Varför 50+are så bittra och sura?

Hej.

Jobbar på ett konsultföretag där de anställda är indelat i två grupper. 50+ och nedåt.

Dem som är under 50 är oftast glada att få komma till jobbet. Se ser jobbet som en god vän. Då talar jag inte om dem som har nyss kommit ut från skolan. Jag talar även om dem som är född på 70-talet.

Men dem som är 50+ är riktigt svåra att jobba med. De tänker aldrig nytänk t.ex förbättringar. De anser sig alltid ha rätt när det gäller allt. Jag ifrågasatte en gammal person där varför den texten ska stå där på det papper. Då svarade den gamla personen med att det ser snyggt ut. Jag frågade om det finns någon standard på det. Det fanns det inte, men vi skulle göra som han sa, än fast han hade jobbat där ca 6 månader bara.


Så här brukar det låta i mina öron från 50+are:
- Automatisering på jobbet är slöseri.
- Förbättringar ska man skita i. Sånt får vi inte betalt för.
- Vi ändrar inte oss.
- Facken dyrkar oss.
- Ådalen 31 skedde för ett år sedan hos företaget.
- Jag har en egen standard - den är bäst.
- Köper du billiga bildelar så är dem alltid piratkopierade än fast märket Volvo står där.
- Det är företaget emot oss.

Frågeställning:
Varför är det en sådan stor skillnad mellan dem som är 50+ och dem som är under 50? En kompis till mig som läste psykologi sa en gång att det finns en brytgräns hos Svensken som började på slutet på 60-talet. Stämmer det att den nya generationen av Svenskar (ta inte nya generationen som Somaliska invandrare som söker asyl endast) har en annan uppfostran än dem som är född på 60-talet och nedåt?

Känner du igen dig?

Fina frågeställningar! Mina erfarenheter är att 50-åringar (el. äldre) har blivit bortskämda på arbetsmarknaden. De har aldrig "behövt" nytänkande eftersom deras kompetens och sätt att göra saker och ting på "alltid fungerar bäst". Ingen har kunnat säga emot dem. Som jämförelse: Det är sällan en 25-åring som nyss blivit anställd, efter flera års jobbsök, påstår sig "veta bäst" på en arbetsplats t ex.

Men: den äldre generationen är faktiskt uppväxt under en annan tidsålder också. Man får inte glömma att samhället förändrats oerhört mycket sedan 50/60-talet. Så det är givetvis naturligt det vi nu skriver om.

Min erfarenhet är delvis den motsatta när det gäller de jobb där jag arbetat mesta delen av mitt liv. Trädgård, anläggning, snöröjning, flytt och andra grovjobb. Visst kan där finnas nån enstaka surgubbe men de flesta gnällspikarna är de yngre.
Har dock jobbat som tjänsteman på Försäkringskassan och Göteborgs stad och där stämmer dina iakttagelser bättre (fast de flesta bittra och sura är äldre kvinnor..).

Vad gnäller de unga om då?

Jo. Oftast är äldre kvinnor sura - speciellt inom ålderdomsvården (jag förstår dem). Men nu jobbar jag inte på ett företag som har äldre kvinnor. Oftast nyexaminerade eller jobbat några år när det gäller kvinnor. Kvinnorna håller ofta på med supporten, administration och sekreterare osv klassiskt kvinnoyrken. Männen håller på med tekniska lösningar.

Ont i ryggen, obekväma arbetstider, tillrättavisningar, svårt att förstå hur maskiner fungerar (trots att de har utbildning och inte jag). På personalfester är de däremot en tillgång

Okej. Det där känner jag igen. De unga gnäller när det är fysiska yrken då dem är inte van att jobba med kroppen och de äldre gnäller inte för att dem jämför hur det var förr och nu.

Det kanske är olika vilken bransch det är. Jag jobbar inom ingengörsbranschen och då är det de äldre som bossar och bestämmer.

Inte för att skvallra/skryta men jag föreslog en sak inför två äldre personer och dem sa "det går inte göra så". Tack vare att dem dissade mitt förslag så blev det dubbelgöra men nu har jag fått som jag ville och det fungerade. Dem tog inte åt sig haha

Kan vara så att dom sk 50+ har man prövat en massa nyheter i 30 år och vet vad man ska göra och hur man gör det enklast och med hög kvalitet, man har testat det mesta. Det kallas även erfarenhet. Man vet att allt styrs av pengar och de håller arbetsgivaren och beställarna i.

Antingen för att de alltid varit sura eller så är de bara trötta på att jobba och längtar efter att gå i pension. Lär dig att skilja på de och dem, det var den värsta felanvändningen jag sett på ett bra tag.

Samdungtelefonens fel

Vem blir INTE bitter av att leva i det här sjuka mångkulturella samhället?

Exakt. Men problemet här kan bero på åldersdiskrimineringen i Sverige. Den finns åt olika håll men de äldre vill kanske byta jobb fast vet att det är tvärkört för dem. Tillkommer ålderskrämpor och skit som inte heller piggar upp. Fast vissa är kungar förstås. För dessa är jobbet säkert, slött, väldigt välbetalt och hemma väntar villan. Man har en fin bil, en hund, en fru, barnbarn och en sommarstuga. Intet fattas.

Ska dra en anekdot som förklarar inställningen hos äldre i om industrin.

Jag jobbade med en gammal Grek på ett pappersbruk en kortare period.
Denne Grek vart anställd när pappersmaskinen installerades. Han var således med o byggde den. Han var då 60 år gammal när denna incident inträffade o detta var hans första jobb.
Under åren han jobbat så installerades datorer som styrde maskinen o Greken hängde med i utvecklingen.
Även företaget utvecklades.
Så denne Grek fick hela tiden höra av alla automatiseringsingenjörer att han skulle hålla tystmedan de löste problemen som uppstod.
Så en dag började ett helvete för skiftet innan oss. Vi kommer dit o ingenjörerna ber oss hålla oss undan.
De testade parameter för parameter medan varje timme kostade 100 000kr i stillestånd. Ingenjörerna jobbade även i skift för att lösa problemet.
Greken upplös om att han visste vad som var fel vilket resulterade i att han fick ställa sig o packa.
Vårt skift gick hem o nästa dag när vi kom dit så hade de fortfarande inte löst problemet.
I slutet av skiftet gav ingenjörerna upp o skulle ringa in en expert samtidigt de sa att vi kunde lösa problemet om vi hade lust.
Greken hade lust så han gick ut o vred på en ratt. Sedan kommer han in i kontrollrummet o berättar att vi nu kan börja tillverka papper igen.

Han förklarade sedan för mig.
Har man i 40 år fått höra att man inte ska lägga sig i så tröttnar man på att hjälpa till.