Jag har bestämt mig för att försöka gå ner i vikt. Eller snarare, en nära släkting har länge nog påpekat att jag är överviktig, så nu ska jag försöka bli x-antal kilo lättare. Blir väl lättare sagt än gjort med min nästintill obefintliga självdisciplin, MEN JAG SKA VERKLIGEN FÖRSÖKA! Själv har jag länge tänkt att jag bara är lite rund, men med 70 kilo på 157 cm så är det väl bara att inse fakta. Problemet är bara att jag redan äter relativt nyttigt, och försöker röra på mig. Ändå står vikten still. Dock är det osäkert om min övervikt beror på dålig livsstil (mat och motion), min hormonspiral eller biverkning av antidepp-medicin. Kanske också hypotyreos, men blodproven visar okej värden trots att jag har symptom. Hmm...
Jag har fått tips om att hålla matdagbok, så jag lättare håller koll på vad jag stoppar i mig. Om jag bara äter nyttigt och rör på mig, men ändå inte minskar i vikt, så får jag väl utgå från att det är nåt av de andra alternativen som ställer till det. Hormonspiralen "går ändå ut" i sommar, så den ska jag hur som helst ta bort.
Men jag tycker motion är så himla trist. Oftast i alla fall. Försöker dock ändra min inställning till det. Jag går redan promenader varje vecka, cyklar nästan överallt om jag ska nånstans i stan, ska antaligen börja spela innebandy(om det blir tillräckligt många intresserade), igår var jag och simmade och kan tänka mig att göra det en gång i veckan/varannan vecka.
Och angående maten så har jag en del allergier, så jag har redan skippat allt vad gluten heter, inga mjölkprodukter, inga ägg. Tyvärr är jag en sockerråtta, så mitt sockerbehov behöver försvinna helt. Men hur?
Sen en till sak:
Jag har i drygt ett år haft ett distansförhållande med världens härligaste man. Också han överviktig, tyvärr. Jag har försökt få med honom på mitt projekt att gå ner i vikt. Att vi tillsammans kan försöka. Dock är han av den åsikten att han inte är överviktig (vilket både jag och andra tycker), och han tycker inte heller att jag är det. Han är snart 30 år, och om han fortsätter med den livsstil han har nu, så kommer han få en hjärtattack innan han är 50! Han är alltså inte överdrivet överviktig, men magen blir inte mindre om man säger så. Han säger att han försöker gå ner i vikt, men hittills har jag inte sett några resultat. Ifall vi bodde tillsammans så vore det kanske lättare, för nu kan jag ju inte se allt han äter. Han tycker att det inte är så farligt fast han tar ett glas läsk till maten, en öl efter bastun på helger, efterrätt till lunchen på jobbet... Jag försöker säga till honom att det till sist blir rätt mycket, fastän det bara är lite varje gång. Många bäckar små blir en stor å, liksom.
Någon som kan hjälpa mig/oss med viktproblemen?
Jag har fått tips om att hålla matdagbok, så jag lättare håller koll på vad jag stoppar i mig. Om jag bara äter nyttigt och rör på mig, men ändå inte minskar i vikt, så får jag väl utgå från att det är nåt av de andra alternativen som ställer till det. Hormonspiralen "går ändå ut" i sommar, så den ska jag hur som helst ta bort.
Men jag tycker motion är så himla trist. Oftast i alla fall. Försöker dock ändra min inställning till det. Jag går redan promenader varje vecka, cyklar nästan överallt om jag ska nånstans i stan, ska antaligen börja spela innebandy(om det blir tillräckligt många intresserade), igår var jag och simmade och kan tänka mig att göra det en gång i veckan/varannan vecka.
Och angående maten så har jag en del allergier, så jag har redan skippat allt vad gluten heter, inga mjölkprodukter, inga ägg. Tyvärr är jag en sockerråtta, så mitt sockerbehov behöver försvinna helt. Men hur?
Sen en till sak:
Jag har i drygt ett år haft ett distansförhållande med världens härligaste man. Också han överviktig, tyvärr. Jag har försökt få med honom på mitt projekt att gå ner i vikt. Att vi tillsammans kan försöka. Dock är han av den åsikten att han inte är överviktig (vilket både jag och andra tycker), och han tycker inte heller att jag är det. Han är snart 30 år, och om han fortsätter med den livsstil han har nu, så kommer han få en hjärtattack innan han är 50! Han är alltså inte överdrivet överviktig, men magen blir inte mindre om man säger så. Han säger att han försöker gå ner i vikt, men hittills har jag inte sett några resultat. Ifall vi bodde tillsammans så vore det kanske lättare, för nu kan jag ju inte se allt han äter. Han tycker att det inte är så farligt fast han tar ett glas läsk till maten, en öl efter bastun på helger, efterrätt till lunchen på jobbet... Jag försöker säga till honom att det till sist blir rätt mycket, fastän det bara är lite varje gång. Många bäckar små blir en stor å, liksom.
Någon som kan hjälpa mig/oss med viktproblemen?