidepp-medicin. Kanske också hypotyreos, men blodproven visar okej värden trots att jag har symptom. Hmm...

Jag har fått tips om att hålla matdagbok, så jag lättare håller koll på vad jag stoppar i mig. Om jag bara äter nyttigt och rör på mig, men ändå inte minskar i vikt, så får jag väl utgå från att det är nåt av de andra alternativen som ställer till det. Hormonspiralen "går ändå ut" i sommar, så den ska jag hur som helst ta bort.

Men jag tycker motion är så himla trist. Oftast i alla fall. Försöker dock ändra min inställning till det. Jag går redan promenader varje vecka, cyklar nästan överallt om jag ska nånstans i stan, ska antaligen börja spela innebandy(om det blir tillräckligt många intresserade), igår var jag och simmade och kan tänka mig att göra det en gång i veckan/varannan vecka.

Och angående maten så har jag en del allergier, så jag har redan skippat allt vad gluten heter, inga mjölkprodukter, inga ägg. Tyvärr är jag en sockerråtta, så mitt sockerbehov behöver försvinna helt. Men hur?

Sen en till sak:

Jag har i drygt ett år haft ett distansförhållande med världens härligaste man. Också han överviktig, tyvärr. Jag har försökt få med honom på mitt projekt att gå ner i vikt. Att vi tillsammans kan försöka. Dock är han av den åsikten att han inte är överviktig (vilket både jag och andra tycker), och han tycker inte heller att jag är det. Han är snart 30 år, och om han fortsätter med den livsstil han har nu, så kommer han få en hjärtattack innan han är 50! Han är alltså inte överdrivet överviktig, men magen blir inte mindre om man säger så. Han säger att han försöker gå ner i vikt, men hittills har jag inte sett några resultat. Ifall vi bodde tillsammans så vore det kanske lättare, för nu kan jag ju inte se allt han äter. Han tycker att det inte är så farligt fast han tar ett glas läsk till maten, en öl efter bastun på helger, efterrätt till lunchen på jobbet... Jag försöker säga till honom att det till sist blir rätt mycket, fastän det bara är lite varje gång. Många bäckar små blir en stor å, liksom.

Någon som kan hjälpa mig/oss med viktproblemen?
Citera
2016-01-24, 23:38
  #2
Medlem
General.Maximus.s avatar


Om man bortser ifrån det säger om hormonspiral och mediciner så finns det egentligen inte så många detaljer att diskutera. Du måste helt enkelt äta mindre, förslagsvis genom att börja väga och räkna på vad du stoppar i dig.
Citera
2016-01-24, 23:43
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av BambinaPiccola
Men jag tycker motion är så himla trist. Oftast i alla fall. Försöker dock ändra min inställning till det.
Leta upp en podcast som du tycker verkar intressant & lyssna på den när du är ute och går.

Ät inte för mycket och ät inte onyttigt.
Lycka till.
Citera
2016-01-25, 00:13
  #4
Medlem
svampdamps avatar
Citat:
Ursprungligen postat av BambinaPiccola
Dock är det osäkert om min övervikt beror på dålig livsstil (mat och motion), min hormonspiral eller biverkning av antidepp-medicin. Kanske också hypotyreos, men blodproven visar okej värden trots att jag har symptom. Hmm...

Okej, dra i bromsen för helvete. Du är inte tjock för att är i någon hormonspiral. Du är tjock för att du äter onyttigt och inte rör på dig. Du har fruktansvärt dålig självdisciplin och använder ovan som bortförklaringar för ditt beteende. Om du bara inser det och slutar hitta på en massa ursäkter så kommer detta vara en barnlek.
Citera
2016-01-25, 01:19
  #5
Medlem
Tripportreats avatar
Precis som alla andra så måste du äta färre kalorier än vad du gör av med, för viktens skull spelar det inte så stor roll om dessa kalorier kommer från donken eller från en välbalanserad middag.

Väg din mat och räkna ut hur många kalorier du stoppar i dig, sen sänker du ditt intag utifrån detta tills du hittar en nivå där du går ner i vikt i ett lagom tempo. Ha inte för bråttom, när du väl lärt dig att räkna så är det lätt att styra sin vikt. Det är väl värt besväret.

Det är enklare att minska sitt intag med 500 kcal än vad det är att jogga bort dem, så fokusera på kosten.

//Tripportreat
Citera
2016-01-25, 08:59
  #6
Medlem
Vill du ha snabba resultat? Banta. Annars kan du räkna kalorier och skissa på matscheman som innehåller så och så många kalorier på en dag. Testa om de gick att följa.

Det är precis som med allt annat. Vill man bli bra så tränar man. Ingen är bra direkt i början.

Du behöver inte sluta med socker. Det handlar bara om att ha rätt inställning.
Citera
2016-01-25, 18:35
  #7
Medlem
157 cm och 70 kg är ingen extrem övervikt. Du låter som att du inte är så gammal så tycker snarare att det är elakt av din nära släkting att påpeka och pika dig för din vikt. Likaså är det inte schysst att ni pratar skit bakom ryggen på din pojkvän.

Man kan inte gå ner i vikt för någon annans skull för det kommer knappast hålla i längden. Är han nöjd med sin vikt och hur han ser ut får du acceptera honom som han är.
Ohälsosamt är att äta onyttig mat, lite övervikt är ingen livsfara.
Citera
2016-01-26, 13:31
  #8
Medlem
Lolinona12s avatar
Jag är 160 cm och vägde efter min graviditet 75 kg och nu nere på 69, och tittar jag på mig själv så är vi båda överviktiga. Inte så att vi lider av fetma men vi är absolut överviktiga. Så nu när vi vet det så kan vi börja jobba med det.

