Bobbys död från Jan 14 2006 påverkar mig ännu en idag

Jag läste AB artikel, tittade på hans bild och jag började storgråta. Det gjorde jag för 10 år sedan också. Jag förstår inte hur man kan döda ett barn. Och jag förstår inte hur man kan låta dessa mördare vara fria i vårt samhälle med dolda namn.



Är det vanligt att sörja efter 10 år, även om man inte kände personen?

Bobby <3

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kr...cle22076585.ab

Nej det är inte vanligt inte ens vanligt att grina när man läser den när den är ny

Är inte vanligt att gråta över nyheter över huvudtaget

klart det är vanligt om man gråter när man ser något man tycker är sorgligt .

tjura på!

Definitivt inte normalt att börja böla över en tidningsartikel (iaf sålänge den inte handlar om nära&kära)...

"Alla barnen frös i vaken utom Bobby, för det var hans hobby."

Är det den Bobby vi snackar om? Det fanns en del roliga skämt i någon flashbacktråd har jag för mig. Fina tider.

En fruktansvärd historia som verkligen berörda. Mådde riktigt illa när jag läste artikel om mordet igår trots att man läst det flera gånger tidigare.

Det var ett oerhört ondskefullt brott. Det är nåt man bär med sig på något sätt.
Förövarna är fria,,, vare sig vi vill det eller inte. Läste någonstans att den manlige gärningsmannen nu bor i Oxelösund.
Det vore ju bra om allmänheten blev informerade om var de värsta brottslingarna finns, så att man kan vara på sin vakt.

Vad försiggår i ens huvud när man gör så mot ett barn och dessutom mammans egna kött och blod.

Hoppas faktiskt någonstans att dessa människor (eller ursäkta människor är nog fel ord) får uppleva samma sak som den lille grabben.

Jag tror föräldrarnas personlighetsstörning i kombination med att dom tyckte bobby var jobbig pga han funktionsnedsättning ledde till att dom straffa han hårt, tror inte det var meningen att döda honom, dom visste inte bättre.
Mycket sorligt fall förövrigt.
Och ja det är helt normalt att må dåligt över händelsen om man läser den i dag fast det var 10 år sen.

Först blev förbannad, kan inte förstå hur en mamma kan göra så mot sitt eget barn men sen ju mer jag tänkte på att han skulle ha varit 20 år, blev tårögd.

Inte första gången jag blir tårögd om barn som råkar/råkat illa ut. För mig är det normalt (liksom min ensak om jag blir känslosam) men inte nåt jag skulle "visa andra", där går gränsen.

Nej det är inte normalt.
Låter som att du har en osund relation till media.
Förmodligen en biprodukt av det propagandistiska känslopjunket som vi hjärnknullas med till dagligdags.

Det var ett fruktansvärt brott och jag kan bara säga att jag undviker att läsa om sånt som jag vet att jag mår dåligt över. (försöker ej säga åt dig vad du ska göra utan bara visa att det finns fler som reagerar i likhet med dig) Jag har insett att jag inte fixar att läsa om alltför mycket elände. Därför läser jag t.ex. inte tidningen Metro på tunnelbanan på morgonen. För mkt skit!

Jag har också några såna där saker jag läst som jag inte klarar av att tänka på för att jag mår så dåligt då.