Jag vet inte vart jag ska vända mig, snälla hjälp ! [Ecstasy/MDMA, /Mod.]

Jo men det förutsätter att han klarar det, det kan ju bli en ond cirkel, då är det nog bättre att ta tjack två dagar i veckan och vara i den onda cirkeln än att riskera kronisk depression pg.a. slitna serotonin-depåer i hjärnan. Det var mer så jag tänkte. Klart det är att föredra att vara nykter om man kan

Det är redan onsdag och min avtändning har mer eller mindre släppt dock är suget värre än någonsin... Tror dock det beror på att min hjärna vet att det inte kommer att bli någon E till helgen. Känner också att jag har humörsvängningar vilket inte är likt mig med mitt starka psyke. Jag antar att jag kommer få dras med de ett tag framöver ?

Mitt protips är att du sysselsätter dig. Jag vet känslan du har, men den kommer inte i första hand av att du måste ha E, utan den kommer av att du är rastlös/saknar något. För mig funkar träning något så när, kanske inte är din melodi men hitta på något i alla fall. Allt som leder tankarna från festandet.

Sen kan du också trösta dig med att du slipper vakna upp bakfyll eller med AT. Ge det en vecka eller två så blir det lättare. Och kanske det viktigaste av allt, byt inte ut ett missbruk mot ett annat. Klassisk fail!!

Du får avbryta med umgänget om du ska ha en chans i livet.

Prata med dina föräldrar/familj till att börja med. Det är så att säga världsliga problem och tror de skulle uppskatta om du dela med dig av dem, man lever bara en gång.

Känner verkligen igen mig i din sits, behovet av att få möjlighet att ventilera med en motpart. Mitt råd till dig är att varken vända dig till vårdcentralen eller socialen, utan till en PRIVAT psykolog. Bor du i Stockholm är ett tips City Psykologhus, nackdelen är att det inte är finansierat av staten men smakar det kostar det som man säger.

Utöver själva ventileringen bör du inte ge dig på en så kallad "cold turkey" vilket betyder att du slutar rakt av. Försök med metoden att trappa ned lite i taget för att få kroppen att sakta vänja sig. Du kan inte äta en elefant med en gång, som metafor.... Det absolut viktigaste i det hela är även sysselsättning, fysisk träning, träning, träning, träning samt någon hobby. Tennis, fotboll, squash, badminton, jäsa på en bar med polarna på några bärs u name it!

Lycka till och sätt igång asap!

Nu finns det verkligen ingen som helst substans eller - vad jag vet forskning - i vad som skrivas skall, men det har fungerat för mig, fungerat för några jag känner. Om det är en bra idé vågar jag inte underteckna.

Jag hade en tid i livet där ekorrhjulet blev mindre och mindre, gick snabbare och snabbare, livet blev tråkigare och tråkigare. För att piffa upp den (ultra)grå vardagen röktes en gås lite sporadiskt för att få den där känslan som nyktert tillstånd bara inte kan.
En gång i månaden blev en gång i veckan blev två gånger i veckan. Varannan dag blev varje dag, blev två gånger om dagen. Mitt liv var plötsligt mindre än någonsin, tråkigare än någonsin. Min sambo var mer försummad än.. Någonsin.

Jag ville ändra mig själv, så innerligt ville jag vara en bättre människa, men ekorrhjulet stod på sig, livet var fortfarande piss, och fanns det inget bättre så... Varför inte ännu ett slagträ för att i alla fall försöka lysa upp tillvaron?! En dags uppehåll, kanske två, ändå så hamnade jag där och hade köpt nytt.

Nästa kliv i pundarstegen kräver nya droger och jag hade turen att komma över top noche-LSD. En kväll med en god vän och wow, det här kan verkligen få en att reflektera över sina livsval.

En månad efter introduktion, jag var som besatt av att testa igen, fast ensam. Jag ville reflektera över mina livsval, få känslorna serverade i bild och slutsatser min hjärna vägrade att acceptera skulle plötsligt bli naturlag.
En kväll i juni, ensam i min lägenhet, trippen var stark.

Har du aldrig testat syra så kan jag inte förklara hur det påverkar en, men mycket blev utrett den kvällen, mycket hård fakta om mig själv kom till insikt - jag måste bli en bättre människa, mot min sambo, mot min familj. Jag måste rycka upp mig själv, ut ur det dekadenta träsket. Stupet fick jag hänga utöver i trippen och vägen ner var lång, dyster och brant.

Jag har haft greppet om mitt liv sen dess, försökt bli en bättre människa. Den helige ört är väck, alkoholen ligger på hyllan och studierna ska återupptas. Visst det gäller att hålla sina inre löften, men för mig som lider av frågan "varför gör jag si, när jag vet att jag bör göra så?" Har det verkligen fungerat (än så länge). Sista trippen var oerhört läskig, även det som fick mig att värdera min omgivning, att missbruk och ensamhet är det dystraste på moder jord.


Som nämnt i prologen kanske detta är det sämsta, kanske den bästa självmedicinering du kan göra. Professionell hjälp är professinell hjälp, alltid värt att göra ett hederligt försök, kanske just det fungerar bäst för just dig. Men du har fått min historia på vad som förändrat mitt liv hippie som jag blivit, men idag mår jag bättre, känner mig bättre, känner mig lyckligare.
Och det är väl ändå vad som räknas?

Man tyr sig till droger likt Ecstasy när man känner själslig tomhet och istället för att få mänsklig bekräftelse så drar man sig till sådant man vet ger 100% utdelning, drogen är förutsägbar och ger alltid den kärleksfulla känslan man är ute efter. Olikt människor som inte är logiska.

Trots tråden har några år på nacken finner jag det du delat med dig av, ömsesidigt sammanfallande. Jag skapade för någon månad sedan en liknande tråd, dock käkar jag inte MDMA överhuvudtaget längre. Jag lever istället i en ständig abstinens, som hemsöker mig mer eller mindre var och varan timme — varje dag. Framförallt på kvällarna, drömmarna och på arbetsplatsen.

Knarkade drogen till den punkten jag i princip upplevde mer bieffekter än rusefekter. Knapp eufori och ett jävla sug efter mer helt enkelt.

Hur fungerar ditt liv idag min vän? Käkar du fortfarande Ecstasy varje helg — Eller har du lagt det på hyllan?