Låt mig bevisa våran odödlighet

Det är inte du som reinkarneras det är naturen.

Om skall vara riktig petig, så VET du faktiskt inte om du kommer att dö. Du har bara sett folk runtomkring dig dö, än så länge. Du har aldrig upplevt det själv ännu? Vad jag vet?
Riktigt osannolikt att vi inte kommer att "dö"? Visst. Men ändock VET vi inte.

För övrigt tror jag också starkt på reinkarnation. I all evighet, genom universum.

Jag tänker mig att det mesta hör till det materiella. Dina sinnesupplevelser, dina åsikter, moral och personlighet. När allt skalas bort finns inte mycket kvar.

Men universum fortsätter ändå, naturen fortsätter, och ständigt uppstår nytt liv.

DNA för vidare arvsanlag, naturen fortsätter utvecklas, och du "lever vidare" i naturen. Där allt är i ständig förändring och utveckling.

Därför finns en "vilja" i naturen. Evolutionen är latent i universum.

Det är denna "vilja" som är kärnan av allt och i dig. Och det är denna vilja som ständigt reinkarneras.

Ja och lika gärna så kan medvetandet reinkarniseras. Det är lika logiskt. Om inte mer.

Medvetande är ingenting universellt. Du har medvetande nu, men som barn var du knappast medveten, medvetenhet är något som växer fram. Som barn var du till största del omedveten, som djur är. Är kossor, maskar, bakterier, atomer medvetna? knappast, de går på autopilot, följer instinkter - ett program, de har ännu inte utvecklat medvetande. Däremot är allt tanke, allt du gör är att tänka, även medvetande är tankeprocesser.

Hur är det logiskt att medvetande reinkarneras?

Du talar inte om det absoluta, eviga medvetandet som vi alla är. Allt innehåller medvetande och detta medvetande är medvetet. Även fast man som barn inte var lika medveten så fanns detta absoluta medvetandet i bakgrunden. Det är detta medvetande som gör alla upplevelser möjliga. Du minns väl din barndom och dina upplevelser där? Det är det absoluta, eviga medvetandet som gjorde det möjligt för dig att uppleva din barndom och du till och med minns den.

Utan det absoluta, eviga medvetandet skulle det inte finnas någon upplevelse. Vi skulle inte uppleva våran existens eller tillvaro. Kan du inte känna detta medvetande i bakgrunden av dina tankar, känslor och upplevelser? Detta medvetande har följt med dig sedan födseln. Du är detta medvetande och det förblir detsamma. Vi kan kalla detta medvetande för närvaro. Du är närvaro. Denna närvaro reinkarnerar från livsform till livsform om den inte återvänder hem till sig själv. Det är logiskt att detta medvetandet kan reinkarnera.

Det är ett ganska rimligt antagande att vi alla kommer att dö, med tanke på att alla människor innan oss har dött. Om man säger att vi inte kan veta detta, kan man lika gärna argumentera att vi inte kan veta någonting... och då förlorar ditt argument sin merning.

Vi människor gör massor av saker omedvetet, undermedvetet, på instinkt. Det mesta från min barndom har jag glömt så det ligger i mitt undermedvetna. En hypnotisör kanske skulle kunna plocka fram mina minnen, eller om jag är med om någon speciell händelse som får ett minne att återvända. Medvetandet är inte detsamma, det förändras, från omedvetande till mer medvetande, till kanske mer logiskt medvetande. Ja kanske närvaro, men närvaro är inte medvetande. Man kan nog vara närvarande även om man ligger i koma och är medvetslös. Menar du att existens består av ett oändligt antal närvaron som reinkarneras?

Jag skulle snarare säga att det skulle kunna finnas ett absolut kollektivt undermedvetet, inte medvetande.
Eller kanske snarare en "vilja", som Arthur Schopenhauer skrev mycket om.
Det som gör att man kan prata om att människor har en "fri vilja", eller en "egen vilja".
Men är verkligen din vilja så mycket annorlunda från någon annans vilja, speciellt om man skalar bort allt som rör phenomenon?

Jag menar på kvantumnivå.

Ja, det finns sanning i det du skriver men du missar helt poängen med den absoluta medvetenheten som jag talar om. Eller så förstår du men du tror bara inte på den.

Jag tror att det är oändligt antal närvaror som reinkarnerar.

På den djupaste nivån tror jag att vi alla har samma vilja, viljan att känna lycksalighet. Människor försöker uppnå lycksalighet medvetet eller undermedvetet på många olika sätt, även på destruktivt sätt. Men om man vet vart lyckan kommer ifrån kan man skippa allt och vara lycklig även fast man inte gör något.

Jag tror att idén om skaparen som upplever sig själv genom oss, fraktaler av skaparen, är en högst tänkbar förklaring. Eftersom vi är ljus, rör vi oss i ljusets hastighet och eftersom vi då expanderar till oändlig storlek (om Einstein visste något av vad han talade om, fast materia är ändå inte särskilt relevant) så står också "tiden" stilla. Det finns bara nu, och vi, fraktalerna av skaparen. Vi är samma person som föds, lever och dör samtidigt och nu.

Det är också en rätt snygg förklaring till varför karmabegreppet alls har någon relevans.

En kossas nivå av medvetande har du ingen aning om.
Hur kan du dra slutsatser av ett tings beteende och medvetande? Det låter helt barockt.
Det låter som att du baserat andras medvetande genom ditt "egna medvetande?

Likaså har du ingen aning om mitt medvetande, eller ditt medvetande för den delen.

Vad jag kan utläsa av ditt inlägg, så är din tro att materia kommer före medvetande? Vilket jag själv ställer mig tveksam till.
Men detta är så klart omöjligt att argumentera om.
Här handlar det mer om tro.