Ett universum som skapades ur INGENTING? Hur är detta rimligt eller möjligt?!
Någonting kan inte skapas ur ingenting, det säger sig själv. Det handlar snarare om att man inte vet hur någonting skapades och drar slutsatsen att de är ingenting i brist på kunskap. Vi går tillbaka i tiden, vad är motsatsen till expansion? Det i alla evigheter leder till en punkt och sedan ingenting, därför borde någonting komma ur ingenting. Man verkar ha sagt det så många gånger att det har blivit en sanning att någonting kan komma ur ingenting, vilket inte stämmer.
Någonting kan inte skapas ur ingenting, det säger sig själv. Det handlar snarare om att man inte vet hur någonting skapades och drar slutsatsen att de är ingenting i brist på kunskap. Vi går tillbaka i tiden, vad är motsatsen till expansion? Det i alla evigheter leder till en punkt och sedan ingenting, därför borde någonting komma ur ingenting. Man verkar ha sagt det så många gånger att det har blivit en sanning att någonting kan komma ur ingenting, vilket inte stämmer.
Haha! Och det VET du "inte stämmer" Frågan är hur en föreställning av ingenting ens vore giltig över huvud taget om föreställningen kräver någon betraktare, har du funderat på denna inledande problematik?
ESTETISKT SETT så finns det många som t.ex. försökt skriva en roman om ingenting. Detta IDEAL hade t.ex. Gustave Flaubert under hela sin karriär. ( Man kan ana detta i vissa passager i Madame Bovary och i berättelsen Herodias.)
Så vad är detta ingenting? De kan ju knappast mena att de inte vet någonting alls, eftersom då skulle de inte ens kunna yttra dessa utsagor.
Ju mer du börjar studera medvetandet och verkligheten, desto mer oförståeligt blir allting. Jag tror att det var det Socrates syftade på.
Folk tror att dom vet så mycket. I själva verket är vi alla helt borta. Hur vet vi ens att detta inte är en dröm? Hur vet vi att vi inte är mer än celler i en annan varelses hjärna?
Googla "Universe brain cell" och kolla bilderna. Ser du några likheter mellan hjärncellerna och universum?
According to a study published in Nature’s Scientific Reports, the universe may be growing in the same way as a giant brain – with the electrical firing between brain cells ‘mirrored’ by the shape of expanding galaxies. The results of a computer simulation suggest that “natural growth dynamics” – the way that systems evolve – are the same for different kinds of networks – whether its the internet, the human brain or the universe as a whole.
When the team compared the universe’s history with growth of social networks and brain circuits, they found all the networks expanded in similar ways: They balanced links between similar nodes with ones that already had many connections. For instance, a cat lover surfing the Internet may visit mega-sites such as Google or Yahoo, but will also browse cat fancier websites or YouTube kitten videos. In the same way, neighboring brain cells like to connect, but neurons also link to such “Google brain cells” that are hooked up to loads of other brain cells. “The new study suggests a single fundamental law of nature may govern these networks”, said physicist Kevin Bassler of the University of Houston. “”For a physicist it’s an immediate signal that there is some missing understanding of how nature works,” says Dmitri Krioukov from the University of California San Diego.
Men för att återgå till ämnet, så går det naturligtvis inte att föreställa sig "ingenting". Och detta är också ytterligare ett bevis på, att vi egentligen inte har en aning om hur verkligheten är beskaffad.
__________________
Senast redigerad av Autobahn76 2017-02-15 kl. 04:09.
Ju mer du börjar studera medvetandet och verkligheten, desto mer oförståeligt blir allting. Jag tror att det var det Socrates syftade på.
Folk tror att dom vet så mycket. I själva verket är vi alla helt borta. Hur vet vi ens att detta inte är en dröm? Hur vet vi att vi inte är mer än celler i en annan varelses hjärna?
Googla "Universe brain cell" och kolla bilderna. Ser du några likheter mellan hjärncellerna och universum?
Men för att återgå till ämnet, så går det naturligtvis inte att föreställa sig "ingenting". Och detta är också ytterligare ett bevis på, att vi egentligen inte har en aning om hur verkligheten är beskaffad.
Nja, Socrates syftade väl mer på falsifierbarhet, alltså att han inte med säkerhet kunde veta någonting.
Det beror på hur man definierar Ingenting. Vi kan t.ex. se "ingenting" som "avsaknaden av någonting".
Håller med om att människan har brist i sitt förstående.. Vi skapar tankar och ord som vi inte förstår innebörden av.
Vad är motsatsen till lång? Vad är motsatsen till ett rött äpple?
Avsaknad av någonting kan vi inte förstå.
Vi skapar våra ord och mäter som vi gör. Vi gör detta i förhållande till vårat medvetande och inte den faktiska världen. Vi skapar ord i förhållande till hur vi upplever kroppen..
Jag tycker nästan att det är ännu sjukare att någonting existerar i överhuvudtaget. Och att allt alltid har funnits och alltid kommer att finnas. Och förmodligen då också vårt gemensamma medvetande. Detta är en hyfsat stor mindfuck.
Det är väldigt svårt att greppa att det inte existerar någon början eller ett slut. Det finns alltid något före och efter.
Jag tror att det som gör det så omöjligt att greppa, är kombinationen av att allt vi känner till är födelse och död och att vi inte minns våra reinkarnationer.
Kroppen dör men medvetandet dör aldrig. Så vi kommer nog aldrig ur den här loopen vare sig vi vill eller inte.
Samsara och skål! .
__________________
Senast redigerad av Autobahn76 2017-02-16 kl. 18:02.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!