Att tänka utan ett språk

Jag hävdar att 99.99% av alla mina tankar sker icke-språkligt i mitt huvud.

Intressant! Jag skulle inte våga ge en så hög procent, främst av det skälet att jag uppfattar den matematiska symboliken som en utbyggnad av språket, och själv är ytterst beroende av symboler för att lösa även enkla vardagsproblem. Om jag i huvudet skall utföra en vanlig addition eller multiplikation ser jag framför mig talen skrivna med vit krita på den svarta tavlan. Ännu mer gäller detta för manipulering av algebraiska uttryck; men där är texten i svart blyerts på vitt papper.

Men visst kan du ha rätt ändå; det är ju mängder av information som passerar genom hjärnan varje sekund utan att vi fäster oss så mycket vid det...

Detta är helt orimligt, såvida du inte är på samma mentala nivå som en ekorre. Jag skulle hävda att i princip alla våra tankar är uppbyggda kring ett språk.

Vi kan ju göra ett enkelt tankeexperiment: Om vi säger att en tanke får definieras som någon form av kognitiv process som har höjts till medvetandenivå (annars är det ju bara en autonom process, en känsla eller en impuls), så behöver en tanke ha en utsträckning i tid som åtminstone är runt en sekund. I ditt fall så far det alltså bara förbi ett ord varje tiotusendels sekund genom ditt medvetande? Alltså hinner du tänka i ett par timmar innan ett enda ord frammanas för ditt inre? Känns det rimligt?

Jag vet inte om du anser att allting som sker i hjärnan, varje beräkning, varje impuls eller synapsaktivitet är en tanke, men i så fall råder nog lite begreppsförvirring. Din procentsats stämmer bättre överens med den andel hjärnaktivitet som pågår i vårt undermedvetna, men en tanke är något mer.

Även om vi antar att du har rätt i att du personligen inte har en språkbaserad tankeverksamhet, hur otroligt det än kan låta, så betyder det inte att du hade kunnat tänka avancerade tankar om du inte var utrustad med ett språk sedan unga år.

När jag skriver nu exempelvis, då menar jag att min hjärna tänker "lyft pekfingret, förflytta det till P, tryck ned fingret." eller mer korrekt "använd den här muskeln såhär och såhär", det sker ofattbart många gånger i min hjärna utan att jag fokuserar på det. Om det inte räknas som tankar så går siffran ned givetvis. (edit: Jag tänker språkligt också på samma gång.)

Men då tänker jag inte heller när jag kör bil. För jag bara kör, jag vet hur jag gasar och bromsar och växlar och hur jag ska agera i trafiken. Det kvittar om jag får hjärnsläpp på väg ut till bilen "vad betyder nu bromsa nu igen?". Jag vet ändå vad bromsa är. Bromsa är bara ordet för vad tanken är.

För mig är ord och språk som att namnge tankar. På så vis kan jag föra över mina tankar till andra människor, och de till mig. När du säger något språkligt, då tänker jag bara språkligt i den sekund jag snappar upp tanken. När jag väl har tanken är ordet irrelevant, då bollar jag runt med tanken och inte ordet.

En lite kul grej, hela den här texten.. tog mig kanske 30 sekunder att tänka ut, men det tog säkert 15 minuter att omvandla tankarna till språk.

Så du menar alltså att när du skriver något eller kör bil är det lika som när du rör på din arm? Du tänker ju inte när du förflyttar armen te.x. Det ligger i "muskelminnet" och du vet bara hur man gör det.

Du tänker inte att du har te.x. treans växel i och ska ändra till fyran? Du vet bara från ingenstans vilken växel du har utan att ens tänka på det?

Intressant måste jag säga.

Jo, jag tänker att jag har trean i och bör ändra till fyran. Men jag tänker det helt utan språk.

Om vi säger såhär. Låt säga att du lär dig köra bil genom "se och lär" + "trial and error". Det skulle ta lång tid men förr eller senare så fattar du ju. Hur tänker du då när du ska växla från trean till fyran? Du vet inte vad det heter men du kan väl fortfarande tänka det.. eller?

