Låt mig bevisa våran odödlighet

Nä, jag bygger mina åsikter på rationella slutsatser och jag anser att tanke kommer före materia, eller materia existerar egentligen inte. Inget existerar utan tanke. Vi tänker vår verklighet. Våra sinnesupplevelser är tankeupplevelser. Syn, lukt, smak, ljud, balans, känsel är tankar.

Materialistiskt sett är det elektriska impulser som kommer in till hjärnan och av det skapas hela vår verklighet. Allt vi uppfattar skulle kunna skapas genom att stimulera hjärnan med impulser. Vi skulle kunna skapa en helt annan verklighet. Det betyder att allt vi upplever existerar främst som tankar i vår hjärna. Men vi kan subjektivt bara uppfatta tanken, aldrig de elektriska impulserna. De elektriska impulserna är ett fenomen skapat av våra tankar. Våra tankeupplevelser är av två slag. Subjektiv, privat dröm när vi sover och objektiv, kollektiv dröm när vi är vakna. Allt är tanke.

Ett barn är dock omedvetet, medvetande är något som växer fram. För barnet växer/lär sig att det har ett "jag" och en vilja, det lär sig att de har en plats i världen och hur det kan interagera med sin omgivning. De går från att äta, sova, bajsa till att kommunicera, interagera, manipulera. Vi människor har ett enormt omedvetande, instinkter eller undermedvetande som till exempel sköter alla kroppsfunktioner, och verkar undermedvetet när vi t.ex. kommunicerar med andra, drömmer, eller bara sitter framför datorn.

Primitiva organismer agerar undermedvetet, de går på instinkt, som om de vore programmerade att utföra vissa bestämda uppgifter. Ett träd omvandlar solenergi och vatten för att växa. Det är relativt automatiserat.

Existens är till sin natur undermedveten. "Programmerad". Determiniserad. Existens går från undermedveten mot mer och mer medvetande. Ett ökande av komplexitet som ger ökande medvetande och reson. Det är evolutionen som ligger latent i universums existens. Evolutionen är en rationell process som driver existens, och singularitet mot Noosphere, och "Omega Point".

Singularitet kan aldrig upphöra att vara en singularitet. Vi är fortfarande del av Big-bang, Big-Bang upphör inte, den bara omvandlas. Big-Bang och Big-Crunch är bara olika aspekter av samma sak. Big-bang är en tankehändelse helt omöjlig att förklara materialistiskt.

Vetenskapen har gjort det ödesdigra misstaget att förlita sig på empiri när det borde anammat rationalitet som sitt främsta verktyg. Matematik, kausalitet och rationalitet är byggda på tanke. De är uttryck av tanke, inte materia. De är själva beviset för att materialism är fel. Matematik är inget fysiskt. Samtidigt är matematiken evig, absolut och ofelbar. Den är vetenskapens verkliga fundament. Den fanns innan människor lärde sig räkna. 1+1 har alltid varit 2 och kan aldrig bli något annat än 2. Matematiken uppfanns inte, den upptäcktes. Matematik, kausalitet och rationalitet tillhör idévärlden, noumena, inte empirisk materialism. Materian är sinnesupplevelse, dvs tanke.

Grunden är logisk tanke, automatiserad undermedveten vilja, undermedveten matematisk struktur som hela tiden strävar efter ökande komplexitet och medvetande. Tills den kulminerar i totalt logisk perfekt övermedvetande. Efter den kulminerade perfektionen kollapsar universum och föds om på nytt. Universum utvecklas från att vara ett omedvetet barn till en övermedveten gammal filosof-kung.. En evig cykel, ett omvandlande av energi..

Här håller jag med dig och det är därför jag önskar att jag vore barn på nytt. Det är först när "egot" skapas som vi tycks börja lida. Men jag likställer inte "egot" "jaget" med medvetande. Omöjligt att dra slutsatser om något vi aldrig upplevt. Som att vara en kossa, till exempel.
Egentligen vet jag inte ens vad medvetande är. Allt jag vet, är att jag ingenting vet, för att citera Sokrates.

Ja så är det.
Men det tråkiga/frustrerande är att man nog aldrig kan veta 100% säkert att det stämmer.
Man bara föds.
https://quotefancy.com/media/wallpap...thing-I-ve.jpg

Evighet är allt vi har. Ingenting annat finns. Allting med större sannolikhet än noll kommer att inträffa. Vi är såklart inte odödliga men vi kommer alla att födas igen. I all oändlighet kommer skiten att fortsätta. Om och om och om igen...

Ja.
Men det lär bli väldigt mycket variation innan exakt samma sak upprepas på exakt samma sätt.

Variation hjälper föga. Förmodligen lika jobbigt det. Jag pallar inte mer. Finns det någon väg ur återfödelsen? Hinduismen, buddhismen...? Finns det något matnyttigt att hämta där eller är alla dessa karmatroende människor bara önsketänkare? Dvs inte en uns bättre än andra religiösa.
Jag förstår inte hur karma skulle kunna påverka nästkommande liv. Det är ju för fan sjukt att tro så eller har jag fel? Jag är olycklig och bekymrad över detta. Jag vill dö och för evigt slippa leva. Sluta håll mig som gisslan.

Nånstans i all misär får man väl hoppas på en slags gud som kan gripa in och bara släcka en. Men om en gud på något synnerligen mystiskt sätt skulle kunna finnas så hatar jag svinet redan på förhand.

Nja jag tror inte på karma.

Jadu.. Jag är lika förtvivlad som du.
Förhoppningsvis blir nästa liv bättre och vi minns inte detta skitliv sen.
Men förr eller senare kommer ju detta att inträffa igen någonstans.
Skräckscenariot är att var och en av oss lever i en oändlig loop utan att veta om det, för vi minns ju inte det. I så fall gäller det att bara göra saker i livet som man skulle vilja upprepa i all oändlighet.
Filosofen Friedrich Nietzsche trodde på det.

Bästa scenariot vore väl att detta är något slags experiment av någon slags högre makt. Och att vi är fast i experimentet tills vi knäcker gåtan.
Det som vore bra med det är ju att man förr eller senare kommer ut.

Har försökt förklara detta i andra trådar.
Att ett medvetande inte kan vara medveten om att det inte är medvetet, för då är det ett medvetande.
Så det enda som kan finnas är ett medvetande.

Det är inte direkt rättvist att kalla det evigt, utan mer att det inte finns något annat väl än att vara medveten.

Att har ett start och slut. Vi går igenom en process som heter livet. Vi är våra dödliga kroppar. Vi åldras och dör. Som bäst kan våra "positiva" tankar eller idéer finnas kvar hos andra människor, som kan göra världen bättre. Annars dör vi och försvinner. Vi är inte så speciella.

Ni som tror på att vi har en själ, eller på andar. Har djur också detta? Varför skulle vi människor vara något mer speciella än djur? Vi är mentalt "avancerade". Det kan finnas andra varelser där ute som är smartare, eller så finns det andra människor som är smartare än oss. Varför är vi så speciella?

När ni tittar ner på myror. Tror ni en myra är speciell? Den följer sin struktur, och gör sitt för att ta sig vidare i livet, precis som människor. Vi följer får biologi/kultur och famlar framåt, medans vi tror vi vet allt om livet.