jägare och samlare

Testosteron har en väldigt stor påverkan, men psykopater och sociopater lider inte av sin sinnesstörning till följd av testosteron, fast ju mer testosteron de har, desto mer våldsammare och aggressiva kommer de vara mot omgivningen.

Testosteron är vad som karaktäriserar "riktiga män" i den mån att det är det manliga könshormonet, och eftersom riktiga män i forna tider var jägare så kanske det inte är så svårt att se sambandet?

Självklart finns det andra faktorer i leken, som de du nämner. Jag är ingen expert direkt, jag vet bara att testosteron måste ha en påverkan i huruvida en man är en "jägare".

Jägare handlar inte bara om testosteron det handlar också mycket om noradrenalin och annat.
Höga nivåer av testosteron säger egentligen ingenting hur vida bra jägare man är eftersom man går inte bara och klubbar ner nånting som inte rör på sig, då passar man mer lämpad för hugga ner träd eller nått.

Jakt är ju egentligen en stillsam och kontemplativ verksamhet.

"In defense of the Pygmies, perhaps I should note that a friend of mine who has spent time with them says that for such activities as the patient stalking and hunting of mammals and fish they prepare themselves through marijuana intoxication, which helps to make the long waits, boring to anyone further evolved than a Komodo dragon, at least moderately tolerable. Ganja is, he says, their only cultivated crop. It would be wryly interesting if in human history the cultivation of marijuana led generally to the invention of agriculture, and thereby to civilization. (The marijuana-intoxicated Pygmy, poised patiently for an hour with his fishing spear aloft, is earnestly burlesqued by the beer-sodden riflemen, protectively camouflaged in red plaid, who, stumbling through the nearby woods, terrorize American suburbs each Thanksgiving.)" en lustig fotnot i Carl Sagans bok The Dragons of Eden

Spårning (tracking) är iaf en färdighet som ofta ställs i relation till introspektion.
Särskilt bland sk ursprungsfolk. De försöker förstå djuret de jagar genom att observera deras beteenden så noggrant som möjligt. Och sen "internaliserar" de dessa beteendemönster, och blir på så sätt "ett med djuret".
Det är i det vi kan hitta en av förklaringarna till "totemism." Men även föreställningar såsom "hamnskifte" (dvs förmågan att skifta skepnad).

För de tidiga jägarna var det en betydelsefull förmåga, som gjorde deras jakt så mycket mer effektiv. Ju bättre de kunde "bli djuret de jagade", ju bättre kunde de förutsäga dess flykt - och därför också fångas till slut.

Det är ju en form av meditativ verksamhet, som säkert kan ha legat till grund för senare "specialiseringar".

Men det du skriver om cannabis, och dess relation till just jakt, det ger jag inte så mycket för.
Däremot är det naturligtvis ett ofrånkomligt faktum att cannabis har haft stor betydelse för oss tidigare i vår evolutionära historia - för vi har ju alla utvecklat receptorer för just cannabis. Det hade vi aldrig gjort annars.
På samma sätt har vi även receptorer för opiater tex.