I sin bok "The uses of pessimism and the danger of false hope" beskriver Roger Scruton något som den ungerske filosofen Aurei Kolani kallade det utopiska sinnet (the utopian mind). Ett sinne som skapats av ett speciellt moraliskt och metafysiskt behov som leder det till att acceptera saker som är absurda inte trots att de är det utan för att de är det.
Kolnai's beskrivning av det utopiska sinnet liknar hur Eric Voegelin definierar gnostisism. Han definierade det som tendensen att kräva det "definitiva slutet"(final end) på värden som finns här och nu.
Scruton menar att utopister ser värden annorlunda. De har möjligheten att ignorera eller förakta sånt folk upptäcker genom erfarenheter och sunt förnuft. Och att de placerar i mitten av varje övervägande ett projekt . Ett projekt vars absurditet de inte anser vara fel. Utan vars absurditet de betraktar som en förebråelse mot den som skulle påpeka det.
Man ser problem som uppstår när man försöker genomföra projektet inte som något som vederlägger (motbevisar) utopin utan som bevis för det onda krafter som står i vägen för det. Dess Immunitet mot motbevisning(immunity to refutation) är det som Scruton kallar Utopins vanföreställning.
Scruton ser det som en viktig egenskap hos Utopin att man aldrig kommer nå den.
Han berättar hur Marx i The German Ideology beskriver hur det efter prolitariatets diktatur kommer att komma en period där staten kommer vitra bort och det inte kommer finnas någon lag eller behov av någon lag och alla kommer äga allt tillsammans. Det kommer inte finnas någon arbetsuppdelning och varje person kommer leva efter sina behov och önskningar 'jaga på morgonen, fiska på eftermiddagen, ta hand om boskapsdjup på kvällen och ägna sig och litteraturkritik efter kvällsmaten. Men typiskt för en utopia är att man inte får/kan fråga några frågor hur det praktiskt ska gå till.
Scruton menar att det största problemet med att sträva mot en utopi är att när man försöker hitta en komplett lösning på alla mänskliga problem är att man förstör de institutioner som hjälper oss att lösa våra konflikter en i taget.
Om utopisterna får makten, kommer instabiliteten av deras mål (eg att det är bortom räckvidd) tvinga dem att hitta något att skylla på att som de kan säga hindrar dem att nå det. Det ser Scruton också som ett kännetecken för ett totalitärt samhälle - det konstanta behovet av syndabockar (victim class). Man måste hitta en grupp som man kan skylla på (aristokraterna, judarna, borgarna, kulaks ...).
När det gått tillräckligt lång blir det som Havel beskriver det människor lär sig "leva med lögnen" går runt och små ljuger och på så sätt betalar sin skuld till 'maskineriet' och hoppas att någon en dag ska stänga av det.
På vilket sätt kan en konservativ idéologi skydda oss mot utopier som:
En libertariansk utopi - där det fria valet är maximerat (Libertarian utopia )
En (radikal)feministisk utopi - där alla skillnader mellan män och kvinnor är borttagna.
En socialistisk utopi - där alla människor har lika stora tillgångar.
?
Kolnai's beskrivning av det utopiska sinnet liknar hur Eric Voegelin definierar gnostisism. Han definierade det som tendensen att kräva det "definitiva slutet"(final end) på värden som finns här och nu.
Scruton menar att utopister ser värden annorlunda. De har möjligheten att ignorera eller förakta sånt folk upptäcker genom erfarenheter och sunt förnuft. Och att de placerar i mitten av varje övervägande ett projekt . Ett projekt vars absurditet de inte anser vara fel. Utan vars absurditet de betraktar som en förebråelse mot den som skulle påpeka det.
Man ser problem som uppstår när man försöker genomföra projektet inte som något som vederlägger (motbevisar) utopin utan som bevis för det onda krafter som står i vägen för det. Dess Immunitet mot motbevisning(immunity to refutation) är det som Scruton kallar Utopins vanföreställning.
Scruton ser det som en viktig egenskap hos Utopin att man aldrig kommer nå den.
Han berättar hur Marx i The German Ideology beskriver hur det efter prolitariatets diktatur kommer att komma en period där staten kommer vitra bort och det inte kommer finnas någon lag eller behov av någon lag och alla kommer äga allt tillsammans. Det kommer inte finnas någon arbetsuppdelning och varje person kommer leva efter sina behov och önskningar 'jaga på morgonen, fiska på eftermiddagen, ta hand om boskapsdjup på kvällen och ägna sig och litteraturkritik efter kvällsmaten. Men typiskt för en utopia är att man inte får/kan fråga några frågor hur det praktiskt ska gå till.
Scruton menar att det största problemet med att sträva mot en utopi är att när man försöker hitta en komplett lösning på alla mänskliga problem är att man förstör de institutioner som hjälper oss att lösa våra konflikter en i taget.
Om utopisterna får makten, kommer instabiliteten av deras mål (eg att det är bortom räckvidd) tvinga dem att hitta något att skylla på att som de kan säga hindrar dem att nå det. Det ser Scruton också som ett kännetecken för ett totalitärt samhälle - det konstanta behovet av syndabockar (victim class). Man måste hitta en grupp som man kan skylla på (aristokraterna, judarna, borgarna, kulaks ...).
När det gått tillräckligt lång blir det som Havel beskriver det människor lär sig "leva med lögnen" går runt och små ljuger och på så sätt betalar sin skuld till 'maskineriet' och hoppas att någon en dag ska stänga av det.
På vilket sätt kan en konservativ idéologi skydda oss mot utopier som:
En libertariansk utopi - där det fria valet är maximerat (Libertarian utopia )
En (radikal)feministisk utopi - där alla skillnader mellan män och kvinnor är borttagna.
En socialistisk utopi - där alla människor har lika stora tillgångar.
?
