Citat:
Ursprungligen postat av
UnicornMeat
Tack för svar!
Givetvis finns det, som du skriver, alltid en risk för återfall i brott. Men vad jag minns från min tid som tingsnotarie är det långt ifrån varje gång frivårdens personutredning resulterar i skrivningar som "Frivården har sammanfattningsvis gjort bedömningen att det finns en förhöjd risk för återfall i brott och därmed ett övervakningsbehov." i domen.
Har du en annan bild?
I Catrins fall stod valet i påföljdsfrågan mellan villkorlig dom och skyddstillsyn. Villkorlig dom hade på många sätt varit den mer naturliga påföljden (hon var tidigare ostraffad, gärningarna hon dömdes för låg flera år tillbaka i tiden osv.) men tingsrätten valde ändå påföljden skyddstillsyn och det främsta skälet till det var vad som hade framkommit i frivårdens personutredning.
Catrin påstod till exempel att förhållandena i hennes liv var mycket bättre vid tiden för domen än de varit när hon begått brotten hon dömdes för. Det var mot bakgrund av det som framkommit vid personutredningen som tingsrätten avfärdade det påståendet från Catrins sida och konstaterade att hennes livssituation fortfarande framstod som instabil.
Jag antar att min fråga fortfarande är hur det kan komma sig att frivårdens bedömning i och med personutredningen och den bedömning man gjorde så kort tid därefter kunde skilja sig såpass mycket åt? Vet att det inte är någon enorm skillnad mellan risknivåerna "låg" och "förhöjd" men den var åtminstone tillräckligt stor för att Catrin inte skulle behöva gå det behandlingsprogram frivården själva föreslagit i samband med personutredningen innan domen.
Allt det som talar för att hennes återfallsrisk skulle vara låg visste man ju dessutom redan när personutredningen inför rättegången genomfördes och ändå landade man i att risken skulle anses vara förhöjd så till den grad att hon borde dömas till skyddstillsyn snarare än villkorlig dom trots att villkorlig dom hade varit det "normala" straffet.
Hur stor vikt fästs vid den dömdes egna påståenden i basutredningen som genomförs efter domen?
Redan när Catrin dömdes pågick det nya förundersökningar mot henne. Tar man från frivårdens sida någon som helst hänsyn till det när man fastställer risknivå i samband med basutredningen?
Det är en formulering jag ser ofta, eftersom personer som sedan hamnar hos frivården gör det just eftersom de har en förhöjd risk. Jag tror att personer som inte har någon tydlig risk för återfall snarare döms till villkorlig dom, böter, samhällstjänst etc. Så de personerna träffar jag helt enkelt inte på, eftersom jag inte jobbar med PU. Jag träffar enbart dömda klienter.
Jag tror ändå att det faktum att CH hade begått flera liknande brott, och inte bara ett, är det som låg till grund för bedömningen. Även om hon inte är dömd tidigare har hon ändå återfallit flera gånger innan hon åkte fast för det. Hade hon bara vid ett enda tillfälle begått ett sådant här brott tror jag att hon fått villkorligt.
Förhöjd risk = det finns en risk. Sen visar basutredningen hur stor denna risk är (låg/medel/hög)
En person med låg risk ska inte gå behandlingsprogram, då forskningen visat att det snarare är kontraproduktivt. Det sker endast i undantagsfall.
Halva utredningen baseras på personens egna svar, men man gör samtidigt en bedömning av personens trovärdighet. Eftersom vi flera gånger i denna tråd konstaterat att CH verkar tro på det hon själv säger, så framstår hon antagligen som trovärdig i sina svar i en utredning också, tänker jag.