I mitt fall så drar jag referenser till något helt annat för jag ska komma ihåg vad det är jag ska göra för något. Kallar kanske växelspaken "den där pinnen i mitten" istället för växelspak. Eller så kommer jag ihåg hur den ser ut (geometri).

Om jag inte kan associera det jag håller på med till någonting annat, så kan jag omöjligt komma ihåg vad det var jag gjorde tills nästa gång jag sätter mig bakom ratten. Annars är det som att kolla ut i rymdens oändliga mörker och vara helt tom i tanken.

Skumt... mycket skumt. Men när du säger att du kallar växelspaken "den där pinnen i mitten", tänker du då språkligt i huvudet på svenska "den där pinnen i mitten", eller tänker du bara den där pinnen i mitten för vad den är? Om du förstår..

Edit:

Det där du sa med att röra armen var ganska bra. Mina armar rör sig inte ofrivilligt. Bara om jag tänker att jag ska röra dem så sker det, men det betyder inte att jag måste tänka "rör armen lite till höger" på svenska i huvudet. Det bara sker, och detsamma gäller när jag ska växla upp. Jag tänker det, men inte språkligt eller bildligt eller något. Säkert beroende av minnet.

Jag tänker självfallet inte att jag dra armen framåt när jag växlar får att få i trean. Det bara sker per automatik, det är som att cykla.. det blir en vana man tränar in. Men "back in the days" så var man tvungen att kolla på spaken när man växlade, nu sitter det per automatik.

Tänkte mera på detta du skrev:

Då måste du i princip vara helt tom i ditt huvud på tankar då bara 0.01% av din hjärnkapacitet går åt till språket. Tycker det är väldigt fascinerande och intressant att du kan utföra specifika utgifter utan att använda någon tanke eller logisk lösning först innan du utför det. Jag brukar ju ofta "disskutera" med mig själv när jag ska göra något.

Annars så drar ju bara "reptil hjärnan" och ditt muskelminne igång så blir allt på autopilot.

Nu har ju sprattelvinkeln erkänt att hen i begreppet "tanke" inräknar all hjärnaktivitet, dvs även sådant som sker undermedvetet (som att växla en bil för en van bilförare).

För vidare diskussioner bör vi kanske enas om att en tanke är en del av kognitionen, och att det är en medveten process. En tanke är alltså resultatet av tänkande, inte av reflexer, impulser, muskelminne, kroppsliga funktioner etc. Därför förefaller det orimligt att bara en tiotusendel av ens tankeverksamhet skulle kläs i ord - snarare är det så mycket som inte är det. Jag antar att man under meditation eller andra drömlika tillstånd, kanske medelst droger, kan tänka totalt abstrakt.

Detta är inte så mycket filosofi som det är psykologi, och ett enormt djupt och brett område.

Fast egentligen sker det ju inte per automatik. Det upplevs kanske så, men varje handling har en tanke bakom sig. Om du slutar tänka när du kör hamnar du i diket. Så frågan är om du tänker på svenska "för handen framåt" eller om du helt enkelt bara tänker, för handen framåt, utan att omvandla tanken till ord. Det senare alternativt liknar ganska mycket mitt sätt att tänka, när det gäller nästan allt. Jag bara tänker det, utan ord



Jag kanske tänker annorlunda och det kanske är svårt att greppa hur, men tro mig. En jävla massa tankar sker i min hjärna

Jag tänker på samma sätt som under autopilot (utan ord) även när jag "aktivt" tänker, men mer intensivt. Svårt att förklara!

Ja det är sant. Då ökar andelen språkligt mycket. Men, när jag löser avancerade problem osv tänker jag fortfarande sällan med ord. Ibland med bilder, men oftast bara sker det. Ungefär som under autopilot, fast intensivt. Svårt att förklara mitt tankesätt i ord

PS, är en 'han'