Låt mig bevisa våran odödlighet

Med andra ord menar du att varje liv oändligt långt i subjektiv bedömning.

Ja, man lever bara en gång. Du kommer inte sitta i oändlighet och tänka "shit, vore nice att vara medveten nu".

Tycker ditt argument är helt klockrent, men som du märker redan efter första sidan av svar i denna tråd verkar det liksom inbyggt en slags normativ spärrfunktion i de flesta människors kognition som i vissa känsligare frågor tvärsäkert dumförklarar efter infinitesimal begrundan.

Ta detta exempel:


Det här svaret hade t ex kunnat slumpas fram av en slumpgenerator helt utan att ta nån meningsfull frågeställning i beaktande över huvud taget

Vet vi att vi är levande för evigt även när vi dör eller vad menar du nu?

Dock så kan man ju spekulera i om man, när man dör, kommer återgå till det man en gång var, om det definieras död eller inte vet jag inte, jag vet bara att jag inte har nått minne av det.

Ro

Jag håller med dig fullständigt!

Men jag tror att när vi dör så kommer vi bli ett med allt.
Köttkostymen är bara till för att "det stora medvetandet" ska kunna kommunicera med sig själv, för att vidareutveckla sig.

vad sägs om det ?

Mitt argument var att vi inte kan bli till intet då intet inte kan finnas. Alltså måste vi (i någon form) existera för evigt.

På vilket sätt garanterar vår vetskap om något, att det är evigt? Utveckla gärna.
Hur förhåller du dig till det som är utöver det vi kan tänka oss?

Som vi alla vet: energi kan inte skapas eller förstöras, bara omformas.

Också förklarar denna vetskap att vi är odödliga.

Jag förstod inte mycket av det du skrev.

Jag kan inte veta att jag är död när jag är död. Men jag vet att jag kommer dö en dag.

Detta låter som Alan Watts teori https://m.youtube.com/watch?v=mMRrCYPxD0I .

En intressant tanke och jag dom ateist ser denna teori som ett rätt realistisk scenario.

Man kan inte uppleva ingenting. Så det enda som kan hända när man dör är att man upplever någonting. Precis som innan man var född. vi upplevde inte ingenting, för ingenting är inte en upplevelse. Jag har själv svårt att riktigt förstå detta resonemang, men det är en tilltalande tanke som jag gärna vill förstå mig på bättre.

Några månader senare ser jag att det finns möjliga fel i detta resonemang. Möjligheten till död är ju fortfarande möjligt i detta resonemang. Så detta resonemang beskriver kanske inte odödlighet?

Låt oss dela upp dina påstående:

1 Vi kan inte vara medvetna om att vara döda.
2 Vi kan bara vara medvetna om att vara levande.
3 Vi kan inte veta om vi någonsin varit döda eller om vi någonsin kommer att vara döda.
4 (Slutsats) Att vi är levande är den enda sak vi vet och kan vara den enda sak vi vet för evigt.

1 är ok, 2 är ok under vissa omständigheter, 3 är direkt felaktigt och slutsatsen följaktligen ogiltig.

2 är ok så länge jag har medvetande, typiskt ekvivalent med att vara vaken. Under djupsömn eller narkos är jag inte medveten om att vara levande men någon annan som observerar mig kan avgöra om jag är det.
3 är felaktig på följande sätt: Innan vi föds är vi inte döda, vi är enbart icke-existerande; död och icke-existerande är inte samma sak. För att vara död krävs det att du har fötts och sedan dött. Vi vet också att vi förr eller senare kommer att dö.

Lycka till!