Ni som brukar opponera på andra?

Tja!

Pluggar just nu på universitet och då blir det att man opponerar på andra och vice versa. Men iaf är det bara jag som känner att folk är så förbannat tråkiga när dem ska opponera. Aldrig hör man någon som kommer med riktigt saftig negativ kritik.

Även om någon har gjort världens sämsta rapport/framförande m.m är det ändå bara en massa beröm.

Senast idag var jag med om det då vi skulle ha ett muntligt framställande på 20-30minuter. Jag satt en timme innan och tog fram fakta och la upp en strategi. Givetvis blev mitt framställande helt värdelöst men ändå fick man bara höra en massa positiva kommentarer.

Finns det någon mer student som känner som jag?

Det är så vanligt det där med rövkysseri på universitetet, jag tror det beror på att folk generellt sett är rädda för att vara ärliga. Jag har själv lämnat in värdelösa rapporter som ibland blivit sågade och ibland fått ok kritik, det är roligare när det blir lite action så att säga

Det är dock en hårfin linje mellan att säga saker som sårar andra, och att säga saker som ger dem lite konstruktiv fakta. På det senaste seminariumet jag deltog i blev vår rapport sågad av en tjej som tyckte att vi "försöker använda ett språk som vi inte riktigt behärskar". Jag, som är ett gammalt ess i gemet, tog personligen illa upp och började starta ett långt utlägg om mina tidigare studier och stora skrivkonst, och skyllde på att felet låg i bristande korrekturläsning (inte i vår personliga skrivförmåga).

Nu på efterhand känns det bara kul att det blev lite känslodrama över den situationen, men vid tillfället blev jag rätt förbannad på tjejen i fråga. Min slutsats är att hård kritik och känslosamma urladdningar är mer lärorika än de monokroma stunderna.

Håller helt med

Jag har snarare upplevt det rakt motsatta. Personen som skulle opponera på min B-uppsats (som jag inte alls kände) i historia tog upp helt irrelevanta saker att kritisera (jag hade exempelvis inte märkt ut vid vilket universitet jag läste på försättsbladet, ursäkta eller något). Hela opponeringen var fasansfull, folk satt och högg på varandras uppsatser hela tiden, eftersom vår handledare hade poängterat hur viktigt det var att inte fega när man opponerade och de gjorde givetvis som de blivit tillsagda.

Jag tycker det är helt ok att anmärka på att man missat skriva en uppsats på ett korrekt sätt, som ex. missat att skriva en korrekt framsida. Vet inte var du studerade men uppsatser skall ha en gemensam utformning på de universitet jag studerat på.

Däremot kanske man inte tar upp allt i den muntliga oppositionen, jag lämnar alltid en uppsats till författarna i vilken jag korrekturläst och skrivit alla andra anmärkningar så författarna kan kolla om det är något de vill ändra på. Vid det muntliga tar jag bara upp det som är mest relevant.

Helt korrekt slutsats (har inget att opponera hehe)
Vid mindre arbeten så brukar man ändå inte kritisera mycket för det blir oftast att folk tar personligt. Sen orkar man inte ta den diskussionen heller.
Däremot vid uppsats opponering tycker jag tvärtom.
På anvisningarna står det tydligt att man skall påpeka de brister, anmärkningar som finns på uppsatsen. Oftast hittar opponenterna otaliga små fel som egentligen inte har betydelse, bara för att kunna visa sig inför läraren att de är pålästa. Hade en gubbe som opponerade på mig. Lade fram några konstiga anmärkningar som inte ens läraren fattade.
Undrade varför jag har tagit material som passar min uppsats?
vi höll på och diskuterade i tio minuter om det, till slut brast jag: jag kan väl inte ta material som inte hör till i sammanhanget. Till slut gav han upp.
Men jag tog det personligt det mest (just då) eftersom när man lämnar en uppsats tycker man att den är i princip felfri. Hittar de fel så börjar man genast försvara sig och ta det personligt.
Samtliga deltagande på opponering hade anmärkning på mina slutsatser. De slutsatser jag tog var skrivna med ett starkt språk. Alltså så hår år det, detta är så osv. Läraren sa att jag kunde varit lite mjukare där.
Jag fattade ingenting.
Till slut kom jag på det.
Balkan mentalitet. Det går inte att komma ifrån.

Jag tycker att det ibland blir en orgie i klyschor. Saker som sägas när personen inte har förberett sig tillräckligt. Till exempel bra språk, snyggt strukturerat, väl avgränsat, korrekt formalia och bra val av litteratur.

När jag hade seminarie på en av mina c-uppsatser sa opponenten ungefär: "Det är bra. Jag håller med dig". Jag blev ruskigt besviken. Min handledare tog över rollen som opponent och vi diskuterade min uppsats.

Jag har alltid sett opponentrollen som att man ska leda diskussionen, att man inte bara ska komma med positiv eller negativ respons utan istället ställa frågor till respondenten så att det blir en bra och öppen diskussion. Det är kärnan i uppsatsen som är det viktiga. Det finns inte en chans att man hinner ta upp hela uppsatsen under ett seminarium.

Förra terminen när vi skulle opponera på en rapport så kläcker en ur sig i min grupp "Har ni lärt er skriva på SFI, svenska för invandrare eller?". Jag blev chockad av att höra det, det var lite väl magstark. Kunde aldrig tänka mig att just han som sa det skulle få ur sig något sådant.

Rapporten var visserligen usel, jag brukar inte klaga på stavfel (inte primärt iaf). Men denna var så dålig så jag blev näst intill förbannad av att läsa den. Gruppen sa att de har två dyslektiker i gruppen, men de var 2 personer till som kunde ha läst igenom den. Hade alla vart dyslektiker så hade de kunna bett någon kompis eller familjemedlem whatever att läsa igenom den först.

Det är viktigt att komma ihåg att det är ett arbete man ska opponera på, inte en person. Man måste ju vara ärlig. Man ska ju själv bli godkänd på sin opponering. Kör hårt.

Givetvis ska man ta upp de fel eller saker som är oklara med en uppsats när man opponerar, men det finns gränser. Det finns dessutom en massa sätt att ta upp kritik på, det bästa måste ändå vara att fråga personen ifråga hur den tänkte när den har skrivit saker som är konstiga eller felaktiga.

hade slutseminarie idag.
vi hade gjort ett jättebra jobb, empiriskt belagt och formalian följd in till minsta detalj.
mot slutet av dagen skulle alla rösta på vilket som var bäst.
vem vann?
ja, inte var det kompisen och jag i alla fall, som fick minst klagomål av alla, nej, det var istället någon luspudel som hade ett intressant ämne, men där innehållet var ren bullshit...
det värmde.

Känner igen mig mycket här. Brukar nog inte vara helt uppriktig när det gäller att opponera.

På senaste seminariet jag hade dock, skrev vi kommentarer på små lappar som vi sedan anonymt lämnade in till personen som hade genomfört presentationen.

Jag tyckte att det verkade fungera lite bättre eftersom jag fick lite mer "men du kan ju tänka på det här..."-kommentarer