Jag trodde att jag åt nyttigt och motionerade men när jag började föra matdagbok så var det ändå för mycket kcal, så matdagbok ett tag är mitt första råd. Mitt andra råd är att se upp med kolhydraterna, de är inte vår vän. Du kan tappa en del vikt bara genom att minska på bröd, pasta ris osv.

Sen är det största hindret du själv. Bort med ursäkterna. Dygnet har 24 tim, du hinner med någon sorts träning. Det finns nyttiga alternativ om man absolut inte hinner laga mat. Det finns ingen quickfix.

Just do it! Mitt mål är 57 kg till sommaren, vilket är ditt?
Citera
2016-01-26, 19:26
  #9
Medlem
Fiskfjolls avatar
Citat:
Ursprungligen postat av svampdamp
Okej, dra i bromsen för helvete. Du är inte tjock för att är i någon hormonspiral. Du är tjock för att du äter onyttigt och inte rör på dig. Du har fruktansvärt dålig självdisciplin och använder ovan som bortförklaringar för ditt beteende. Om du bara inser det och slutar hitta på en massa ursäkter så kommer detta vara en barnlek.


Det finns massor med evidens för att man kan gå upp i vikt av antidepressiva, särskilt SSRI.
Citera
2016-01-26, 19:34
  #10
Medlem
Gunnilas-bulles avatar
Ja, vad säger man BambinaPiccola? Kändes som att du hade bra koll på det mesta men jag tror att även om du tycker det suger är det bra om du försöker lägga till några träningspass. Utan att ha dunderkoll på vilka mediciner du äter kanske det blir svårt att gå ned i vikt medans du äter dem ifall de är vätskebindande etc.

Lycka till!
Citera
2016-01-26, 21:58
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av BambinaPiccola
Jag har bestämt mig för att försöka gå ner i vikt. Eller snarare, en nära släkting har länge nog påpekat att jag är överviktig, så nu ska jag försöka bli x-antal kilo lättare. Blir väl lättare sagt än gjort med min nästintill obefintliga självdisciplin, MEN JAG SKA VERKLIGEN FÖRSÖKA! Själv har jag länge tänkt att jag bara är lite rund, men med 70 kilo på 157 cm så är det väl bara att inse fakta. Problemet är bara att jag redan äter relativt nyttigt, och försöker röra på mig. Ändå står vikten still. Dock är det osäkert om min övervikt beror på dålig livsstil (mat och motion), min hormonspiral eller biverkning av antidepp-medicin. Kanske också hypotyreos, men blodproven visar okej värden trots att jag har symptom. Hmm...

Jag har fått tips om att hålla matdagbok, så jag lättare håller koll på vad jag stoppar i mig. Om jag bara äter nyttigt och rör på mig, men ändå inte minskar i vikt, så får jag väl utgå från att det är nåt av de andra alternativen som ställer till det. Hormonspiralen "går ändå ut" i sommar, så den ska jag hur som helst ta bort.

Men jag tycker motion är så himla trist. Oftast i alla fall. Försöker dock ändra min inställning till det. Jag går redan promenader varje vecka, cyklar nästan överallt om jag ska nånstans i stan, ska antaligen börja spela innebandy(om det blir tillräckligt många intresserade), igår var jag och simmade och kan tänka mig att göra det en gång i veckan/varannan vecka.

Och angående maten så har jag en del allergier, så jag har redan skippat allt vad gluten heter, inga mjölkprodukter, inga ägg. Tyvärr är jag en sockerråtta, så mitt sockerbehov behöver försvinna helt. Men hur?

Sen en till sak:

Jag har i drygt ett år haft ett distansförhållande med världens härligaste man. Också han överviktig, tyvärr. Jag har försökt få med honom på mitt projekt att gå ner i vikt. Att vi tillsammans kan försöka. Dock är han av den åsikten att han inte är överviktig (vilket både jag och andra tycker), och han tycker inte heller att jag är det. Han är snart 30 år, och om han fortsätter med den livsstil han har nu, så kommer han få en hjärtattack innan han är 50! Han är alltså inte överdrivet överviktig, men magen blir inte mindre om man säger så. Han säger att han försöker gå ner i vikt, men hittills har jag inte sett några resultat. Ifall vi bodde tillsammans så vore det kanske lättare, för nu kan jag ju inte se allt han äter. Han tycker att det inte är så farligt fast han tar ett glas läsk till maten, en öl efter bastun på helger, efterrätt till lunchen på jobbet... Jag försöker säga till honom att det till sist blir rätt mycket, fastän det bara är lite varje gång. Många bäckar små blir en stor å, liksom.

Någon som kan hjälpa mig/oss med viktproblemen?

Lchf. Jag är seriös. Lchf.

Läs på t.ex. kostdoktorn.se

Har lyssnat på hans bok! Mycket intelligent snubbe!

Kan varmt rekommenderas.
Citera
2016-01-26, 22:01
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Fiskfjoll
Det finns massor med evidens för att man kan gå upp i vikt av antidepressiva, särskilt SSRI.

Just ssri är vikt neutrala. Är det mirtazapin du tänker på? Den är relativt ovanlig att man ska gå upp i vikt av. Medans t.ex. zoloft/sertralin är vanligare att man går ner av, men oftast vikt neutral.

Däremot neuroleptika, då snackar vi viktuppgång.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback